Oct 4, 2023

Klassiska repbroms tekniker

 Utbudet av repbromsar kan väl sägas ökat dramatiskt. Ibland till en höjd som närmast kan påstås osunt överdriven av företag som nästan anstränger sig allt för mycket. Vilket även inneburit återkallande av dessa produkter. 

BD Pilot och Mammut Smart 2.0


Själv har jag ett par favoriter, för säkring av den som följer likväl av den som leder. 

Och jag föredrar att bli säkrad pa led av en hjälplåsande sådan. Typ BD Pilot. 

Okomplicerad och lätt. 

HMS säkring med en extra karbin genom låsrepet
Med den så hjälplåser den repet


  Men, ibland blir det ju fel och ”man” åker iväg utan vare sig den ena eller andra, i ren glömska. Så då får ”man” ta till äldre beprövade lösningar. 
Som HMS och karbinbroms. 
Men en HMS tvinnar ju rep och en karbinbroms är inte helt skottsäkert att säkra den som leder. 
Så jag fördrar en karbinbroms för säkring av 2:an och en modifierad HMS för säkring av 1:an
Genom att klippa in en karbin i loopen på HMSen så blir det lättare att mata ut rep. Kan vara ett extra elände om repen är blöta. Dessutom tvinnar det mindre. 

Genom att dra ut repet genom den extra karbinen så löper repet enklare
Dessutom, twinnar mindre 



Säkring med 2 karbiner
Låt repet löpa genom båda karbinerna och tillbaka genom 
den ena så repet hamnar emellan karbinerna


Och för descenten, firningen!?

Fira på ett rep och håll det andra på sidan så dom inte infiltrerar sig. 

Även om man firar på ett tunnare twinn rep så blir friktionen nog. 


// Jag rekommenderar att träna på dessa innan i en säker miljö innan!!

Aug 9, 2022

the Jubilee expedition 2022



Under Maj månad 2022, över 29 dgr, gjorde vi, 6 st medlemmar i the Jubilee expedition 2022, en travers av en stor del av Svalbard på skidor. Med var sin välfylld pulka. 

Hela äventyret organiserades av @jonaspaurell och Minou Hellgren. 

En arrangemang som tagit väl sina 2 år att pyssla ihop. 

Grund tanken var att försöka upprepa den expedition som Erik Adolf Nordenskiöld gjorde för ganska precis 150 år sedan. Men på grund av de stora klimatförändringar som vi moderna människor har skapat och som så markant har tagit fart sedan industrialiseringen och som tenderar att bara öka för att rent av närmast skena. 

Detta gjorde att vi kunde inte gå hela den rutt som gjordes då. Det går helt enkelt inte att på ett rimligt säkert sätt gå över till Nordost landet på Svalbard p g a packis och öppet vatten. 

Så vi gjorde en alternativ rutt som fick justeras och uppdateras relativt frekvent. 




Vår plan och uppgift var att dels se vad som fortfarande är möjligt att göra i området samt att mäta och ta med oss viss data över ett flertal av glaciärerna. Således hade vi två forskare på området med. För att föreviga hela utflykten så deltog två filmare/fotografer, några av de mest rutinerade inom området gällande skidor, natur och kunskap i att jobba i krävande miljöer. 

Jag själv kom med för att försöka säkerställa att samtliga deltagare kom tillbaka i ett gott skick och helst utan obehagliga tillbud. 

Kartan över Spitzbergen med vår tänkta färdplan


Det blev ett ytterst inspirerande jobb som krävde en stor del anpassningsförmåga, öppenhet och känsla för vad som var möjligt. Och en rejäl dos navigering i minst sagt intressant väder. 

Som om inte havsis och glaciärer är krävande nog så tillkommer dessutom inslaget av isbjörn, som vi givetvis ville undvika konfrontation med in i det längsta. Detta bidrog också till en del justering av den ursprungliga planen. 


Under expeditionen så upplevde vi fantastiska och dramatiska vyer, enorma glaciärer som tog dagar att passera. Storslagen kyla och brutala stormar, stormar som ibland varade i flera dagar i sträck där vi endast kunde lämna tältet för att se till varandra och förbättra stormskyddet. 

Vi hade goda möjligheter att pröva och testa vår utrustning till bristningsgränsen av vilka en del helt enkelt kollapsade och slutade fungera; tält, thermosar, kök, kastrullhandtag…kläder. 

Men på det stora hela så klarade det mesta en relativt hård påfrestning. 

Vi hade bland annat behagliga nätter i våra Helsport sovsäckar. 


Mitt CRUX tält, CRUX shadow SL var mitt lilla slott och gav ett synnerligen bekvämt, om än i sin litenhet, skydd. 

Ett bekvämt skydd i väder som bjöd på vind över 25m/s och ner till -28 grader. Men även en hel dag med regn och byvindar. Vi fick uppleva att gå från full vinter till en arktisk sommar. En sommar som gjorde det helt omöjligt att gå som planerat, på skidor hela vägen ut till Longyearbyn. Istället fick vi ta oss ner till Biliefjorden och där vi dag två nere vid havsisen, kunde ropa upp en passerande båt på radion och vi fick båtluffa tillbaka sista biten ut. 

Totalt var vi ute i 29 dagar och gick från 79,8’ grader norr och nästan 300 km. 

Alla kom tillbaka oskadade, förutom några frostbett och numba fingrar och tår. 

Men en exit ut från Nordenskiölds breen som kom att ske i det sista av möjligt att göra fortsatt på skidor. Och utan att behöva bära vare sig skidor eller pulka. Något som kan beskrivas som mera tur än skicklighet. Men, det är aldrig fel med lite tur. 

Och vi kunde unna oss, vissa mer än andra, en rejäl återkomst fest bland Longyearbyens barer. 


Idag sitter jag helt plötsligt hemma och jag kan på många sätt redan sakna den fascinerande och behagliga dagsrytmen från Svalbard i den magiska midnattssolen. Dagarna fastblåst inne i tältet, natten under bar himmel nere på stranden, naturen..!


För er som vill se och ta del av allt så kommer det bl a att hållas en film- fotoutställning mars-februari 2023 på Färghuset i Stockholm. Filmvisningar kommer även att bli aktuella på ett flertal platser och plattformar. Håll utskick på #Jubilleexpedition2022. 

Tills dess, håll till godo med knappa 30minuter av bilder och film sekvenser som på sitt sätt sammanfattar detta storslagna äventyr.










Deltagare 
jonaspaurell organisateur
ERIK HUSS - Climat team research
Minou Hellgren Organisateur
Susana Hancock - Climat team research
Martin Olson Photo & Film
Awi Rabelista Nijhof - Photo and Film

Krister Jonsson - IFMGA Mountain guide / chef sécurité

//


Ett utdrag ur min dagbok som jag förde under dagarna, det fanns lite tid i tältet på kvällarna...


2/5 Måndag den andra maj. Alarmet ringer på bordet bredvid sängen, taxin ut till flyget är beställd till 04:45. En taxitur på morgonkvisten ut till Arlanda. 960 spänn på knappa timman med Taxi-Torsten, därefter incheck med SAS flight till Longyearbyen via Oslo. 30 dagar arktisk vinter expedition väntar. Bref; vi flyger till Longyearbyn, landar 14:40, tar oss till Hotellet för att packa utrustning för 28 dgr i tält. Avfärd är tänkt att gå dagen efter, 3/5, med skoter ut till Åsgardfonna, en sträcka på ca 350km. Därifrån ska vi med skidor och pulkor cirkla Mosselbukta halvön på Spitsbergens nordligaste spets upp till 80:e breddgraden via Polheim och ut till Verlegenhuken för att sen försöka korsa över till Nordaustlandet. Något vi redan vet inte går då Hinlopen Stretet inte längre fryser utan är mest öppet vatten med stora mängder packis. Dvs livsfarligt att passera. Istället väntar retur. 

Allt gott så långt. 

Om inte det vore för att jag börjar morgonen med att vrida knöt ur led, en gammal skada som ibland gör sig påmind. Och det händer nu!! Brukar vanligtvis gå tillbaka om jag bara sitter ner och låter musklerna runt knät slappna av. Något som tar mellan 5min till en halvtimma, men det finns ingen tid för nu. 

Haltar halvhjälpligt runt i lägenheten ute vid Telefonplan och utan hjälp av min hustru så hade jag inte ens tagit mig till den väntande Taxi-Torsten. 

Långt senare samma dag. Det har blivit kväll. Övriga gänget flänger stirrigt runt och packar och packar om i pulkorna. 

Jag sitter lite vemodigt på hotellrummet med närmsta månadens sista öl med benet så avslappnat som möjligt. Telefonen ringer, det är min hustru. Tar en klunk, svarar och slår ett välriktat slag på utsidan knät, det hoppar tillbaka i läge!


3/5 Avförd Longyearbyen med Hurtigruten  Newton tSvalbard. 7 skotrar, 13 personer och ca 1050kg utrustning. Med min skoter chaffis Robert lämnade vi Longyearbyn 10:15, körde knappa 10 min innan vår skoter gick sönder. Snabb avkastning och retur tillbaka för byte av fordon till en ny Lynx 800. 

Korsade några magiska storslagna områden i växlande väder upp tilll dryga 1200möh och Nordensköldbreen där vi lade första depån för returen, depå lll.

Forsatt upp över Trebreepasset och ner mot Veteranen. Passerande högsta toppen på Svalbard, den 1750 meter höga Newton toppen på vägen. Där vi får resan nästa haveri. Ett kälkfäste släpper med drag, krok och båge; allt. 

Sen upp över Himinbjorgfonna och Åsgardfonna där vi 11h senare anlände läger 1. Tåbreen på 79.80:e breddgraden 

Satte upp tältläger i lätt bris, ca -10grader och lätt snödrev. 

Kvällskaffe och i säng med middag strax efter kl 00:00. 


4/5 Vaknar upp ett flertal ggr under natten, lite svårt att slappna av och sova. Går ut 2ggr för att kolla ev Björn symptom. men båda gånger bara vind och lite björn stress. Kl 04:45 blir jag väkt av Erik som hör en björn cirkulera runt tälten och morrar. Det är Jonas som underhåller med högljutt snarkande. 

Vaknar och kliver upp 09;20.

Tältdag 

-10grader och stark bris, ca 7-8m/s


5/5 Strålande väder!! 3-5m/s och -10. Planen är att förflytta oss mot Polheim, Adolf-Axel Nordenskiölds övervintring under 2 år. 

Lite inledande vapenträning och sen sen avfärd ner Tåbreen mot Mosselbukta. 

På vägen undviker jag en enorm vindkanal som bildats vid en nunatak på Östra utlöparen av Tåbreen. 

En lång platt passage tar oss över till Mosselvatnet där vi lägger L2 på 100möh. 

En magisk kväll! Vindstilla och -5

Kvällstur ner mot bukta för att spana efter säl och ev björn som båda lyser med sin frånvaro. 


Häng med!!


// 
Krister Jonsson - 

Jun 24, 2022

Keblines 2022

 An other winter has passed in the Lapland area of Kebnekaise

This was one of the most snowy winters that I have experienced lately in this part of the world. Just amazing quantities of falling snow more or less every day from beginning of April and over 3 weeks, with cold temperature and stormy winds. Which made it just perfect for powder skiing.
The amount of snow wasn't a lot, but the quality and stability of the snowpack, tip top.
And, with this kind of weather it also kept the helicopters away, grounded cause of non flying weather!!
More of that in the future I hope. And, most likely as well cause of the ongoing climate changes


One week before arriving in Kebnekaise the weather was more like spring time, melting snow, rain and even waves on the lake in Laddtjovagge which made it looking like full summer.
The snow mobile transport between Nikkaloukta and Keb was even cancelled for 3 days. Something that never has happened before already in the month of march.
But, then the temps dropped and it started to snow...

This year my wife could join me, again, for helping me with the work to prepare the Keb Classic ski race.
The work to put up the course was quite demanding with all fresh snow making it a really hard work to carry up the ropes and all other equipment. 
We also choose to make it a bit extra demanding, including the whole ridge of Toulpagorni, so we had a full on schedule and no time for off work skiing this time.




But, finally I had one day between work and I could head out to try two lines that I hade seen since before.
One from Vierranvare, that was skied previously by one of the staff at "Sporten" in Keb.
This line took me to the valley between Toulpagorni and Singichokka. From where I had planned a new line on the steepest side facing East/ Northeast side of Singicohkka.
A quite demanding line that would involve some down climbing or probably a rappel.



The weather was with me and I could set off under a sunny sky and perfect temperature, a few minus degrees equipped with crampons, ice axe, 60m rappel rope and some stuff to make anchors with. 
A pretty easy skinning took me quickly up to Vierranvare where, after some trouble to find the right couloir, I could start the descent down my first objective, The "Tryggve Couloir"
A quite steep but short entrance, some 55°, down to a more moderate section in a deep cut couloir of about 25° skiing and 550 vertical meters. At the exit it is probably no problem to just ski it out, with a good amount of snow. But this year I need to traverse out a bit to the left, steeping up with the skis, to a more open field which gave an easy sortir.
Unfortunately the snow pack was re-frozen and hard, except for the entrance. But a cool line indeed!
Well worth a Keb Line!

Next I traversed the valley and started climbing up towards Singicohkka, or Sinnicohkka as it is also called in the Sami langue. I took the ledges and runnels west of "Silverfallet" and could find some easy but slow terrain. I brought 2 axes just in case and that was quite useful a few times.
From the top, 1704, its easy, but a bit scary, to find the start of the line. Looks more or less vertical but slower down once in the terrain.
Approach with local skibums 



Steep exposed no fall skiing to start with. Then I chose to exit the couloir to the left to go more on the north facing side over some nice powder field, which ends in a rock face. 
So, time for a rappel where I could arrange a piton and a sling around an rock. The rappel is about 20-25m, so I just made it on one rappel.
Then its easier terrain, still a bit steep to start with but all safe. Skiing, traversing out more skiers left and then to the bottom of Silverfallet.
An other great line with actually a 1000m vertical descent, not bad!







Keb lines 2022

Vierranvare - Tryggrännan 

Grade 3.1 / S3 / F
Short section of 55°
Equipment
Iceaxe / Crampons useful but not needed

Singicohkka - la Ligne

Grade 5.4 / S6 / TD
Equipment
Iceaxe, crampons, harness, 60m rope ( I used 1x50, 1x30m 6mm ropes)
Extra slings/nuts/pitons for the rappel might be useful
Steep terrain on Sinnicohkka



La Ligne - seen from Laddjuvággi



Middagsvy from STF Kebnekaise