Aug 1, 2012

Midnattstur i Kebnekaise, le Siluette

Vy över Toulpagorni och Siluetten
 

Jeess! En bladbult glimmar till några meter upp ovanför. Lite svårt att se det svarta järnet inhamrad i den svarta klippan som dessutom är täckt med stora delar torsklav.

Efter att under ett antal höjdmeter klättrat under villfarelsen att eventuellt hamnat off le route så växer förtroendet fram igen när ett säkert spår framträder.

Efter en trevlig avslutnings middag på Kebnekaise fjellstation med en veckas alpinkurs. Som innefattat ett besök på sydtoppen såväl som Toulpagorni och en travers av södra och norra kraterkammen.

Så det kändes helt rätt att dra på sig tajts och löparskorna, stoppa ner kritpåse och klätterskor tillsammans med en goretex jacka och lite vatten i ryggsäcken och sen jogga bort till insteget på Siluett leden på Toulpagorni. En av de mest klassiska klätterturerna i Kebnekaise.

Då väderprognosen visade regn från 02-04:00 så hade jag gott om tid så länge allt löpte på. Bara att gasa alltså!

En timma bort till insteget, en knapp timma uppför de 400 höjdmeterarna till kratern och så en knapp timma hem. Med start 22:30 så ska 3h räcka och funka fint för ett natt uppdrag i det fria.

Kvällstur i midnattssol...

En timma höll rätt precis också till insteget visade det sig. Sen lite letande för att hitta och vara helt säker på rätt start. En helt perfekt kväll med ett lätt molntäcke, knappt nån vind och behaglig temperatur. Och, knappt nån mygg, dom som svärmade runt gav mera en upplevelse av liv och utomstående deltagande.

Klättringen uppför Siluetten är av god kvalité så länge man håller sig till rätt rutt, men med lite avsteg så blir det horribelt löst. Lite känsla av byggsats...

Insteget, kolla efter ett par avgångna kvarlämnade kallsipper

På gott och ont för det visar sig snabbt om man väljer fel linje. Men inte tillräckligt snabbt då jag vid två vägval väljer vänster, vilket gör det brant och intressant men snart dessutom en känsla av att jag mera håller fast greppen än att greppen håller fast mig.

Så inget annat att göra än att klättra ner tillbaka och välja rätt!

Molnen kommer och går i form av färg och mängd, lite längre söderut har färgen gått över i lite väl mörkt och ner mot Nikkaloukta ser det ut att falla ett lätt duggregn. Från att försöka klättra snabbt och effektivt försöker jag växla upp och klättra snabbare och effektivare. Att klättra ner tillbaka står inte att tänka på liksom, naturligtvis!

Här och var så sitter det ganska tätt med gamla bladbultar, nån enstaka kil och fixad slinga. Goda täcken på att det är rätt väg, eller att tidigare försök firats av?!

Bästa tecknet är att försöka se var laven är mest bort skrapat. Av de fåtal som klättrar denna led varje år. Det är nog få dagar och tillfällen som det är kö till insteget här.

Ett omtalat parti är Svarta Väggen, som ska vara den svåraste delen på leden (förutom routefindingen) vilken jag verkar ha passerat utan att reflektera nått mera över det. För plötsligt har jag hamnat i den berömda Rulltrappan. En ohyggligt lös rullstensränna men som bara lutar ett antal grader så det gäller bara att trampa på tills dess den tar slut och sen är det några kliv uppåt till kratern, ca en replängd på brant exponerad klippa.

Rulltrappan klockan 01:00...
 
En kort stund på toppen, lite vatten och bara njuta av ensamheten efter en fin klättertur!

Utsteget, lite brant och luftigt

Yess, le summet!

Sen är det dags för retur tillbaka nerför couloiren och "hem" till Fjellstationen.

Klockan 01:28 rullar jag in över sista spången framsidan av huvudbyggnaden, 2h 38 min t-o-r, inte helt illa om jag får säga det själv...

Siluetten, Toulpagorni, klättrades första gången av Hans Rosipal och Gunnar Santesson 27/8 1938

Omnämns ofta som Sveriges längsta led och Sveriges mesta klassiker, men också som en av sveriges lösaste och farligaste leder. Vilket är väldigt vilse ledande och långt från sanningen.

Vad som är säkert är dock att Silhuettleden är en upplevelse!

Längd 400m

Grad 4

Du behöver, 1x50m rep, 2 om det behövs fira av, ett set kil, ca 6-7 QD's och några mellanstora camkilar

 

No comments:

Post a Comment