Jul 22, 2018

Olycksrisk med oseriös guidning

Ett certifierat kvalitetsmärke för kundens garanti om en  utbildad  Bergsguide

Tyvärr så har det hänt igen, en så kallad "svart guidning" utförd av outbildad guide, som resulterat i en olycka med dödlig utgång. Denna gången i den s.k Grand Couloir, på vägen upp till Aiguille du Goûter. Både sommar så väl som vinter förekommer det en utbredd form av ”svartguidning” utförd av ej certifierade personer vilka mot betalning tar med folk ut i diverse terräng, offpist på skidor, på glaciär eller alpin klättring. Detta blir speciellt tydligt på destinationer som Mont Blanc och Matterhorn där skillnaden mellan Bergsguide och bluffguide blir än mer tydliga.


le Grand Couloir - aig. Goûter
Att människan vill utgöra sig för att vara ”fjällguide/bergsguide” är väl knappast något nytt. I Sverige har under långa tider funnits diverse utbildningar, ofta i Folkhögskoleform, som säger sig hålla just den typen av utbildning.
Jag har själv gått en sådan och blivit fjälledare genom Storumans folkhögskola.
En utbildning under 2 år som gav väldigt många dagar utomhus och med många bra utbildningsmoment - men utan att bli certifierad eller examinerad i någon egentlig mening. Och helt utan någon slags rätt att leda folk i alpin miljö.
Ett klar  access i fallrisk terräng - medels IFMGA Guide
I alpländerna har begreppet Bergsguide länge varit representerat och som yrke väldigt väl ansett. Utbildningsmomenten och examen inom varje delmoment är klart och tydligt fastställt inom ramen för en professionell yrkesutbildning. Mest känt är får väl det Franska systemet via ENSA anses. Men samtliga anslutna länder till den internationella organisationen IFMGA, International Federation of Mountain Guides, där även Frankrike och just ENSA ingår, har samma typ av utbildningssystem och examen.  
IFMGA jobbar fortlöpande med att bland annat säkra kvalitet och säkerhet inom bergsguide yrket och att upprätthålla en hög status på de anslutna medlemsländernas utbildning. 
Sverige är via SBO, Svenska Bergsguide Organisationen, fullvärdig medlem i IFMGA sedan 1998. En process som tog 10 år att genomföra! I just Sverige är det dessutom numer väl definierat vad man får och inte får göra mot betalande kunder. I alla terräng där det utgör ett moment av fallrisk så måste den aktivt ledande personen vara utbildad Bergsguide.


Med Mont Blanc som exempel så finns det ett stort antal arrangörer som genomför resor med dess 4810meter höga topp som slut mål. De flesta är seriösa med ett vecko-program som inkluderar acklimatisering och utbildning för att vistas i alpin miljö och på hög höjd, innan själva topp bestigningen. Allt för en kostnad motsvarande 15-20,000sek.

Just Mont Blanc är en kapital industri som lockar i snitt 100 personer per dag att försöka klättra till toppen.
Som alltid, till större attraktioner och som människor dras, så finns alternativa lösningar och mindre seriösa företag/personer som vill vara med och dela av själva kakan. I detta fallet ofta genom att använda sig av egenhändigt utsedda guider eller med större grupper.
Och tyvärr så hamnar dessa ofta i diverse trubbel och många gånger utan att deltagarna, som trots allt betalat och tror sig hyrt en professionell person att leda dem till toppen, förstått skillnaden mellan proffs och amatör.
I området runt Chamonix så står ofta Gendarmeriet, den Franska Bergspolisen, och kontrollerar legitimationen på den som utgör sig vara Bergsguide. Så på vägen nerför arete du Midi så kan man bli stoppad som i vilken polis kontroll som helst och få visa sitt ”körkort”. Ett bra system men som tyvärr inte alltid räcker. 
Vid en eventuell olycka så sker det alltid en utredning om vad som skett och i vilket sammanhang. Allt från rådande förhållanden till guide och utrustning nagelfars och som kan leda till domstolshandlingar och sluta i fängelse.

Som alltid när det handlar om pengar så finns det ett par sidor på själva myntet.
Typexemplet är just Mt Blanc, där jag ena veckan har 1-2 klienter som satsat en stor del av sin semesterkassa på en veckotur med Bergsguide och på ett säkert sätt få en bra upplevelse. Och i nästa stund åker iväg med en ”Expeditionsarrangör” till Nepal för att bestiga en kanske dubbelt så hög topp ledd av en hobby guide, för att hålla nere kostnaderna.

I Sverige har vi med Kebnekaise vårt egna lilla Mont Blanc. Antalet personer som försöker komma till dess vita glaciär topp ökar för varje år. Liksom utbudet av ”guider” som arrangerar resor.

Som exempel kan jag ta ett händelse från augusti förra sommaren, 2017. Tillsammans med en kollega och 6 deltagare var går vi ifrån Fjällstationen för att bestiga Kebnekaise via Östra leden.  Vi går klockan 09.00 stödda med en bra väderprognos som ska hålla sig under större delen av dagen. 
Halvägs upp i det som kallas Storbacken hinner vi upp en större grupp anförda av en "guide". 
Gruppen är redan nu rätt utspridd och det finns tydliga slitningar.
Efter att vi gått den sista biten upp till toppen, med alla inknutna i rep och på stegjärn, så slår vi på retur ner tillbaka till gamla toppstugan.
Väl där så möter vi tidigare grupp som först då har kommit uppför själva klätterpassagen på Östra leden. Efter att ha genomlidit ett par större individuella ”katastrofer” och sammanbrott. (allt detta framkommer senare) Det vore väl dags att vända redan här.
På toppen av Kebnekaise Sydtopp
Vi fortsätter ner och är tillbaka vid fjällstationen strax efter 15:30, i god tid innan middagen. Väl på middag så kommer nämnda grupp ner tillbaka slutligen, och då har klockan precis passerat 21:00! Med ett kasserat knä inkluderat i upplevelsen.
Något som givetvis kan hända i vilken utflykt som helst, men med erfarenhet så har en vanlig genomsnittsmänniska ca 7-8 timmar av arbetskraft inom sig. Efter det så faller prestationskurvan rätt dramatiskt. Och av samma erfarenhet så gäller inte regeln att; - vi har hela dagen på oss. Speciellt inte i den delen av världen i augusti då det är ljust dygnet runt. Utan olycksrisken ökar i en dramatiskt stigande kurva.

Jag tycker mig märka allt flera oseriösa firmor/företag som agerar ute bland bergen. 
Kebnekaise, precis som Mt Blanc är just ett sånt ställe där dom märks. Ofta så är dessa personer någon som exempelvis varit på en klätterexpedition i Himalaya och deltagit i guidad tur på Mont Everest. Sen väl hemkommen så har man själv blivit guide, storslaget!?


Förvånansvärt lika! Eller?

Bergen och fjällen är än så länge en plats där vi kan finna kraft och upplevelser. Få utlopp för en kreativitet som man inte kan uppnå i ett gym eller klätterhall.
Men det är en seriös miljö och jag anser inte att man kan kalla det för en lekplats eller ”playground” som allt oftare används som uttryck.
Detsamma gäller för en Bergsguide!
IFMGA/SBO står för kvalitet och säkerhet. Ett riktmärke där du som kund och client får ett bevis på att din arrangör är kunnig och seriös inom sitt område.

Inget trattskaft, som min sambos systerson skulle sagt, med egenhändigt broderat tygmärke från slöjden!

// Ta gärna del av Svenska Bergsguides Organisationens hemsida och information om utbildningen via www.sbo.nu

Krister Jonsson
IFMGA/SBO Bergsguide

No comments:

Post a Comment