Aguirre Tour d´Areau - un grand voie sportive

 This is one of the most scenic routes on Tour d´Area, with each and every pitch on a demanding level and which takes, at least mine, full concentration.

With a strong friend on a visit in the valley the response was given when he asked me about some routes that we could try out;

- We Should or must try the legendary Aguirre!

The German movie from 1972 with the same name was directed by Werner HERZOG, maybe relative with the famous Maurice HERZOG who led the great French expedition to the Himalayas and Annapurna in 1950?!

Anyway, long story short, this is what happened:

I had just a few weeks before had done an other route, that one on the 4th tower. Struggling to find the right start in an annoying fog, which turned into rain on the last pitches. Therefore I could only laugh when I was once again surrounded by clouds once up at the upper parts of the trail, just below the last bit up to the base of the towers. But, on the fifth tower the numbers of routes are less, and the start of Aguirre is quite obvious, just to the left of the big crack that splits the tower. If, you just could see the tower it self!?

Erik Massih confused by all the good sign post?!

By pure luck, the clouds made us the day and opened up for a moment while we just tried to wait for exactly that moment. A short spell in the fog and we new the way. 

By starting from Mont Ferron, opposite Magland, we sawed at least 1h walk, each way. The hike via ref. Doran is good if your climbing on the 1-4th tower, but for the 5th and 6th Ferron is a better alternativ.

Our biggest hazard was just that hunting season was ongoing and the numbers of people getting shoot at and actually shoot dead is not a joke in France. Luckily the hunters had already lay down their first Sanglard of the day when we passed in the morning, and then we was safe away high up on the rock face for the rest of the day. Whit all the shooting going on util we descended in the afternoon/evening 😇

Once up at the base of the tower, the fight was on!

Erik Massih on crux pitch, @ 7b

Yepp, its steep

Upper part with the last 3 slab pitches 

The start is very technical and steep, the last three pitches are very technical on slabs and canilurer.

Itinerary

L1 7a Severe departure then beautiful moves over sometimes a drop of water.

L2 7a / b Crosses a little to the right. Easy start then two crossings of bulges which require determination, relay on the right.

L3 7b + Bouldering start on holes, easier section in crack then and magnificent chute. Relay on the left.

L4 6c + Dalleux. Start crossing to the right then a few dancer's steps straight ahead.

L5 7a Very varied. Start in the less popular slab, easier section on scales, technical crossing to the right and groove of 10 m (1 point ...) to exit on a beautiful terrace.

L6 7a A little to the right, start of slab at the end then easier at the end.

Rappels are found by moving upwards and climbers left

Materiel

2x50m rope, lead rope / tail line, 12-14 QD´s

/Scars heals, glory fades...

"Dreamliner" M8-/WI4+

När jag såg denna linje förra året så var frustrationen mer än enorm över att inte få möjlighet och tiden att komma tillbaka till Nallo och klättra denna i mina ögon sett prakt linje.

I år, efter mycket putsande och planerande var förutsättningarna där tidsmässigt, frågan var bara; hade den bildats även i år!?

Dreamliner M8-/WI4+, 9 replängder underhållning

 

Dry Martini M5+, Laddjuvaggi. 8 repl modern mix

 

Sveriges kanske hårdaste och mest exponerade alpina klättertur?!

3km nedströms från Nallo stugan ligger denna begynnande klassiker, som skär rakt upp genom Räitatjåkkas skarpa nordsida

En klar utmaning för var och en som vill testa snö, klippa och is över en god brant samling mixedup

 

Vintern 2012 passerade jag Nallo stugan via en högalpin topptursvecka som jag startat från Vistas och STF stugan. En utmärkt utgångspunkt för toppturer och med ett stort utbud av vildmark och djurliv. Att se Ren och Ripa är vardagsmat här, men även ovanliga inslag som järv kan förekomma för den uppmärksamme.

Samma gäller för området kring Nallostugan, ett storslaget område på många sätt.

Men, området kräver stor fjällvana och allmänt goda kunskaper för toppturer och klättring. Mobiltäckning existerar inte här, råkar ni i bekymmer så räkna med att lösa det själva!

Utifrån dessa ingångsvärden fick jag syn på en is linje som jag tyckte slog allt annat jag hitintills klättrat bland de Svenska fjällen, då jag i slutet av april anlände Nallostugan efter en topptur på Sielma tjåkka från Vistas dalen. Det var det första som fångade mitt intresse nere vid stugan och under de följande två dagarna vandrande blicken tillbaka mot denna nordsida gång på gång, många var de digitala bilderna som förevigades över Räitatjåkka dessa timmar/dagar..och planer smiddes i en flödande takt.

Jan Axelsson på snygg anmarsch i Laddjo

Att återkomma redan veckan därpå visade sig helt uteslutet då jag trots alla möjliga påstötningar ur alla möjliga vinklar alltid gick bet på att tiden finns inte eller vädret är nog inte bra nog...dagarna gick och jag plockade in andra mål att uppfylla...men nordsidan fanns där i planerna!

 

En ny säsong

Så, när sommaren övergick till höst och den kommande vårvintern tog sats att planeras visade sig att vi nog skulle kunna få till en vecka i mitt sedan länge favorit område.

Bara att försöka få in lite förhandsbesked om rådande förhållanden.

Och, turligt nog, en god vän visade sig vara tillsyningsman över området, bara att få honom att ta lite bilder över isen.

"Men, vilken is?"

Det finns ingen isklättring i den dalgången vad han kunde se...hmm

Olika synsätt på saker och ting, eller fanns det verkligen ingen is?!? Alls?! Bara ett sätt att få saker bekräftade, att åka dit och kolla.

 

Andra veckan i April anlände jag så Kebnekaise och vi började raskt med att klättra en nytur i närområdet av fjällstationen. En 8 replängders tur på Skartoaivi nordsida, Dry Martini, M5+/ED1 En fin uppvärmnings tur med klart branta inslag på både klippa och is

En modern variant med gemensam start och avslutning på den klassiska "Isfallsleden" Och betydligt mera engagerande med kul mixad klättring, dessutom bra säkrat. Inte illa alls i sammanhanget!

Dry Martini, M5+

 

Att Isfallsleden var helt is lös på de första replängerna så kanske en föraning om vad som komma skulle...!

Very Dry Martini komming upp

Kul på jobbet, igen!

Jan på repl. 6, Dry Martini M5+

Nästa dag, upphämtade vid fjällstationen av Nikka transport och framför oss har vi ett par timmar sightseeing via Nikkaloukta och Vistas upp till Nallo stugan. Packade med mängder av klätterutrustning, ( ett helt kilset, 6 kamkilar, 7 isskruvar, ett antal bladbultar/pitonger och 10 kortslingor samt ett par stegar om det skulle bli så drastiskt ) och mat för fyra dagar

 

Väl framme hade vi fortfarande ett par timmar kvar av en mycket strålande fin dag så skidorna åkte raskt på och kosan styrdes mot Ceakcabakti för ett hyfsat åk ner tillbaka till stugan och kvällskaffet. Dessutom såg vi färskt rykande järvspår!

Järven kommer men omöjlig att se som vanligt

 

På vägen upp från Vistas hade vi passerat huvudobjektet för kommande dagar och nog såg det betydligt torrare ut än föregående år, men inte hopplöst? Samma sak, bara ett sätt att finna ut. Så på kvällen smiddes planer och genomgång av upplägg samt packning för nytur, dvs allt utom ett reducerat antal isskruvar kom med.

Det var lätt att somna trots en fullpackad stuga...

Världens bästa öppnare?!

Nästa morgon, full kalabalik vid spisen, två gas plattor på 15 personer. Ett lite bister blick och någon lämplig gliring så stod espresso kokaren på ena lågan i vart fall och snart var både gröt och termos fixat. Bara att knoga iväg!

Utstegsreplängd på Dry Martini...

 

En lätt inledande anmarsch, ett par km nedströms dalen med lätt stakning. Jag har förmånen att vara utrustad med lätta Dynafit TLT5, medan Janne muntert kränger på sig ett par Phantom kängor när vi parkerar skidorna för att ge oss i kast med pulsningen upp till insteget. Fortfarande lite 50/60 om det verkligen skulle funka att klättra

Efter en tillsynes ändlös vandring så befinner vi oss endast ett femtiotal meter från väggen och sele, stegjärn samt övrig hårdvara riggas på.

Och snart står vi vid den första inledande replängden inknutna och klara för en dagsutflykt i vertikalen.

"på nått vis ska det väl gå" deklarerar jag smått övertygande innan jag börjar dra mig uppåt på obefintliga fotsteg. De första metrarna går på endast armar med lätt avlastning på frontaggarna på obefintliga steg. Snön nedanför är tillräckligt mjuk så jag räknar kallt med att få en pudderlandning vid eventuellt fall och fokuserar istället uppåt

 

Och se där, en kilplacering dyker upp! Strax är den dock tillräckligt långt nedanför så jag tänker pudderlandning igen, hmm. Här och var kommer dock en bra yxplacering, lite mossa, en list och det känns inte hopplöst. Men inga säkringar! Uppåt höger, långt höger, befinner mig snart på mycket höger travers bort från linjen. Ingen idé, så reverserar tillbaka, upp till en återvändsgränd men får i vart fall i en camkil som kan säkra en delikat vänster travers och se där, en kilplacering igen!

Sen blir det som vanligt, fokus på klättringen, tillräckligt högt upp för att nu spelar det ingen roll, bara att kjämpa på...och slutligen så är första replängden slut. Ett kort snöfält efter en kaminformation och jag hittar en perfekt standplats. "Kom igen"

Mitt i smeten liksom

 

Nästa repa är tämligen uppenbar, ser till och med välsäkrad ut. Fortfarande tveksam till utgången letar jag mig uppåt, hittar lämpliga placeringar vid givna tillfällen. Forcerar respektive problem som radas upp och snart är replängden närmast sträckt igen. Och ytterligare en utbra standplats, tack!

Och jag har god tid att kolla in kommande hinder på banan, ett bjudande tak med vad det verkar perfekt #3 Camalot placering innan cruxet, vad sker sen tro?

Med Janne installerad i standplats slingan börjar jag mödosamt att hooka mig upp efter bästa förmåga, en perfekt löst placerad sten utgör mitt bästa fotsteg för vänstern och sen är det bara att mana med #3'an gott placerad. Et blir en kort replängd och sannerligen, det känns som att det ska funka, nu står vi ju här och fortsättningen ser blandat svår ut. Isen hänger långt där uppe ännu. Förra året såg det ut att vara kanske två replängder upp till isen, nu är jag inne på tredje och...ja ja...

 

"Nästa replängd ser ju betydligt humanare ut" pustar Janne fram samtidigt som säkrings grejorna utbyts.

"undrar vad han baserar det på" tänker jag i mitt stillsammaste sinne innan yxorna vevas igång igen. Och snart står jag där med Klippan hängande brant och hotfull ovanför mig igen, men allt som oftast får jag i en mellansäkring och med ett "mindre än fem meter kvar" får jag till en standplats på ett knivblad och en femmans wallnut. Just som solen letar sig runt hörnet och skickar in ett antal värmande strålar och ger mig precis det positiva inslag som jag känner mig behöva. Det var rätt svårt tänker jag i mitt fortsatt stillsamma sinne där i solen.

 

"vad händer nu"? undrar ni vet vem...

"ja nu finns det bara en väg och det är upp"

Ett raskt överläggande om tid så borde vi vara hemma strax efter 21:00, lagom till kvällsskaffe och middag

 

Precis som en skönhet skall vara så släpps ingenting till gratis eller enkelt, varje kommande replängd har sina inslag och varje meter uppåt är en kamp. Replängd på replängd...

Och när vi så slutligen står där så är alternativet att gå runt tillbaka hem inte aktuellt. Vi har någon timma kvar av solljus och att fira ner tillbaka känns som ett enkelt alternativ. Bra standplatser hade vi ju, så det kommer bara att kosta lite kilar, slingor och pitonger.

 

Fin klättring i solen på Räitatjåkka

Jeess, sista rycket i firningsrepet och vi står på sista snöfältet igen, bara att descendera ner till skidorna och knoga upp till stugan.

Jag hade lämnat stugvärden med orden att är vi inte tillbaka är det blir mörkt så får du komma upp och hämta oss

Efter lite spekulerande om när det egentligen blir mörkt så hade Pernilla tillsammans med lämpligt utvalda enats om att kl 22:00, då är det nog mörkt?!

Plötsligt ser jag att det går igång ett antal ljuskällor inne i stugan, sedan ute på bron. Samtidigt som jag forcerar de sista hundra talet metrarna upp i stugbacken. Pannlamporna släcks och dörren går igen igen...det är mörkt, stilla och vi har klättrat kanske Sveriges vackraste Alpina mixtur

Afterclimb i Nallo

Jan testar Ishula vid Nallo stugan, ett erkänt tekniskt problem

Praktisk info: Dry Martini M5+ 8 repl Skarrtoivi. Insteg vid Isfallsleden

Fira från Abalakov och slingor

Utr: Reducerat kilset #2-7, mellanstora kamkilar #0,5-#2 Camalot, 3-4 isskruvar, kortslingor 2x50m rep

Praktisk info: Dreamliner M8/WI4+ 9 repl Räitatjåkka 1934

Insteg ca 3km öster om Nallostugan, väl synlig linje från stugan med markant is upptill

R1/ 45m M5 R, R2/ 40m M6, R3/ 30m M7, R4/ 45m M8-, R5/ 45m M6+, R6/ 30m M4, R7/ 30m, R8/ WI4+ 40m, R9/ WI4+40m, Lättare scramling till topps...

Utr 2x50m rep,1 Kilset, 0.3-3 # Camalot, 3-4 Bladbultar/Pitonger, 8-9 Quickdraw's, 6-8 is skruvar

R1: Omväxlande sva och brant klippa med kompakt svårsäkrad klättring. Stand efter snöfält

R2: Fin sprick- och hörn klättring med lätt dragning vänster. Stand vid ett överhäng

R3: Klättra överhänget, taket, #3 Camalot användbar. Upp några meter sedan travers ut till hörnet.

Standplats upp ca 5m i hörnet

R4: Cruxreplängd. Mycket och ihållande klättring Standplats på en behaglig hylla, bladbult/kil

R5: Lätt start men blir brantare med en kort tak passage/överhäng Bra säkrat, avslutas med mixad klättring, Standplats till vänster

R6: Avtagande svårighet upp till ett snöfält

R7: Korsa snöfältet

R8: Klättra isen, Stand på is

R9: Fortsatt brant is som avtar i lutning men ökar i omfång

Fira ner samma som upp (fixade singel ankare) eller gå runt västerut mot glaciärnichen mellan 1934 och 1825

Vy över Tarfaladalen efter att vi tagit oss tillbaka via Tre-pass leden från Nallo

//

Bonne escalade!

 

Mountainpassion

Senja Island - Norway

Senja Island - Norway

A great place to try out your new Gore tex costume and pick up a couple of new routes!

 

Suited at 69_20_N_17_30_E_ the Senja Island is the second largest island in Norway and has approx 7782 inhabitants, which a I guess are all very good on handling clothes to keep the dry...!

But on the other hand the possibilitys for climbing ice and mixed routes as well as some very spectacular ski touring when the sun appears, which is actually does now and then. With this in mind and after looking on some great pictures of big walls covered in ice our rental car made it over the border from Sweden and made the route via curvy Norwegian roads to Senja a late night and after a loong flight from a sunny and warm Geneve. Arriving the village of Mefjordvaer the situation was close to crampons just to get up the stairs to get into the Senja Mountain Lodge and our bace for the upcoming week! A five star ice situation, how would the mountains be?!?

Next morning, after a classic Norwegian Friday evening/night with a lot of expensive beer the morning brew of coffey was enjoyed with a wet vuiew of rain outside the window, looking good!

 

After doing the crux, getting down to the car and drive it on the very interesting road over to Senjahopen and down the fjord, the walls of ice showed up in front of us, with a 10 min approach. And with a quick decision from inside the warm Toyota we picked the most obvious on from our point

Ola wishing him a dry suit cover

A very wet ice route which we named "Wet Wiking Blues" WI 4+, four pitches and three wet gloves later we could start rappelling down some unbelievable soaked roopes and back to the house where we entered the drying room full on!

Local weather station, Senja

 

The next morning looked even better, now it wasn't just rain, we had wind!

So what to do? Well two event waterproof jackets topping it with my Torq crux jkt should hold for a couple of hours. Sitting around inside will not make us any happier so on with everything and heading for an other unclimbed strike of ice, well strike of water and ice, well more water then ice...

Supposed to be looking like this sometimes...

...but more often like this But I guess that's why it's so much ice?!

 

A quite long approach, almost 20min, and we was at the base of a easy looking ice strike, heading its way up the mountain, disappearing up in the mist. Only way to find out where is to head it all up, with pockets full of gloves, it's gonna be a wet one again.

Ola on the approach to "flottar leden" - Log floater Route, WI4, 180m

The ice is sometimes so wet that the full length of the picks just dissapers in the muddy ice, with my Scarpas all covered in water. But as soon as the wall steepens the ice gets better and more solid, but the the hands gets a little harder to keep warm instead. Best thing is just to keep moving up, up and up...

Crux on the Log Floater Route

At least the rain changes to snow, but instead the couloir sends down wet avalanches now and then so it keeps us busy at all times

Back down again the feeling of putting the hands into the last pair of dry mitts is more then just a relief, it's unpayable. And the espresso back one at the lodge tastes maybe even better...

Log Floater Route, Senjahopen

Back on again tomorrow

 

To be continued...

//You can never plan the future with the help of the past

 

Mountainpassion

Free skiing Japan, sushi powder

If I was to chose one and only one choice for dinner the rest of my free living spirit, the choice would fall on sushi, even though it's a though one to give up the Moab burgers...!

 

But any way, the raw consistence that the white magic powder produced by the vent jointure by the on one hand Siberian cold dry air and the other hand wet moisture air from the Japanese Sea can't be compared with any other area, exept maybe the Canadian Rockies...

Tree skiing at its best, Goruy

 

The heavy snowfalls of Japan's snow country are caused by moisture-laden clouds bumping up against the mountains along the backbone of Honshū and releasing their moisture under the influence of easterly winds blowing off the continent or down from Siberia. As a result, the region includes some of the world's snowiest spots at the same latitudes, as well as the northern hemisphere's southern-most ski resorts

It's just an unbelievable combination stretch to perfectionism. Just raw powder at it's best - Sushi powder!

A normal skiing day in Hakuba

The key and answer to the huge amount of snow that the northern Island and the mountain range get in Japan is just that unique combination. South Korea on the other side of the Sea of Japan gets about 20-30cm of snow a year, the area around Hakuba gets between 800-1500cm! No wonder that the locals here are equipped with huge "snowslunges"

As long that the Siberian winter stay as it should be, delivering very cold temperature and the air masses meet up between Russia and Alaska pushing the cold air southwards via occlusion fronts the off-piste heaven remains

Sushi, Onsen and tree skiing - Japan...

 

There are a several amount of famous areas to go to for free riding but the two most well known would probably be Niseko and Hakuba. The amount of snow is more or less the same but the terrain is a bit more interesting in the later. With skiing in every aspect and good variation in angle and formations, tree skiing and open terrain.

To get to Hakuba and Happone is best done with a flight to Tokyo, Haneda or Narita airports. Air France and Finnair has very good connections. Then it's a six hour transfer up to the mountains and Happone. So there is time enough to put the ski clothes on while on transfer...

There is a lot of big runs around...!

 

For first timers it's a good idea to take at least a couple of days with a guide since its a big ski area and not always obvious where and when to go. One reason for this is the big amount of snow which also give cloudy weather with poor visibility and big danger of avalanches. The bigger areas of Happone and Guyru is also much protected from off pist skiing while there is less limitations in Cortina. So read and learn about the local rules before you break them. Often it cost you the lift pass.

The ski touring routes are numerous and specially on the spells between snowfalls it's a good oppertunity to go touring. Even when the snow is up to the knees it's just so soft so it dosnt make any differens to plod trough. The biggest issue is the lack of good maps to plan the route. The weather also changes very quick so be prepared to change planes or turn around. The help from the mountain rescue isn't close to the one found Inte Alps so the group should be able to rely on its own!

 

The skiing. Most of the areas are quite low in altitude with runs up to 8-900meters. The sun effect is very strong so often the south faces should be avoided or skied early in the day. The amount of depth hoar is huge with big cristals that easily collaps later in the day.

From the top of Happone, starting from "climbers exit", there is a nice ridge going up to the summit of mt Karamatsu, Latitude:36.69609 Longitude:137.79156. Which gives a lot of nice runs all the way back to the valley, either south or north. . Just remember to fill in the papers at the top before leaving in case of an injury. If not you might end up with a fine from the police if you need rescue or help, maybe not so fun if it's on top of a broken leg..!

Two other nice touring days are from the top of Guyru. Starting from the telecabin and one chair lift to the summit. A 30min of skinning takes you up to the 1850m point from where it's perfect tree skiing all the way down to the valley and the river. Which has to be crossed, so bring plastic bags for the shoes. Then it's a little workout back to Hakuba 47 or it's also possible get direct back to Happo via some small roads on skis. Ending up just below the 1998 Olympic long jumping slopes

And, from the Tsugaike ski area there is also an tour easily reached via two lifts, where the first one funnily takes the route past the top and down on the back side so you need to take a chair lift up again to almost the same place. Annoying but different. A well planned day and you can ski from Tsugaike to Cortina with about 300m uphill and 900m downhill. Take a bath at the Onsen (the second best Onsen) at the resort hotel in Cortina and the five a clock bus back to Happo. For smaller groups there is a lot of Big mountain skiing and first descents from the huge amount of peaks around. With runs more than 1500 mts vertical

The culture. Skiing in Japan is just about that, so much more than just the snowy powder. The food, the easy accessed mountains and the natural hot springs. A day isn't complete with out a visit to any of the big numbers of Onsen and some Kumchi, Sushi or sweet rice bolls

 

When and where

Best time, late December to end of February, biggest dumps often in January

Flight, to Haneda or Narita are the biggest ones

Transfer bus, Chuo Highwaybus, cost about 5000¥. Need to book in advance via Turist information, takes about 6-7h with 2-3 stops

Lift pass, cost about 3500-4000¥/day, there are free shuttle ski buses and night buses that cost 200¥

ABS and Snowpulse packs. ABS ain't allowed in Japan. You can however bring it with but make sure to bring extra handle and tube since its not possible to any new one.

Good places to stay, Hakuba High Mount hotel, Hakuba 399-9301 Nagano, Hakuba phone TEL +81 261-72-6114 and Pension Landpoint 399-9301 Nagano, Hakuba, Hokujo, phone +81 261-72-5886

Good place to eat, Kikyo-ya Sushi Restaurant, Hakuba

Cash and Cards. Some restaurants accept Visa/Mastercard, some don't so it's vise to have cash. Same for taxi use

And, dont miss the Kurashita no yu Onsen outside Happo? The nr1 Onsen around and a little bit different from most others

 

One thing is pretty clear though, it's gona be more trips here...

 

Mountainpassion

Les Aravis offpist

A full day Offpist skiing in the Aravis

With the temperature sinking and the snow amount rising its just made for more powder skiing

Packing the skis in the car and heading for an untracked area, one of many in the Chamonix area...

Well...enjoy the movie...

 

Chaîne les Aravis - a perfect place to enjoy offpist from the lift, touring and great vuiews

//Det finns inget beständigt förutom förändring

 

Mountainpassion

L'Ago di Money et directement

The greatest line in Cogne; L'Ago di money lV 4+/5b A 100m A totally obvious strike of ice at Valnontey Cogne

As an extra bit of enjoyment the approach is about 1 1/2h from Valnontey, but mostly on, at this time, very good track. No snowshoes or skis neccecery, pure walking. The only hassle is the very ice path caused by the horse sled, caution!
Walking up the valley there is two obvious ice routes that direct takes the focus, Monday Money and L'Ago di Money. Beautiful lines both of them...

First pitch of L'Ago


The first pitch has a couple of meters of thin hooking, but after that it's thick ice, almost thick enough to put ice screws in...a couple of nuts is probably nice to bring as well as some shorter screws.

Risto on following on pitch one, l'Ago di Money, WI4/5b

Second pitch is a short on with no suprises, except maybe that it's very short...and new bolts! Hoppla!

Moss it up, giving a bit of that Scottish feeling, not to bad!

And then the third is actually a bit trickier then it looks, with a short vertical section but very good protected at this time. The anchour was almost coverd under the ice, but since my goal was the upper ice taps I just clipped one of them and continued to full tendu of the corde. A nice belay just at the full rope length at a small tree. Then the last bit to the top, up some steep moss and a briljant ice rideau, le sommet! Potentially a new line at Moss 5 , l'Ago di Directement, Wl5/M5

Upper part of l'Ago, maybe a new line L'Ago Directement WI5/M5

An Abalakov to rappel of from and back down the same way and since it was just about lunch time we had a new focus, lunch...!
But my mind was already on the next line, Colonnato di centrale, which starts at the same place as Di fronte al Tradimento. But gives a sustained lV 6 for the first 80m before it easies off but gives a total of 240m interesting climbing

Colonnato di centrale WI6

Arriving at the base it even looks dry, no water dripping down it. At least not so much. With Repentance fresh in memory which was more like climbing in a shower. This looks...nice!
First pitch is more of a grade 4, I aim on the right side of the upper pillar to put a belay in under the ice rideau to keep out of the iceicles above. No anchour on this side of course so I have to use to of my few ice screws for the belay...hmmm
Risto swings his way up and the war is on keeping the rope out of the dripping water, yes it was wet!

Next pitch looks more then interesting and I can't wait to get on with it. Hooking, weighting on the tools and constant changing hands, its most technical climbing. Just great! But soon I realize that my remaining ice screws, three plus one won't make it a safe one. Saving one for the belay just in case theres no anchour again. But what to do? The focus is on the climbing anyhow and the ice isn't just to good to put screws in to often either.

Since I had been watching the pillar most of the day from our previous climb I had seen that the sun only hit the ice for about one hour, so compared to Sogno di Patagonia this felt much safer and better ice
And, to my joy I find solid placement most of the times, so when I place my last pro just before the last steep section, the next upper part comes with a bit lower angle
Again I stretch the full length of my 55m corde and get a perfect belay with two abalakovs and the ice screw, ready to haule in.

No day is complete with out an Italian style coffe/pattesiere

Equipment

For L'Ago and Directement you need

2x50m rope, ice screws, ice hook, mid size nuts and good ice at the start/top

For Colonnato di centrale

2x50m rope, ice screws, Abalakov key

//Visst måste man tro på turen. Hur skulle man annars förklara sina kollegors framgångar

Mountainpassion