Ice Climbing Stora Sjöfallet - Nieras

 During a week in the area of Stora sjöfallet we, Johan Lindfors and myself, had the opportunity, with great ice conditions for the year as it looks, to climb a bunch of lines during our stay.

With the great help from the hosts at Stora sjöfallets Mountain Lodge we could get access to a beautiful area of the North side of Nieras and its East- and Norths faces. Which turned out to hold a good amount of potential new routes and lines.

We stayed for one week, with 5 days of climbing, and put up 5 new routes...

Fjällväder!

The first day, upon arrival, we was meet with a beautiful sky and high clouds and with a night that provided a great Aurora show on the sky high above. With a coffee in hand I spent 2 hours outside just amazed of the spectacular fenomen. But during the night we had a shift in the weather front, giving us a full on storm during the next 4 days. Which made us just stay down in the tree line the first day, enjoying the open tree skiing areas above the Mountain Lodge. 

But, since our main misson was to climb we made a recon tour in the late afternoon up to the barrage of Sitas. From which we could see a huge number of interesting waterfalls and mixed lines on its East and North sides. We had a plan indeed!!

Next morning, still super strong winds, but we had found a line on the east face of Nieras which should be protected from the wind, a bit of lee side maybe. Which it turned out to be, if you don't mind the spinn drifts! We took a full day out climbing a quite interesting line over 3 pitches with ice up to WI5+. And totally blasted by the snow drift. 

Nice to be well protected with clothes designed in Britain and tested in the Scottish Alps! 

Leading Norrlands Guld WI5+

The following days we climbed more on the North facing walls of Nieras, putting up 3 routes up to WI6. But we had one more deal with the East face, a thin steep line of ice that looked just amazingly good. The type of climbing that I enjoy the most, technical ice formations over steep, overhanging rock. And it turned out to follow up all my expectations. Starting in nice beautiful blue sky weather we finished in beautiful spinndrift and full on storm, again!! 😎💪👊

Leading Den Tunna Blå Linjen

Johan following up the last pitch of Den Tunna Blå Linjen

When and were

 Stora Sjöfallet is on the entrance to Sarek and Ritsem, on the way between Gällivare in the north and Jokkmokk in the south. There is a good bus connection when arriving with the train to Gällivare. The history about the place is caused of the huge water barrage, which provides Sweden with a great amount of electricity. Which has put a huge environmental effect over the area. Drowning and destroying many of the traditional Lappish villages and their traditional areas´´, many of which they were forced to leave the these constructions started to take place. Convenient enough the Swedish government at that time, changed the laws and restrictions to be able to construct these hydroelectricity power stations.

All this has of course changed the area in many ways, but it has also provided a good road up to this part of the massif of Sarek, Ahkka and Ritsem. By which we can access the ice climbing.

Nieras North face

Time of climbing

You can ice climb in this area during a long period of the winter, normally already from October/November until May.

Ninjo, WI6 @ Nieras

Finishing up "Ninjo" at Nieras

Accommodation

There is a few places to stay. Free camping is an option for the hard cores!

My best experience is at the Stora Sjofallets Mountain Lodge, with the option to rent a room, single double, or a cabin. With access to a great restaurant after a good day out!

http://www.storasjofallet.com

//Scares heals, Glory Fades!!

la Gruvaz cascade de glace

Stupid days, stupid tours

And this...was one of them!

But, what is there to do when there has been a lack of days on ice and one have become tired of pumping around in the white powder?!

So, a day off work and with a semi inspiration and an tour du improvisation

Gorge du Gruvaz it is!

 

After about 10 min walking up the stream I realize why the crowds has found other places than this remote place!

The narrow canyon is very mystic in a way, surrounded by steep walls of different quality, some loose rock that seem frequently sending chute du pierres down the sides. But nothing to dramatic. And after an other 20min I can check in at the base of the ice. Which looks surprisingly steep. And to be honest the ice it self looks a little to wet and cause of the black dark rock under I give it a couple of thoughts if the ice really will stick on. Or if it might collapse as the other ices on the left sides has done.

Those ones are a little thinner to start with and also a little more exposed from the sun. As at it says I the topo "an ice that rarely forms". The whole thing has broken off and tumbled down to the bottom of the ravin.

But, the main cascade of Gruvaz is on the other hand often in condition. Specially early int the season. Just a little exposed from avalanches.

And if the ice hasn't broken down so far, why should it collapse today!?

 

The first 5-6mts is quite easy, but then the ice gets steep and is both exposed and technical with very interesting and demands a bit of focus

Just as I start to climb I just promise myself that, "ok, this will be the last solo, from now on we stay on rope and maybe even a partner"

Often I see the water flowing behind the ice, flowing down the underlaying rockface

And now and then the blades from the axes sinks trough the ice and bottoms out in plain air

One good thing with cauliflower ice, it's now and then to get a foot rest, a step de étage, if it jut holds... Which is mostly does if you just stay light on the foot

And it's also easy just to hook the blades behind the cauli's and ins'halla est akbar

I must admit feeling a little stupid up here but on the other hand, the climb is just great!

Steep, technique and no signs of other climbers. The perfect ice climb

After 50mts climbing there is a key section getting of the final steep part over a thinner ice covered area. Due to the thin ice the pick is just impossible to hook on to something and I try a whole variety of options before I finalement get a solid hook to take a big steep ou and over the key, placing the crampons on solid rock. An other 10meter plus and I are on such good terrain so I can pull the trail line up behind me. And a glance up above tells I have an other 50m up over less steep ice and even a little passage of grass!

Can't wait to hook the picks in that!

A couple of interesting tufa meters and it's all over. Again the whole thing went well, the mind keept the body togheter and moving without bailing out

A whole bunch of Chamois stands steering at me, probably wondering what that guy is up to?! I just as quiet as possible try to move away and starts plodding off back towards the village and the car. Convinced that the last thing I want to ldo is rappel back down in that canyon, taking the chance to walk out the same way. Must be better and more secure to walk out. Just enough of unsecured transport for one day

A 30min approach, followed up by a 1h climb and a 56min descent back to the car

Not a full day, but a good day and still alive for yet an other solo...

And, if you are lucky you might get a good look on a typical French Jakt torn!

 

Situation

Gruvaz cascade du glace, Gorge riva gauche

You need

1-10ice screws, 1-8QD's, free biners and slings for the belays

2x50m rope

Access

From st Gervais continue towards les Contamines. Some 2-3km before Contamines there is a sign towards la Gruvaz up left. Go as far as possible, to the road end. Either just go up the stream or take the right hand path. Be observant to falling rocks and the chance of avalanches. Avoided after heavier snow falls!

More reading and info at camp to camp

/ tvivel håller tron levande

 

Skickat via Blogsy

Nant Fandraz - 400m WI5

Since the winter has started with low temperatures the ice conditions has turned out to be more than good

And togheter with the low amount of snow the approaches as well as the danger of getting avalanched is low as well. There fore many exposed ice routes is quite safe to approach and climb at the moment.

One of these is the ones up in the gorges above les Contamines, Nant Juaune, Fandraz and le Tremplin. All which a in good conditions at the moment.

After a ski tour up to mont Joly I just hooked on the plan to pack my light weight Ozone wing and go for a speed ascent of Fandraz. It just looked like a perfect goal and would bring a nice flight as well in my opinion at least...

 

Early morning and a look at "paragliding map" gave the answer that the wind was to strong and from the wrong direction. Bit nothing worse than I could do with an other coffee and perform a bit of "office work"

An hour later the sun was up there shining but the winds kept on it forces as well. But as the patience got lower I still just decided to give it a go. The extra weight of the glider, 1.2kilograms, is just nothing to fuzz about and it would still be a nice day outside

 

Driving up to the village with all the inspiring mountains around makes the day even "en plus" and togheter with some good country music in the speakers the mood is a top

 

The approach turns out to be a pure satisfaction, 20min of walking and I'm at the base of the gorge and a couple of 100mts of canyoning up the gorge brings me to the foot of the ice.

Time to start swinging!

Except for a couple of chamois I'm just by my self today, just foot prints from the ice team I saw wo days ago and nothing else

 

The climbing is easy on soft ice, with the only hazard of quite big stones that comes tumbling down the colouir now and then. Mostly then actually.

20 min approach and 1.40min climbing takes me to the summit slopes of T Orient and Mont Joly, with almost no wind...time for a bit of relaxing and dejuner in the sun. Finishing the water bottle and a pice of baguette

Combo climb and fly - Cascade Nant Fandraz from Mountainpassion on Vimeo.

Then part 2 starts with a comfy descent with my Miniwing back down to the parking, almost landing at the back of my Ford

 

/Cruxet med självförtroende är att man måste känna sig så jävla mycket bättre än alla andra...

 

Skickat via Blogsy

"Dreamliner" M8-/WI4+

När jag såg denna linje förra året så var frustrationen mer än enorm över att inte få möjlighet och tiden att komma tillbaka till Nallo och klättra denna i mina ögon sett prakt linje.

I år, efter mycket putsande och planerande var förutsättningarna där tidsmässigt, frågan var bara; hade den bildats även i år!?

Dreamliner M8-/WI4+, 9 replängder underhållning

 

Dry Martini M5+, Laddjuvaggi. 8 repl modern mix

 

Sveriges kanske hårdaste och mest exponerade alpina klättertur?!

3km nedströms från Nallo stugan ligger denna begynnande klassiker, som skär rakt upp genom Räitatjåkkas skarpa nordsida

En klar utmaning för var och en som vill testa snö, klippa och is över en god brant samling mixedup

 

Vintern 2012 passerade jag Nallo stugan via en högalpin topptursvecka som jag startat från Vistas och STF stugan. En utmärkt utgångspunkt för toppturer och med ett stort utbud av vildmark och djurliv. Att se Ren och Ripa är vardagsmat här, men även ovanliga inslag som järv kan förekomma för den uppmärksamme.

Samma gäller för området kring Nallostugan, ett storslaget område på många sätt.

Men, området kräver stor fjällvana och allmänt goda kunskaper för toppturer och klättring. Mobiltäckning existerar inte här, råkar ni i bekymmer så räkna med att lösa det själva!

Utifrån dessa ingångsvärden fick jag syn på en is linje som jag tyckte slog allt annat jag hitintills klättrat bland de Svenska fjällen, då jag i slutet av april anlände Nallostugan efter en topptur på Sielma tjåkka från Vistas dalen. Det var det första som fångade mitt intresse nere vid stugan och under de följande två dagarna vandrande blicken tillbaka mot denna nordsida gång på gång, många var de digitala bilderna som förevigades över Räitatjåkka dessa timmar/dagar..och planer smiddes i en flödande takt.

Jan Axelsson på snygg anmarsch i Laddjo

Att återkomma redan veckan därpå visade sig helt uteslutet då jag trots alla möjliga påstötningar ur alla möjliga vinklar alltid gick bet på att tiden finns inte eller vädret är nog inte bra nog...dagarna gick och jag plockade in andra mål att uppfylla...men nordsidan fanns där i planerna!

 

En ny säsong

Så, när sommaren övergick till höst och den kommande vårvintern tog sats att planeras visade sig att vi nog skulle kunna få till en vecka i mitt sedan länge favorit område.

Bara att försöka få in lite förhandsbesked om rådande förhållanden.

Och, turligt nog, en god vän visade sig vara tillsyningsman över området, bara att få honom att ta lite bilder över isen.

"Men, vilken is?"

Det finns ingen isklättring i den dalgången vad han kunde se...hmm

Olika synsätt på saker och ting, eller fanns det verkligen ingen is?!? Alls?! Bara ett sätt att få saker bekräftade, att åka dit och kolla.

 

Andra veckan i April anlände jag så Kebnekaise och vi började raskt med att klättra en nytur i närområdet av fjällstationen. En 8 replängders tur på Skartoaivi nordsida, Dry Martini, M5+/ED1 En fin uppvärmnings tur med klart branta inslag på både klippa och is

En modern variant med gemensam start och avslutning på den klassiska "Isfallsleden" Och betydligt mera engagerande med kul mixad klättring, dessutom bra säkrat. Inte illa alls i sammanhanget!

Dry Martini, M5+

 

Att Isfallsleden var helt is lös på de första replängerna så kanske en föraning om vad som komma skulle...!

Very Dry Martini komming upp

Kul på jobbet, igen!

Jan på repl. 6, Dry Martini M5+

Nästa dag, upphämtade vid fjällstationen av Nikka transport och framför oss har vi ett par timmar sightseeing via Nikkaloukta och Vistas upp till Nallo stugan. Packade med mängder av klätterutrustning, ( ett helt kilset, 6 kamkilar, 7 isskruvar, ett antal bladbultar/pitonger och 10 kortslingor samt ett par stegar om det skulle bli så drastiskt ) och mat för fyra dagar

 

Väl framme hade vi fortfarande ett par timmar kvar av en mycket strålande fin dag så skidorna åkte raskt på och kosan styrdes mot Ceakcabakti för ett hyfsat åk ner tillbaka till stugan och kvällskaffet. Dessutom såg vi färskt rykande järvspår!

Järven kommer men omöjlig att se som vanligt

 

På vägen upp från Vistas hade vi passerat huvudobjektet för kommande dagar och nog såg det betydligt torrare ut än föregående år, men inte hopplöst? Samma sak, bara ett sätt att finna ut. Så på kvällen smiddes planer och genomgång av upplägg samt packning för nytur, dvs allt utom ett reducerat antal isskruvar kom med.

Det var lätt att somna trots en fullpackad stuga...

Världens bästa öppnare?!

Nästa morgon, full kalabalik vid spisen, två gas plattor på 15 personer. Ett lite bister blick och någon lämplig gliring så stod espresso kokaren på ena lågan i vart fall och snart var både gröt och termos fixat. Bara att knoga iväg!

Utstegsreplängd på Dry Martini...

 

En lätt inledande anmarsch, ett par km nedströms dalen med lätt stakning. Jag har förmånen att vara utrustad med lätta Dynafit TLT5, medan Janne muntert kränger på sig ett par Phantom kängor när vi parkerar skidorna för att ge oss i kast med pulsningen upp till insteget. Fortfarande lite 50/60 om det verkligen skulle funka att klättra

Efter en tillsynes ändlös vandring så befinner vi oss endast ett femtiotal meter från väggen och sele, stegjärn samt övrig hårdvara riggas på.

Och snart står vi vid den första inledande replängden inknutna och klara för en dagsutflykt i vertikalen.

"på nått vis ska det väl gå" deklarerar jag smått övertygande innan jag börjar dra mig uppåt på obefintliga fotsteg. De första metrarna går på endast armar med lätt avlastning på frontaggarna på obefintliga steg. Snön nedanför är tillräckligt mjuk så jag räknar kallt med att få en pudderlandning vid eventuellt fall och fokuserar istället uppåt

 

Och se där, en kilplacering dyker upp! Strax är den dock tillräckligt långt nedanför så jag tänker pudderlandning igen, hmm. Här och var kommer dock en bra yxplacering, lite mossa, en list och det känns inte hopplöst. Men inga säkringar! Uppåt höger, långt höger, befinner mig snart på mycket höger travers bort från linjen. Ingen idé, så reverserar tillbaka, upp till en återvändsgränd men får i vart fall i en camkil som kan säkra en delikat vänster travers och se där, en kilplacering igen!

Sen blir det som vanligt, fokus på klättringen, tillräckligt högt upp för att nu spelar det ingen roll, bara att kjämpa på...och slutligen så är första replängden slut. Ett kort snöfält efter en kaminformation och jag hittar en perfekt standplats. "Kom igen"

Mitt i smeten liksom

 

Nästa repa är tämligen uppenbar, ser till och med välsäkrad ut. Fortfarande tveksam till utgången letar jag mig uppåt, hittar lämpliga placeringar vid givna tillfällen. Forcerar respektive problem som radas upp och snart är replängden närmast sträckt igen. Och ytterligare en utbra standplats, tack!

Och jag har god tid att kolla in kommande hinder på banan, ett bjudande tak med vad det verkar perfekt #3 Camalot placering innan cruxet, vad sker sen tro?

Med Janne installerad i standplats slingan börjar jag mödosamt att hooka mig upp efter bästa förmåga, en perfekt löst placerad sten utgör mitt bästa fotsteg för vänstern och sen är det bara att mana med #3'an gott placerad. Et blir en kort replängd och sannerligen, det känns som att det ska funka, nu står vi ju här och fortsättningen ser blandat svår ut. Isen hänger långt där uppe ännu. Förra året såg det ut att vara kanske två replängder upp till isen, nu är jag inne på tredje och...ja ja...

 

"Nästa replängd ser ju betydligt humanare ut" pustar Janne fram samtidigt som säkrings grejorna utbyts.

"undrar vad han baserar det på" tänker jag i mitt stillsammaste sinne innan yxorna vevas igång igen. Och snart står jag där med Klippan hängande brant och hotfull ovanför mig igen, men allt som oftast får jag i en mellansäkring och med ett "mindre än fem meter kvar" får jag till en standplats på ett knivblad och en femmans wallnut. Just som solen letar sig runt hörnet och skickar in ett antal värmande strålar och ger mig precis det positiva inslag som jag känner mig behöva. Det var rätt svårt tänker jag i mitt fortsatt stillsamma sinne där i solen.

 

"vad händer nu"? undrar ni vet vem...

"ja nu finns det bara en väg och det är upp"

Ett raskt överläggande om tid så borde vi vara hemma strax efter 21:00, lagom till kvällsskaffe och middag

 

Precis som en skönhet skall vara så släpps ingenting till gratis eller enkelt, varje kommande replängd har sina inslag och varje meter uppåt är en kamp. Replängd på replängd...

Och när vi så slutligen står där så är alternativet att gå runt tillbaka hem inte aktuellt. Vi har någon timma kvar av solljus och att fira ner tillbaka känns som ett enkelt alternativ. Bra standplatser hade vi ju, så det kommer bara att kosta lite kilar, slingor och pitonger.

 

Fin klättring i solen på Räitatjåkka

Jeess, sista rycket i firningsrepet och vi står på sista snöfältet igen, bara att descendera ner till skidorna och knoga upp till stugan.

Jag hade lämnat stugvärden med orden att är vi inte tillbaka är det blir mörkt så får du komma upp och hämta oss

Efter lite spekulerande om när det egentligen blir mörkt så hade Pernilla tillsammans med lämpligt utvalda enats om att kl 22:00, då är det nog mörkt?!

Plötsligt ser jag att det går igång ett antal ljuskällor inne i stugan, sedan ute på bron. Samtidigt som jag forcerar de sista hundra talet metrarna upp i stugbacken. Pannlamporna släcks och dörren går igen igen...det är mörkt, stilla och vi har klättrat kanske Sveriges vackraste Alpina mixtur

Afterclimb i Nallo

Jan testar Ishula vid Nallo stugan, ett erkänt tekniskt problem

Praktisk info: Dry Martini M5+ 8 repl Skarrtoivi. Insteg vid Isfallsleden

Fira från Abalakov och slingor

Utr: Reducerat kilset #2-7, mellanstora kamkilar #0,5-#2 Camalot, 3-4 isskruvar, kortslingor 2x50m rep

Praktisk info: Dreamliner M8/WI4+ 9 repl Räitatjåkka 1934

Insteg ca 3km öster om Nallostugan, väl synlig linje från stugan med markant is upptill

R1/ 45m M5 R, R2/ 40m M6, R3/ 30m M7, R4/ 45m M8-, R5/ 45m M6+, R6/ 30m M4, R7/ 30m, R8/ WI4+ 40m, R9/ WI4+40m, Lättare scramling till topps...

Utr 2x50m rep,1 Kilset, 0.3-3 # Camalot, 3-4 Bladbultar/Pitonger, 8-9 Quickdraw's, 6-8 is skruvar

R1: Omväxlande sva och brant klippa med kompakt svårsäkrad klättring. Stand efter snöfält

R2: Fin sprick- och hörn klättring med lätt dragning vänster. Stand vid ett överhäng

R3: Klättra överhänget, taket, #3 Camalot användbar. Upp några meter sedan travers ut till hörnet.

Standplats upp ca 5m i hörnet

R4: Cruxreplängd. Mycket och ihållande klättring Standplats på en behaglig hylla, bladbult/kil

R5: Lätt start men blir brantare med en kort tak passage/överhäng Bra säkrat, avslutas med mixad klättring, Standplats till vänster

R6: Avtagande svårighet upp till ett snöfält

R7: Korsa snöfältet

R8: Klättra isen, Stand på is

R9: Fortsatt brant is som avtar i lutning men ökar i omfång

Fira ner samma som upp (fixade singel ankare) eller gå runt västerut mot glaciärnichen mellan 1934 och 1825

Vy över Tarfaladalen efter att vi tagit oss tillbaka via Tre-pass leden från Nallo

//

Bonne escalade!

 

Mountainpassion

Kaisepakte "Arête la Niehku"

Kaisepakte "Arête la Niehku" ( the dream arête ) - a loong wanted route !
Some 10 years ago! I was driving up towards Norway and Spansdalen, passing Riksgränsen / Abisko on the way for some regular ice climbing. Something that payed my attention on the road was some thin icicles formed on the most eastern part of Kaisepakte, about 11km before Abisko.

A long approach, reasons due to lack of time and no one else interested to walk up at try it, and that it looked pretty hard, reasons that the time passed and years went. I always had a look on this pillar/arête every time I passed it, sometimes it was formed, sometimes not.... The only thing that stayed in form was me, more and more keen to give it a try
Finally
With a trip booked up to Senja, Norway, visiting Bent Eilertsen at Senja mountain lodge, I had a full week of climbing and skiing ahead. The way up we flew via Kiruna and made the long drive up to Senja, a 4h Plus drive on typical Norwegian roads. The route came up to my mind direct as a backup just in case, but the lack of light made it impossible to see if there was one of these years that it had formed...
Arriving at Senja the weather gave us a most wet stay, but a good chance to test our gear, clothes and ropes! Double gore tex time indeed!!
But, everything has an end and after four days with constant rainy buisness we throw the towel in and headed back east. A steep closer to my line...
A 40min drive took us to the closest distans from the mountain and we could still see nothing. The clouds made its best to cover it. But, we quickly, or if it was just me, made a backup plan if the lack of ice was total. The main icefall had a lot of ice on it so we could always escape to that one, let's get going.

Frist CRUX On the route, passing the train fence

My earlier reconnaissance was right so far that the approach was long and the terrain a bit salissant, and a 50cm soft snow under a 5mm crust didn't help much in any other positiv matter then giving more of a workout. Even though the snowshoes made the "stroll" a little better going
As positiv as possible I scanned the mountain side with an other couple of interesting lines, but the one in mind was definitely the best. And soon we should find out

Approaching the corner

Placed on the very end and east facing corner we had to walk the whole side before getting to the truth. I had an idea that the route it self should be about 4-5 pitches with ice at the base and mixed at the top.
And yes, a thin strike of ice was glancing over me. But a bit closer it was only to find out that it started about 5-6 meter up, above a compact wall. But an other option soon turned out, a thin ramp a bit lower down should be useful to connect with the higher ice passages. And after that...in shalla!

First pitch of "Arête la Niehku"
With new blades on my tools I started picking my way up, slow and gentle with the brittle ice formations. After 10m I found a crack to put a no.2 stopper, stepped up high, placed the axe and everything cracked. Stepping up a bit higher I tried again, same result. A brisk hollow sound sent the message that this was fragile ground. A little bit desperate I focused on a third effort, after Ola made the announcement that "maybe just come back down, let's try something else"

"arête la Niehku" WI5/M6/ED+, a dream arête


People that know me know it's a good way of forcing me a little bit more. After checking the stopper a couple of times extra, giving it a bit of a punch to stay in place I found a higher list to place the front point on and stretched as high as 173cm can be. Swinging the blade as gentle as possible and two soft strikes it felt ok, then one more high reach and same result, ice cracking but not so much. This could work actually! An other six seven meters and I found a most perfect placement for a no.6 stopper, this will work actually!!
Climbing up an other 20m and I happily arrange a good belay on perfect ice. And a commenting Ola is soon following up the mixed terrain to join me. Having a look on the next pitch that had much more of a relaxing caracter I'm eager to get going

A vertical ice section ended at a suspisios small snow field, with nothing else then soft snow to place the tools in. A delicate steep and I could arrange my self on the snow, climbing up and traversing over a longer bit of mixed stuff. A 40m pitch took me under some nasty looking cornice, but nothing else to do then to adapt to the route finding devoirs

Opppss..., don't want to watch this...

An exposed traverse over some snow covered ledges and a 10 m later I find a most perfect crack to bang in a mid size stopper before a vertical mossy section which sends me to a lower angel corner system. What I will find around the corner stays a secret, only one way to find out.
Again there is a crack this time horizontal, to place a piton in deep enough to make the next vertical steep feel safe, anyhow the last bit won't stop me now! An acrobatic split/roll swings me over the edge up to a bigger ledge system and a final step wall up over the top, not even a cornice to fight, thanks!

Ola Ilebrand at the last crux on "Arête la Niehku" WI5/M6/ED+

At top, after 2 1/2h focused climbing. Still enough daylight to find a secure way down, only forced to rappel once, because of some mean looking snowfields. Feels better to be in a rope at touch down.
Then it's only a good hours walk back down to the road/car, just hoping to find the snowshoes. Turns out to just as tricky. And a well deserved Coffey at the STF station after a full day out and a long wanted climb in the bag!

Le sommet!
Place, Kaisepakte main wall Abisko, sweden
Route, East arête/face of Kaisepakte main wall, approx 11km east of Abisko, just after the road and Torneträsk separates there is a parking lot, start walking...
Name and grade, Arête la Niehku, dream arête, WI5/M6/ED+ 4pitches
Equipment, 50m rope, 3-6 ice screws, 3-4 mid size pitons, small set of stoppers, 3-6 QD's

Working is good as long as you don't forget to live

Mountainpassion