Oct 1, 2018

Pierra Menta - Beaufortain

 Som ett mini Matterhorn sträcker sig Pierra Menta rakt upp mot himlen med sina 2714meter. En monolit uppbygd av en samling olika bergarter samlade under miljoner år till ett fast stycke konglomerat.
Solnedgång över Pierra Menta
Sägen säger att Jätten Gargantua lämnade sitt slott på stranden av Seinen en morgon efter att ha slukat sin frukost. Efter att ha startat söderut vände sig han sig snart österut. Han gick utan svårighet över Rhône dalen och in i Savoie. Snart bromsade sluttningarna, kuster och raviner hans framfart.
Han pausade då och då för att andas lite. Han hittade en näsduk i fickan en storlek på ett lakan och torkade ansiktet när han såg bergen sträcka sig så långt ögat kunde se. Glaciärerna och dess toppar badade i solsken och erbjöd ett bländande spektakel inför jättens förvånade ögon. När han nådde toppen av Aravis såg landskapet än mer grandiose ut.
Gargantua tröttnade aldrig på att beundra omgivningarna och inte minst det ståtliga Mont Blanc. Men plötsligt grep avundsjuka honom för att se vad som stod bakom denna imponerande barriär. Trots att han var en jätte kunde han inte korsa det formidabla Mont Blanc utan svårighet, så han föredrog att vara försiktig och gå runt den.
Han tog av till höger där passagen verkade lättare. Men på den plats där han tänkt sig att komma ner till krönet av Aravis, spärrade en gigantisk sten vägen, formad som en pyramid. Vansinnig av vrede drog sig Gargantua tillbaka för att få fart och med en enorm spark projicerade den mot himlen. Den enorma massan av sten svepte över, flög över raviner och dalar och landade slutligen på Roselendfjällen vid gränsen till Beaufortin och Tarentaise. Det blev Pierra Menta.

Hur det än är med den saken så uppstod ett berg med en idag stor samling leder av god kvalité.
200 meter klättring på en spektakulär monolit.
En route med Mont Blanc i vyn
Accessen sker lättast via Beufort till Treicol och sen per fot 2h. Sista biten in på vägen till parkeringen, 5km, är en smärre kostig, på dålig grusväg.
För en komplett upplevelse rekommenderas att gå upp och på vid CAF Refuge Presset. En av de mera sympatiska hyttorna i Haute Savoie, kända för sin Carbonara! En nyrenoverad Refuge vackert belägen vid en liten sjö och med grandios utsikt över just Pierra Menta.

Anmarch till ref. Presset

Från refugen är det ca 40min till insteget på nordsidan av Pierra Menta. Lägg till 10 minuter till för att gå runt via västsidan till Sydryggen. Arêten upp Arête Nord är en av klassikerna, 7 replängder med ett kort crux på 6b. 
För en lättare variant rekommenderas Bérard-Rigotti (6a), Dao-Domi (6a) och så klart Pillier Gargantua (6a)


Efter veckor av blå himmel så har vi letat oss upp till Presset för att klättra lite lesiure och på höjd för att fly värmen i Valle l´Arve.
Refuge de Presset
Naturen är dock på sitt lite mera stridslystna humör och har slängt in en rejäl och kall vind under natten som håller i sig under morgonen kaffet. Vi stretar emot efter bästa förmåga, 08.00 flyttas outtalat till 08.30 och så vid 09.00 är vi på väg.
Min teori om att det bara rör sig om en morgon bris måste snart överges och den storslagna ideen att lämna dunjackan i bilen står på skam...

Sydryggen upp till Pierra Menta
Fördelen blir att för att hålla sig varm lönar det sig att klättra fort, och som ofta så innebär det fel, klassiska "fort och fel". Lederna går rätt tätt, i kombo med nya leder som inte är med i topon. Men med en lite mera svårare direkt version så är vi tillbaka på leden igen. Och i takt med att vi når topp-areten så avtar vinden så vi kan få en behaglig stund i solen och beundra utsikten samt betånga teorierna gällande Gargantua. Både Kari´s och Jannes tår ömmar av klätterskorna. Gargantua måste haft jäkligt ömmande tå efter den kicken!!
Dags att fira av och rulla ner till Beufort för en bra bit ost från en lokal Vache Tarine.



Vy över Barrier du Roselend

Pierra Menta


Lederna är ca 130-200m och för att ta sig ner krävs 2x50m rep.

Utrustning
2x50m rep
10-12 QD´s
Topo
La Vanoise par James Merel et Philippe Delandes

// Monter, c’est poser le problème de la descente...!

Sep 12, 2018

Le Lutin des Neiges - Papillons

 Le Lutin des Neiges - A great little route up to the crêt of Arete du Papillons, on aiguille du Peigne
Easily accessed from l´Plan du Aiguille, a 40min walk and Voilá!
The start is located below a few bolts, Petzl hangers, to the left of a (normally) snow field

Anna Backlund on the top pitch of "le Lutin des Neiges"



First pitch takes a series of short boulder problems, all good protected both bolts. Just take care of a bit wired traverse right some 20m up. Most natural feels to go straight up/left over some slabs...
Second pitch is a short 20m slab climb and then up an other 20m to a single bolt anchor.
Cross the gully up leftwards and then finish the route with 4 great pitches of steep climbing!
Rappel the same route or continue "arete du Papillion"

Grade
7 pitches / 6b

Equipment
2x50m rope
Small set of wires (3-4mid size nuts)
Green-Red Aliens, X-tra of yellow and Red
0.75-#3 BD Camalots
9-10 QD´s

//Låt resignationen fylla det tomrum som vreden lämnar!

Aug 21, 2018

Les Drus - voie Contamine-Bastien

 Les Drus står som ett monument över Chamonix, väl synligt och som ett "riktigt berg" reser det sig ståtligt och iögonfallande med sina 3754 meter över havet.
Som namnet säger "Les Drus" så består det av två toppar, Grand och Petit, som är skilda via brèche du dru (3697m) och topparna skiljer sig 20meter i höjd.
Speciellt från toppen av Grandes Montets så är nordöst sidan av berget väldigt imponerande och några av de finaste linjerna på nordväggen är väl synliga.
1935 klättrade Pierre Allain och Raymond Leininger den första leden uppför Petit Drus nordsida, vore Allain-Leininger. OchEn av de nordväggar som idag räknas till dom sex stora klassiska.


1955 klättrade Walter Bonatti västväggen på Dru, solo och över sex dagar, och skapade då en av de mest eftertraktade och hårdaste lederna i hela alperna. Enligt sägen i ilska efter att under en himalaya expedition blivit förhindrad att bestiga K2 under en Italiensk expedition året innan, av Lacedelli och Compagnoni. Historia Walter Bonatti
Tyvärr rasade merparten av vestväggen 2005 inklusive Bonatti pelaren.

Traversen av Les Drus klättrades redan 1901 av bland annat Jean Ravanel men den ståtliga sydväggen komma att dröja till 1955 innan den fick sin första led etablerad.
Inte helt förvånande på initiativ av .... André Contamine!
Känd för att maniskt och i detalj studera möjliga linjer och medels kamera dokumentera alperna till mani!
Just Grand Drus sydvägg hade André kartlagt in i minsta detalj. Åtminstone är det vad man kan tro för när han tillsammans med M Bastien gav sig iväg, efter att ha avverkat en frukost klockan 04.00 så stod dom på toppen redan klockan 14.00 samma dag. Inga bivacker här inte!"

Anna på steget!
Ett rum med vy!
Jag och Anna hade under en längre tid planerat och hoppats på att klättra Dru tillsammans. Och då vi haft ett Contamine tema i sommar så var valet självklart. Och mellan ett par jobb så hittade vi så ett lucka med regn och framförallt åskfritt väder. Det vara bara att dra!
Så återigen på tåget upp till Montanvers och de klassiska stegarna ner till Mer du Glace. Sedan de nya installerade "échellerna" upp på andra sidan med riktning refuge de la Charpoua.
Ensamt beläget på 2841meter, ligger Charpoua mitt på rougnonen under Charpoua glaciären och dess seracer. Hyttan erbjuder, då den är bemannad, 12 plaster. Eller snarare bekvinnligad då stugvärden är just kvinna. Och för tillfället av en gravid sådan.  Anmarschen är minst sagt mödosam men om man är uppmärksam och hittar den mer direkta genvägen så sparar man i vart fall en timma, antagligen mer.

Vi hade dessutom sedvanligt flyt då nämnda dam för tillfället befann sig på läkarundersökning. Vilket säkert bidrog till att hålla folk borta då det för tillfället innebar självhushållning, med innebörden att bära upp sitt egna mat och dryck. Något som vi bara såg som positiv i sammanhanget.
Lite kvällskänsla av ensamhet och lugn
Efter en varm men behaglig anmarsch så passade vi på att kyla av oss med en sval öl med vy, från terassen utan för stugan. Med Massif du mont blancs maffiga fond utlagd framför oss.
Ganska snart så var kringliggande refuger lagda i skugga men på öst sidan så kunde vi fortsatt njuta kvällssol till sen middagstid.
Då vi kände för att få klättra i dagsljus så ställdes alarmet på 04:00, en nöjsam och stilla frukost bland bergen innan vi tog oss an den dryga timman promenad upp till insteget.
Glaciären är av relativt vild karaktär, mycket sprickor och ofta med stora ras. Så tajming är A & O. Fr sent på säsongen kan det vara omöjligt att korsa den. Speciellt farligt på eftermiddagen då man returnerar från klättringen!


Efter några smärre hinder på vägen så traverserar vi ut på hyllsystemet under Dru, ca 100 meter, innan man scramlar upp till insteget. En parallel spricka som ser både brant och svår ut. Om man eventuellt hittar en kam kil ca 10m upp i en höger vriden sprick formation så är man helt enkelt fel.
Rätt linje ligger lite till vänster och har ett flertal pitonger på plats. Något som man hittar hela vägen upp till utsetts repan om man väljer rätt linje. Dessutom så har de första replängderna fixade ankare. Något som övergår till mer och mer sporadiska sådana högre upp, och då av varierande kvalité.
Aldrig fel med alpinstart
Efter ett s.k "full on" uppvaknade på de första två reporna så övergår klättringen till mera avslappnad sådan. Lättare partier in emellan gör att vissa partier och passager kan klättras löpande och med kortreps teknik. Något som rekommenderas för att hålla nere den totala tiden på berget.
Route findingen är minst sagt krävande vilket kräver ett aktivt sinne. Om man kan tänka "Contamine" så är han känd för sin känsla att hitta den naturligaste linjen uppför väggen. Detta blir inte minst tydlig spå det övre partiet och toppväggen. Här gäller det bara att undvika allt löst och de stora block formationerna. Inte låta sig luras in i fina tydliga sprickor som slutar i blanka väggar eller lösa hörn. Efter "glaciär fönstret" så är mycket av klättringen med dragning uppåt/höger. Ofta väldigt mycket höger.

Ett par relativt desperata repor, med hårda partier av 5+!! Och de avslutande utstegs-replängderna, samtliga vilka håller hög klass av klättring, på branta perfekta jamsprickor.
Hittar man rätt väg här så sitter det här och var en pitong samt gamla träkilar. Allt vilket leder direkt till rappel fästena för firningen ner till baka till glaciären.
Väl vid dessa så tar vi oss tiden att avverka dom tio minuterna upp till själva toppen. Känslan, efter dryga 8 timmar klättring, är avgjort överväldigande.
Återstår bara många och långa firningar ner tillbaka. Men nu, då det sitter mest nya ankare och med 1 borrbult på varje, så flyter det mestadels på lätt och enkelt. Det är bara ett par ställen som måste brytas upp till kortare rappeller. Då det annars riskerar sätta repen. Ibland har bultsättarna varit lite väl optimistiska!

Inför sista firningen så plockar vi fram stegjärn och yxa, för att lättare kunna passera bergschrundet och för den brantare passagen per fot nerför själva glaciären. Ytterligare 30minuter senare kan vi nöjsamt vältra in i hyttan och en välförtjänt espresso. En fulländad dag med lite kvällsol på "vår" terrass...
För, inga bivacker här inte!


Nästa dag, efter en natt fylld av åska och regn, så passar vi på att testa en av de lite modernare och kortare klätterturerna närmare refugen. Området har potential!!
Men vi sträcker det inte allt för långt då en retur från Montanvers och ett tåg hägrar denna gången. VI har gått ner tillbaka tillräckligt för sommaren.





Berg
Les Drus

Led
Voie Contamine-Bastien

Utrustning
2x50m rep
1 litet set kilar, mellan stora vajer kilar
1 set alien grön-röd
1 set #0.75-3 BD camalot
Extra Omega grön-röd bra för standplatser
10 kort slingor