Aug 7, 2018

Voie Contamine Petites Jorasses

Petites Jorasses -  voie Contamine-Bron

Petites Jorasses has a couple of great climbs. Two of them is their opposite, the modern Piola Route "Anouk" and the old classic "Voie Contamine" Both are long and very engaging. Anouk has the classic slab climbs which is so typical for mr Piola. When for Contamine you will find diedres and cracks which are typical for Contamine. Finding the most natural way up the mountain. Its 750mts of climbing and a great route!

Summit views from Petites Jorasses

After hiking up to Refuge de Leschaux the day before we, me and Anna Backlund, started with an classic alpine breakfast at 02:40 (dried bread, jam and a cup of coffee, together with a handful of crunchy French chocolate müsli)  After we had struggled on to the base of Petits Jorasses we started climbing, in perfect conditions, at 08:00. After a few hours climbing we were at the crux pitch, going over the roofs. 

Crux pitch of Contamine

Now there is a few pitons in place after that André Contamine made the first ascent in 1955. But at that time, with a lot of stress reaching the summit, André first took one small fall, then equipped with a piton between his teeth he took one more fall. But on the third try, finally, he ascended the roof and could place a solid piton.
At 15.08, after 22 pitches, we had managed to reach the summit. 22 pitches of interesting route finding and sometimes very exposed climbing. Now only the descent back down to the base and the walk back home awaited! From 3658mts to 560mts and many many kilometers back to le Fayet. Dinner, at 0145. Another beautiful day in the mountains and an other great route put up by André Contamine!
This route is one of 35 great Contamine routes in the Alps and #85 in Gaston Rebuffats "100 classic climbs". It is never harder then 6a, but has is a challenging BIG adventure. A day out here might mean everything from a quite long day of climbing to a 2 day epic. It was the first route put up by André Contamine that involved a bivack. Something that made him a bit upset!
Approach over the Leschaux glacier
Initial pitches over the diedres
The great crack pitches 
Anna on the exposed upper traverses
The long 50m higher traverse, easy to miss!
Closing up
Summit!!




Mountain
Petites Jorasses - Chamonix
Route
Voie Contamine
Equipment
2x50m ropes
1 set of cams Green Ailien to #2 Blackdiamond
1 small set of nuts
8QD´s
Extra Green and Red Omega cams, great for belays

Descent
Abseil Anouk. Take care on the first rappels from the summit, make short ones! 
And the first rappels going down the steeper face. There are some flakes that easily catch the ropes!

Café a la Leschaux































//en liten värld och ett universum öppnar sig, när du kör över bron

Jul 28, 2018

Voie Hubal-Jumier - aiguilles des pèlerins

Voie Hubal-Jumier - aiguille du pèlerin

the Old man of Pèlerins

Aiguille des pèlerins may not be the most obvious peak seen from the valley of Chamonix. But at 3318mts its higher than its more known neighbor, aiguille du Peigne, but still more hidden.
Even though, it holds a few high quality and easily accessed routes via the Pèlerin glacier.
Most known is maybe the Grütter ridge, 5b/400mts. But if you look for a bit harder and shorter route, the Hubal-Jumier has a high quality crack problem laid out for you!
All the anchors are in good updated shape, re-bolted in 2014. But, the in situ is in a bit older fashion and might scare some people off. But if your ok with a bit mind/brain beating stuff, this is a nice day out.

The famous big queue´s a la Chamonix


#rarleytroddenclimbs

The access is very easily done from l´Plan du aiguille. About 45min-1h to the base of the route. With a snow cover on the snow/ice field its not necessary with crampons. AN ice-axe might be useful though. Later in the season crampons might be of use.
Just follow the path passing the café and keep the hight towards Glacier des Pèlerins, and when the chemin turns towards Peigne, you just keep on traveling out towards the glacier and up to the lowest part of the pillar.
The route starts at an obvious flake/crack under a roof, with three old bolts and one piton. Belay under the roof.
The first pitch is a good 6a warm up. Just ignore the old bolts, or bring a big cam device!
Second pitch is an awkward one, graded 6b, oh la la, but it is a very athletic performance. Airy!
After this it gets easier climbing on a lot of great Chamonix granit. Its only the last summit ridge pitch which is a bit so so. The last rappel anchor could for sure have been placed a bit lower. But its ok.
Anna ont eh first pitch of Tubal-Jumier
In place bolts, but how much longer :-)

Route
Descent back to l´Plan
1/ 6a / 40m Climb the crack and flake up under the the end of the white slab under the roof
2/ 6b / 40m Thin traverse out towards the roof. Many pitons in place. Swing over the roof and up an awkward thin crack. You will get rope drag!
3/ 6a / 25m Climb the thin curving crack right wards. In situ bolts, easier than it looks
4/ 6b / 30m Again a quite hard pitch, heading right over a small ledge and up easier cracks.
5/ 6a / 45m A great pitch! Going trough a sort of chimney installation. Squeeze and smile!
6/ 5a climbing up to the summit ridge

Descent
Rappel the same route 

Equipment
2x50m rope
10-12 QD´s, depending if you want to clip all in-situ
Green-Red alien
0.75-3# Camelot, extra midsize (1-2 #4 cams if you want to add pro on the 1st pitch)
Small set of wires

Topo

Mont Blanc GRANITE vol 2
The 2dn pitch

Pitch 3, easy short 6a
The chimney Squeeze pitch!
//Ett samvete renat av glömskan


Jul 22, 2018

Olycksrisk med oseriös guidning

Ett certifierat kvalitetsmärke för kundens garanti om en  utbildad  Bergsguide

Tyvärr så har det hänt igen, en så kallad "svart guidning" utförd av outbildad guide, som resulterat i en olycka med dödlig utgång. Denna gången i den s.k Grand Couloir, på vägen upp till Aiguille du Goûter. Både sommar så väl som vinter förekommer det en utbredd form av ”svartguidning” utförd av ej certifierade personer vilka mot betalning tar med folk ut i diverse terräng, offpist på skidor, på glaciär eller alpin klättring. Detta blir speciellt tydligt på destinationer som Mont Blanc och Matterhorn där skillnaden mellan Bergsguide och bluffguide blir än mer tydliga.


le Grand Couloir - aig. Goûter
Att människan vill utgöra sig för att vara ”fjällguide/bergsguide” är väl knappast något nytt. I Sverige har under långa tider funnits diverse utbildningar, ofta i Folkhögskoleform, som säger sig hålla just den typen av utbildning.
Jag har själv gått en sådan och blivit fjälledare genom Storumans folkhögskola.
En utbildning under 2 år som gav väldigt många dagar utomhus och med många bra utbildningsmoment - men utan att bli certifierad eller examinerad i någon egentlig mening. Och helt utan någon slags rätt att leda folk i alpin miljö.
Ett klar  access i fallrisk terräng - medels IFMGA Guide
I alpländerna har begreppet Bergsguide länge varit representerat och som yrke väldigt väl ansett. Utbildningsmomenten och examen inom varje delmoment är klart och tydligt fastställt inom ramen för en professionell yrkesutbildning. Mest känt är får väl det Franska systemet via ENSA anses. Men samtliga anslutna länder till den internationella organisationen IFMGA, International Federation of Mountain Guides, där även Frankrike och just ENSA ingår, har samma typ av utbildningssystem och examen.  
IFMGA jobbar fortlöpande med att bland annat säkra kvalitet och säkerhet inom bergsguide yrket och att upprätthålla en hög status på de anslutna medlemsländernas utbildning. 
Sverige är via SBO, Svenska Bergsguide Organisationen, fullvärdig medlem i IFMGA sedan 1998. En process som tog 10 år att genomföra! I just Sverige är det dessutom numer väl definierat vad man får och inte får göra mot betalande kunder. I alla terräng där det utgör ett moment av fallrisk så måste den aktivt ledande personen vara utbildad Bergsguide.


Med Mont Blanc som exempel så finns det ett stort antal arrangörer som genomför resor med dess 4810meter höga topp som slut mål. De flesta är seriösa med ett vecko-program som inkluderar acklimatisering och utbildning för att vistas i alpin miljö och på hög höjd, innan själva topp bestigningen. Allt för en kostnad motsvarande 15-20,000sek.

Just Mont Blanc är en kapital industri som lockar i snitt 100 personer per dag att försöka klättra till toppen.
Som alltid, till större attraktioner och som människor dras, så finns alternativa lösningar och mindre seriösa företag/personer som vill vara med och dela av själva kakan. I detta fallet ofta genom att använda sig av egenhändigt utsedda guider eller med större grupper.
Och tyvärr så hamnar dessa ofta i diverse trubbel och många gånger utan att deltagarna, som trots allt betalat och tror sig hyrt en professionell person att leda dem till toppen, förstått skillnaden mellan proffs och amatör.
I området runt Chamonix så står ofta Gendarmeriet, den Franska Bergspolisen, och kontrollerar legitimationen på den som utgör sig vara Bergsguide. Så på vägen nerför arete du Midi så kan man bli stoppad som i vilken polis kontroll som helst och få visa sitt ”körkort”. Ett bra system men som tyvärr inte alltid räcker. 
Vid en eventuell olycka så sker det alltid en utredning om vad som skett och i vilket sammanhang. Allt från rådande förhållanden till guide och utrustning nagelfars och som kan leda till domstolshandlingar och sluta i fängelse.

Som alltid när det handlar om pengar så finns det ett par sidor på själva myntet.
Typexemplet är just Mt Blanc, där jag ena veckan har 1-2 klienter som satsat en stor del av sin semesterkassa på en veckotur med Bergsguide och på ett säkert sätt få en bra upplevelse. Och i nästa stund åker iväg med en ”Expeditionsarrangör” till Nepal för att bestiga en kanske dubbelt så hög topp ledd av en hobby guide, för att hålla nere kostnaderna.

I Sverige har vi med Kebnekaise vårt egna lilla Mont Blanc. Antalet personer som försöker komma till dess vita glaciär topp ökar för varje år. Liksom utbudet av ”guider” som arrangerar resor.

Som exempel kan jag ta ett händelse från augusti förra sommaren, 2017. Tillsammans med en kollega och 6 deltagare var går vi ifrån Fjällstationen för att bestiga Kebnekaise via Östra leden.  Vi går klockan 09.00 stödda med en bra väderprognos som ska hålla sig under större delen av dagen. 
Halvägs upp i det som kallas Storbacken hinner vi upp en större grupp anförda av en "guide". 
Gruppen är redan nu rätt utspridd och det finns tydliga slitningar.
Efter att vi gått den sista biten upp till toppen, med alla inknutna i rep och på stegjärn, så slår vi på retur ner tillbaka till gamla toppstugan.
Väl där så möter vi tidigare grupp som först då har kommit uppför själva klätterpassagen på Östra leden. Efter att ha genomlidit ett par större individuella ”katastrofer” och sammanbrott. (allt detta framkommer senare) Det vore väl dags att vända redan här.
På toppen av Kebnekaise Sydtopp
Vi fortsätter ner och är tillbaka vid fjällstationen strax efter 15:30, i god tid innan middagen. Väl på middag så kommer nämnda grupp ner tillbaka slutligen, och då har klockan precis passerat 21:00! Med ett kasserat knä inkluderat i upplevelsen.
Något som givetvis kan hända i vilken utflykt som helst, men med erfarenhet så har en vanlig genomsnittsmänniska ca 7-8 timmar av arbetskraft inom sig. Efter det så faller prestationskurvan rätt dramatiskt. Och av samma erfarenhet så gäller inte regeln att; - vi har hela dagen på oss. Speciellt inte i den delen av världen i augusti då det är ljust dygnet runt. Utan olycksrisken ökar i en dramatiskt stigande kurva.

Jag tycker mig märka allt flera oseriösa firmor/företag som agerar ute bland bergen. 
Kebnekaise, precis som Mt Blanc är just ett sånt ställe där dom märks. Ofta så är dessa personer någon som exempelvis varit på en klätterexpedition i Himalaya och deltagit i guidad tur på Mont Everest. Sen väl hemkommen så har man själv blivit guide, storslaget!?


Förvånansvärt lika! Eller?

Bergen och fjällen är än så länge en plats där vi kan finna kraft och upplevelser. Få utlopp för en kreativitet som man inte kan uppnå i ett gym eller klätterhall.
Men det är en seriös miljö och jag anser inte att man kan kalla det för en lekplats eller ”playground” som allt oftare används som uttryck.
Detsamma gäller för en Bergsguide!
IFMGA/SBO står för kvalitet och säkerhet. Ett riktmärke där du som kund och client får ett bevis på att din arrangör är kunnig och seriös inom sitt område.

Inget trattskaft, som min sambos systerson skulle sagt, med egenhändigt broderat tygmärke från slöjden!

// Ta gärna del av Svenska Bergsguides Organisationens hemsida och information om utbildningen via www.sbo.nu

Krister Jonsson
IFMGA/SBO Bergsguide