Oct 1, 2018

Pierra Menta - Beaufortain

 Som ett mini Matterhorn sträcker sig Pierra Menta rakt upp mot himlen med sina 2714meter. En monolit uppbygd av en samling olika bergarter samlade under miljoner år till ett fast stycke konglomerat.
Solnedgång över Pierra Menta
Sägen säger att Jätten Gargantua lämnade sitt slott på stranden av Seinen en morgon efter att ha slukat sin frukost. Efter att ha startat söderut vände sig han sig snart österut. Han gick utan svårighet över Rhône dalen och in i Savoie. Snart bromsade sluttningarna, kuster och raviner hans framfart.
Han pausade då och då för att andas lite. Han hittade en näsduk i fickan en storlek på ett lakan och torkade ansiktet när han såg bergen sträcka sig så långt ögat kunde se. Glaciärerna och dess toppar badade i solsken och erbjöd ett bländande spektakel inför jättens förvånade ögon. När han nådde toppen av Aravis såg landskapet än mer grandiose ut.
Gargantua tröttnade aldrig på att beundra omgivningarna och inte minst det ståtliga Mont Blanc. Men plötsligt grep avundsjuka honom för att se vad som stod bakom denna imponerande barriär. Trots att han var en jätte kunde han inte korsa det formidabla Mont Blanc utan svårighet, så han föredrog att vara försiktig och gå runt den.
Han tog av till höger där passagen verkade lättare. Men på den plats där han tänkt sig att komma ner till krönet av Aravis, spärrade en gigantisk sten vägen, formad som en pyramid. Vansinnig av vrede drog sig Gargantua tillbaka för att få fart och med en enorm spark projicerade den mot himlen. Den enorma massan av sten svepte över, flög över raviner och dalar och landade slutligen på Roselendfjällen vid gränsen till Beaufortin och Tarentaise. Det blev Pierra Menta.

Hur det än är med den saken så uppstod ett berg med en idag stor samling leder av god kvalité.
200 meter klättring på en spektakulär monolit.
En route med Mont Blanc i vyn
Accessen sker lättast via Beufort till Treicol och sen per fot 2h. Sista biten in på vägen till parkeringen, 5km, är en smärre kostig, på dålig grusväg.
För en komplett upplevelse rekommenderas att gå upp och på vid CAF Refuge Presset. En av de mera sympatiska hyttorna i Haute Savoie, kända för sin Carbonara! En nyrenoverad Refuge vackert belägen vid en liten sjö och med grandios utsikt över just Pierra Menta.

Anmarch till ref. Presset

Från refugen är det ca 40min till insteget på nordsidan av Pierra Menta. Lägg till 10 minuter till för att gå runt via västsidan till Sydryggen. Arêten upp Arête Nord är en av klassikerna, 7 replängder med ett kort crux på 6b. 
För en lättare variant rekommenderas Bérard-Rigotti (6a), Dao-Domi (6a) och så klart Pillier Gargantua (6a)


Efter veckor av blå himmel så har vi letat oss upp till Presset för att klättra lite lesiure och på höjd för att fly värmen i Valle l´Arve.
Refuge de Presset
Naturen är dock på sitt lite mera stridslystna humör och har slängt in en rejäl och kall vind under natten som håller i sig under morgonen kaffet. Vi stretar emot efter bästa förmåga, 08.00 flyttas outtalat till 08.30 och så vid 09.00 är vi på väg.
Min teori om att det bara rör sig om en morgon bris måste snart överges och den storslagna ideen att lämna dunjackan i bilen står på skam...

Sydryggen upp till Pierra Menta
Fördelen blir att för att hålla sig varm lönar det sig att klättra fort, och som ofta så innebär det fel, klassiska "fort och fel". Lederna går rätt tätt, i kombo med nya leder som inte är med i topon. Men med en lite mera svårare direkt version så är vi tillbaka på leden igen. Och i takt med att vi når topp-areten så avtar vinden så vi kan få en behaglig stund i solen och beundra utsikten samt betånga teorierna gällande Gargantua. Både Kari´s och Jannes tår ömmar av klätterskorna. Gargantua måste haft jäkligt ömmande tå efter den kicken!!
Dags att fira av och rulla ner till Beufort för en bra bit ost från en lokal Vache Tarine.



Vy över Barrier du Roselend

Pierra Menta


Lederna är ca 130-200m och för att ta sig ner krävs 2x50m rep.

Utrustning
2x50m rep
10-12 QD´s
Topo
La Vanoise par James Merel et Philippe Delandes

// Monter, c’est poser le problème de la descente...!