Gletchorn - Furka pass

Switzerland doesn't just hold a big number of happy cows that produces the lovely local swiss cheese. As we know, the country is filled with great granit and limestone, just waiting to be climbed.
One of these nice granit mountains is Gletchorn (3305m)
The route via its south ridge up to the summit is a great day out, easy route finding (follow the ridge!) and very high quality on solid rock.
Ok, the descent is a little so so with strange placed rappel anchors and a lot of loose stuff. But the climb is stunning and exposed.

Gletchorn Sudgrat

We packed the car, filled up Ford with fuel for the 3 hour drive from Chamonix to Furka.
Just passing col des Montets on the way with some climbing "on the way"
Since the Albertheim hutte is closed for renovation at this time, summer 2018, we made a reservation at the Tifenbach Hotel. Which meant we had an approchtime of about 30 seconds! Should be possible.

Morning over Furka pass

Tifenbach is an old hotel with a lot of personality, nice suited high above Realp and further away Andermatt. The standard is just as a climber want it to be, nice, clean and some good food and wine. (The chief can be a bit hard on the salt though) Even their coffee machine produces a great espresso.

Gletchorn Südgrat

The approach from Tiefenbach towards the surrounding mountains of Grauewand, Winterstock and Gletchorn is easily made from the hotel direct by foot or by taking the car some 100m back towards Furka pass and then drive up some 5 min on the private road. Just keep 7Chf in coins with you to pay the road fee.

Teemu on the frist part of Südgrat - Gletchorn

With a decent breakfast at 05.30 we left the hotel at 06.15 with a day of perfect weather ahead of us. Some +3-4°C and a light breeze made the start of the hike to a pleasure. With the company of 2 local Suisse climbers, we was taking turns of finding the best way. And a bit of individual race.
Just before Albertheim hutte the path heads back west for Gletchorn, passing more or less under Grauewand. All the time staying high on the trail and after 1 1/2h we was a the bottom of Sudgrat. With the race still running our Suisse friends decides to go up on the ride from the east side, but we keep to the plan and go on the historical and traditional way from the west side.

Higher on the Ridge, the pleasure just goes on

Once on the glacier, what ever is left of it, with crampons under our feets an other 10 min walk took us up to the base of the wall, with a couple of hundreds meter of scrambling up to the ridge line.
The topo says to stay far to the left but I decided to stay more in the center and just follow the most natural line of scmbling up to the ridge, An other 10-15 minutes.

The beautiful corners and aretes

Once on the ridge, all the effort put in turns out to a happy payback. Exposed climbing takes us further and higher up on solid rock with pleasant formations.
With the info from the topo I had equipped for a couple of pitons and some bolted belays. But unfortunately the local Suisses had gone all in, as they tend to do on all their routes nowadays in Gruyere country, and bolted up the cracks and slabs almost like a sport climb. Really sorry to see and experience. I just wish that the local guides didn't take their job to easy and make things way to simple and light. It is actually quite nice to put in own gear and stay a bit traditional, also in climbing.

No words needed - but looks like the locals don't have money for cam devices!

As often with climbs on ridges, it can give the feeling of "ok, so we are almost on the top" But then there is again a couple of sections and hided towers to be passed over. And there is a bit of down climbing, traverses and it just goes on. So as here, just when I think we are looking on the last and highest peak, the ridge just makes a turn and we have an other couple of 100 meters to cover. But, when your on the very summit, it is impossible to miss.
We are as high as we can get on this peak, and of course it is marked by a rappel anchor in situ.
An other stupid place number of bolts that for sure will get your rope stuck if you try to use it for descent!

Instead, after the obligatory summit pictures, we scramble around the peak, and continue a bit further on the ridge line. And the down climb on a bit loose rock towards a bit cairn that shows the start of the "trail" witch goes back downwards on the west side.
And with 3 rappels of 20m we are back on the west face and the last bit of scrambling down to Tiefengletcher.

Route
Sudgrat of Gletchorn 3305
Max 4b / or 2 p A0

Equipment
5-6 QD´s
Midsize Camelot's or Green/Red Omega cams
40m rope (2x30m or 1x50m for the rappels)

Topo
Plaisir West - Furka
Pictures below

Reservation at Tiefenbach
http://www.hotel-tiefenbach.ch
Tel: 0041(0)41 887 13 22

// Det långa talets korta mening!

Petit Flambeau - Via Laurent Grivel

 From Punta Helbronner there is a number of great alpine routes, which some are easily accessed then others. One of these is via Laurent Grivel on Petit Flambeau.
A new modern alpine route that follow ledges and ridges from the south side of Petit Flambeau up to the summit above col des Flambeaux (3407m)

Start from the Helbronner lift, take the lift down to the old Torino Hut, depending on season it might be possible to go direct out from the lift station to the glacier.
Head towards the Flambeaux col, but take the south side descent´ding down the glacier, but stay close to the rock. Not to far out on the glacier, a lot of crevasses, big ones!!

Aime for a red section of the cliff with a drilled bolt/hanger, which appears just when you might start to feel unhappy to descend any further!
Go up the first section of quite loose rock, tip toeing on easy feets...with grade 3-2 scrambling.
To the base of higher quality rock that goes up a steeper section over a crack formation. An other bolt in place. Just stay in the middle section of the rock face and the route is obvious.
After this you get to the "Mezza Luna" a short but really nice crux section over a half moon shaped crack. Also protected with a bolt.
The next section is again a little harder, but always good protection, bolts in place and good cracks to put in own gear.
The last short pitches follows more the ridge up towards the very exposed summit ridge.
Feels like climbing on bricks and lego...!

From the summit, easy scrambling back towards the glacier and the Flambeaux col but this time on the north side. And the last bit over the glacier to the best coffee in a high place at the bar at Helbronner.

  -We had a short but beautiful day out on this route. The access is very easy, but still we needed to take care avoiding the crevasses that at this time, beginning of October had opened up quite a bit.
The first section of scrambling is still an interesting undertaking, cause of all the loose rocks and its a big risk of a massiv rock fall. So better avoided in warm conditions!
Finally, getting up to the first section of "real" climbing was a relief. And my lead up the Mezza was just as beautiful climbing as anywhere on the Mont Blanc granit of friction. 
Then staying concentrated up the last sections and traversing the "Lego Ridge", well its spectacular enough for a rest day!

Route
Via Laurent Grivel.  Petit Flambeau - Italy, Courmayeur

Equipment
30-40m rope, best made in short pitches
4-6 QD´s
Red Alien
Green & Red Omega Cams
Small set of mid size wires
Slings for bealy
Glacier equipment

Link to Gulliver.it - Route

Pierra Menta - Beaufortain

 Som ett mini Matterhorn sträcker sig Pierra Menta rakt upp mot himlen med sina 2714meter. En monolit uppbygd av en samling olika bergarter samlade under miljoner år till ett fast stycke konglomerat.

Solnedgång över Pierra Menta

Sägen säger att Jätten Gargantua lämnade sitt slott på stranden av Seinen en morgon efter att ha slukat sin frukost. Efter att ha startat söderut vände sig han sig snart österut. Han gick utan svårighet över Rhône dalen och in i Savoie. Snart bromsade sluttningarna, kuster och raviner hans framfart.

Han pausade då och då för att andas lite. Han hittade en näsduk i fickan en storlek på ett lakan och torkade ansiktet när han såg bergen sträcka sig så långt ögat kunde se. Glaciärerna och dess toppar badade i solsken och erbjöd ett bländande spektakel inför jättens förvånade ögon. När han nådde toppen av Aravis såg landskapet än mer grandiose ut.

Gargantua tröttnade aldrig på att beundra omgivningarna och inte minst det ståtliga Mont Blanc. Men plötsligt grep avundsjuka honom för att se vad som stod bakom denna imponerande barriär. Trots att han var en jätte kunde han inte korsa det formidabla Mont Blanc utan svårighet, så han föredrog att vara försiktig och gå runt den.

Han tog av till höger där passagen verkade lättare. Men på den plats där han tänkt sig att komma ner till krönet av Aravis, spärrade en gigantisk sten vägen, formad som en pyramid. Vansinnig av vrede drog sig Gargantua tillbaka för att få fart och med en enorm spark projicerade den mot himlen. Den enorma massan av sten svepte över, flög över raviner och dalar och landade slutligen på Roselendfjällen vid gränsen till Beaufortin och Tarentaise. Det blev Pierra Menta.

Hur det än är med den saken så uppstod ett berg med en idag stor samling leder av god kvalité.
200 meter klättring på en spektakulär monolit.

En route med Mont Blanc i vyn

Accessen sker lättast via Beufort till Treicol och sen per fot 2h. Sista biten in på vägen till parkeringen, 5km, är en smärre kostig, på dålig grusväg.

För en komplett upplevelse rekommenderas att gå upp och på vid CAF Refuge Presset. En av de mera sympatiska hyttorna i Haute Savoie, kända för sin Carbonara! En nyrenoverad Refuge vackert belägen vid en liten sjö och med grandios utsikt över just Pierra Menta.

Anmarch till ref. Presset

Från refugen är det ca 40min till insteget på nordsidan av Pierra Menta. Lägg till 10 minuter till för att gå runt via västsidan till Sydryggen. Arêten upp Arête Nord är en av klassikerna, 7 replängder med ett kort crux på 6b. 

För en lättare variant rekommenderas Bérard-Rigotti (6a), Dao-Domi (6a) och så klart Pillier Gargantua (6a)

Efter veckor av blå himmel så har vi letat oss upp till Presset för att klättra lite lesiure och på höjd för att fly värmen i Valle l´Arve.

Refuge de Presset

Naturen är dock på sitt lite mera stridslystna humör och har slängt in en rejäl och kall vind under natten som håller i sig under morgonen kaffet. Vi stretar emot efter bästa förmåga, 08.00 flyttas outtalat till 08.30 och så vid 09.00 är vi på väg.

Min teori om att det bara rör sig om en morgon bris måste snart överges och den storslagna ideen att lämna dunjackan i bilen står på skam...

Sydryggen upp till Pierra Menta

Fördelen blir att för att hålla sig varm lönar det sig att klättra fort, och som ofta så innebär det fel, klassiska "fort och fel". Lederna går rätt tätt, i kombo med nya leder som inte är med i topon. Men med en lite mera svårare direkt version så är vi tillbaka på leden igen. Och i takt med att vi når topp-areten så avtar vinden så vi kan få en behaglig stund i solen och beundra utsikten samt betånga teorierna gällande Gargantua. Både Kari´s och Jannes tår ömmar av klätterskorna. Gargantua måste haft jäkligt ömmande tå efter den kicken!!

Dags att fira av och rulla ner till Beufort för en bra bit ost från en lokal Vache Tarine.

Vy över Barrier du Roselend

Pierra Menta

Topo Bérard-Rigotti camptocamp.org/routes/54185/fr/pierra-menta-berard-rigotti
Topo Arête N www.camptocamp.org/routes/54719/fr/pierra-menta-arete-n

Lederna är ca 130-200m och för att ta sig ner krävs 2x50m rep.

Utrustning

2x50m rep

10-12 QD´s

Topo
La Vanoise par James Merel et Philippe Delandes

// Monter, c’est poser le problème de la descente...!