Dent de Tsalion West Ridge

 

Dent de Tsalion: West Ridge

A great classic mountain route in a remote and quiet area of Arolla. A small ski resort suited just below 2000mts

The Tsa hut is a very beautiful small secret with a low number of people. And the nice gardienne, Diana, makes the place even nicer with an approach sympatique and good food.

Dent de Tsalion

Approach

From the Tsa Hut (alt. 2607 m), follow the black pipe uphill through boulder fields (3–4 red marks at the start, then numerous cairns), then follow the moraine to the foot of the West Ridge, which is clearly visible from the hut (alt. 2950 m, 1 hour).

Route

Climb up the obvious chimney at the start of the ridge (grade III+) to reach a notch visible from the hut. From there:

- It is more elegant to continue along the ridge: a section at grade IV (3 bolts), then further on, the crux at grade V (2 closely spaced bolts), though one can easily pull on the bolt (aid move).

- Alternatively, take a series of ascending ledges to the right to reach a secondary ridge on the right, following it until it joins the main ridge. Bypass the massive step of yellowish rock on the right. Then follow the ridge crest, occasionally veering right or left to avoid the most exposed sections.

In the final third, there are a few unavoidable sections (grade IV) on the exposed ridge crest; the rock is very solid and compact but difficult to protect, save for a few strategically placed bolts.

The ridge ends against a step directly below the summit; head right to a notch in the brown rock just north of the summit pinnacle. The pinnacle itself is easily climbed (10 m) via a SE-facing crack (grade III); there is a quick-link on a cord sling at the top. (4–5 hours of climbing; 5–6 hours from the hut)

Descent

* Either (if returning via the Tsa hut) descend the North Ridge (grade II) to Pointe de Tsalion (alt. 3,512m – 1 hour). Then, a long descent from Pointe de Tsalion (red markers and cairns). After the first quarter, the path veers sharply right towards Pointe des Genevois (crossing several gullies); look for cairns/markers in this direction if the path becomes hard to follow (1.5–2 hours). Bring an ice axe and crampons early in the season to cross a few exposed snow patches.

* Or descend towards the SSE to reach Col de la Tsa (alt. 3,309m); a 50m rappel (using a cord sling threaded through a natural rock arch/thread) in the center of the col can allow for a safe crossing of the bergschrund. Then descend the Berthol Glacier. It is also possible to reach the Bertol Hut: at Col de la Tsa, head ESE to pass west of point 3,373 (chain); from there, make a descending snow traverse to the SW to reach the hut.

Notes

* A major climb in a truly alpine setting. Straightforward route.

* If descending via Bertol, do not underestimate the time required.

* This climb is often combined with the ascent of Aiguille de la Tsa (alt. 3,668m; 1.5 hours from Dent de Tsalion).

* The descent towards Pointe de Tsalion involves quite a bit of loose rock over the first 150 meters. However, the rest of the route is not exposed. * Be careful not to follow the bolts at the start of the ridge if you want to avoid the grade V move.

* Bivouac spots: Around 2560m, 150m south of the Cabane de la Tsa, right next to the trail. Running water and grass; space for one or two tents. Around 2750m, on the flat area above the moraine blocks (reached by following the markers toward the base of the Dent de Tsalion). Running water and grass/sand.

Gear

* A few slings

* 50m rope if linking with La Tsa; otherwise, 30m is sufficient

* A few cams/nuts, 4 quickdraws

* Ice axe and crampons if descending via Bertol, or early in the season via the Pointe de Tsalion

Cabane de la Tsa

Dent de Tsalion : Arête W

Approche

De la cabane de la Tsa (alt. 2607)

Depuis la cabane de la Tsa (alt. 2607 m), suivre la conduite noire vers le haut à travers des zones de blocs (3-4 marques rouges au départ, puis de nombreux cairns), puis suivre la moraine jusqu'au pied de l'arête Ouest, bien visible depuis la cabane (alt. 2950 m, 1 heure).

Itinéraire

Gravir la cheminée évidente au départ de l'arête (cotation III+) pour atteindre une brèche visible depuis la cabane. De là :

- Il est plus élégant de poursuivre le long de l'arête : un passage en IV (3 spits), puis plus loin, le crux en V (2 spits rapprochés), bien qu'il soit facile de se tirer sur le spit (passage en artif).

- Alternativement, emprunter une série de vires ascendantes vers la droite pour rejoindre une arête secondaire à droite, et la suivre jusqu'à sa jonction avec l'arête principale. Contourner par la droite le ressaut massif en rocher jaunâtre. Suivre ensuite le fil de l'arête, en faisant quelques écarts à droite ou à gauche pour éviter les sections les plus exposées.

Dans le dernier tiers, on rencontre quelques passages obligatoires (cotation IV) sur le fil exposé de l'arête ; le rocher est très sain et compact mais difficile à protéger, hormis quelques spits stratégiquement placés.

L'arête bute contre un ressaut situé juste sous le sommet ; se diriger à droite vers une brèche dans le rocher brun, juste au nord du gendarme sommital. Ce dernier se gravit aisément (10 m) par une fissure orientée SE (cotation III) ; un maillon rapide sur anneau de corde équipe le sommet. (4-5 heures d'escalade ; 5-6 heures depuis la cabane)

Descente

* Soit (pour un retour à la cabane de la Tsa) descendre l'arête Nord (cotation II) jusqu'à la Pointe de Tsalion (alt. 3512 m – 1 heure). Ensuite, longue descente depuis la Pointe de Tsalion (marques rouges et cairns). Après le premier quart, le sentier bifurque franchement à droite vers la Pointe des Genevois (traversée de plusieurs couloirs) ; repérer les cairns/marques dans cette direction si le sentier devient difficile à suivre (1h30 à 2 heures). Emportez piolet et crampons en début de saison pour traverser quelques névés exposés.

* Ou bien descendez vers le SSE pour rejoindre le col de la Tsa (alt. 3 309 m) ; un rappel de 50 m (sur sangle passée dans une lunule naturelle) au centre du col permet de franchir la rimaye en sécurité. Descendez ensuite le glacier de Bertol. Il est également possible de rejoindre la cabane de Bertol : au col de la Tsa, dirigez-vous vers l'ESE pour passer à l'ouest du point coté 3 373 (chaîne) ; de là, effectuez une traversée descendante à flanc de neige vers le SW pour atteindre la cabane.

Remarques

* Une course majeure dans un cadre véritablement alpin. Itinéraire évident.

* En cas de descente par Bertol, ne sous-estimez pas le temps nécessaire.

* Cette course est souvent combinée avec l'ascension de l'aiguille de la Tsa (alt. 3 668 m ; 1 h 30 depuis la Dent de Tsalion).

* La descente vers la pointe de Tsalion présente pas mal de rochers instables sur les 150 premiers mètres. Le reste de l'itinéraire n'est cependant pas exposé. * Attention à ne pas suivre les spits au début de l'arête si vous voulez éviter le passage en cotation V.

* Emplacements de bivouac : Vers 2 560 m, 150 m au sud de la cabane de la Tsa, juste à côté du sentier. Eau courante et herbe ; emplacement pour une ou deux tentes. Vers 2 750 m, sur la zone plate au-dessus des blocs de moraine (accessible en suivant le balisage vers la base de la Dent de Tsalion). Eau courante et herbe/sable.

Matériel

* Quelques sangles

* Corde de 50 m si l'on enchaîne avec la Tsa ; sinon, 30 m suffisent

* Quelques coinceurs (friends/câblés), 4 dégaines

* Piolet et crampons si descente par Bertol, ou en début de saison par la pointe de Tsalion

Les Tropiques - Maladiere

 

Maladiere in the Valléé de l'Arve

A superb crag thanks to its airy climbing on numerous long routes on generally excellent, well-featured, and grippy limestone. The atmosphere is heightened by the rappel access, which is particularly steep if you approach from Les Tropiques. Sun shines from mid-morning (earlier on Divine Comedy and Cassonade, later to the right of Vade Retro Satanas) until late in the day, even in winter. The cliff dries quickly, except for a few rare seepages, and some routes dry very quickly after rain: Cassonade exit via Gillopettro, Indiana Jaune, Le Temple du Soleil, Cobra-Cabana, Noli Me Tangere, also Vade Retro and No Angel with sun on the first pitch. 

There is a possible "rescue" route to ascend in case of a failed attempt on Eclipse at Noli Me Tangere: reach the large cave of Dante's Inferno, descend directly below it, then to the right, and ascend below the Petite Maladière (beware: steep grassy slopes)

The rock wall is one of the best in the valley for multi pitch sport climbing considering the easy approach. My favorit routes are Indiana Jaune, Vade Retro and Les Tropiques, which now is re-equipped with a fixed stainless steel bolts in 2018. Pitch 3 is a bit trilled bolted, easy to miss the 4th to 5th bolt. It's a no fall zone sort of...

Approach for Les Tropiques

les Tropiques

Take D6, the parking is on the left just after passing la Frasse village. Follow the trail uphill towards "Pointe de Chevran". At the first fork, take the left-hand trail towards "Saint-Jean". Always stay on the uphill trail. After about 20 minutes, you'll reach a fork where the trail is almost level. Continue to the left. At the next fork, take the left-hand trail (yellow arrow painted on a tree)

The path climbs a little further and then descends. Look for a wood sign with Tropiques on it The rappels are located on a ledge very close to the trail, some 15m

Heads up for the second rappel which really need no less than 50m ropes! Otherwise the rappels are straight and easy pull on the ropes and you end up at the very start of Tropiques

(30 minutes approach +/-)

Route

L1 6a+ 35m Pitch ascending left, typical slab with a small crimp in the first part. Some fragile rock in the small roof.

L2 5a 30m Pitch traversing left, passing a bulge that is easier to the left of the bolts. Finish on the ledge, watch out for loose rock.

L3 6a+ 40m Superb pitch, climb the obvious dihedral then traverse under a roof to the left to reach the crack.

L4 4b A short pitch of 15m, traverse right a little, obvious sort of. Belay at some small trees.

L5 A0 / 6a or 7c free. 15m First part traverses left to a good ledge, then joins the A0 section which is easily passed on 5 bolts, after the last bolt a slab move with good handholds to reach the belay above the tree.                                                                                                                                              

 

L6 6a+ 30m Pitch ascending left with a nice crack section.

L7 6b 35m Beautiful pitch, still ascending, with several delicate moves and an awkward rest, finishing in grass to reach the ledge. 

 

L8 2 10m Traverse right on the ledge to reach the last pitch of "L'Écho des Savanes" (Echo of the Savannahs). The original 5a finish is abandoned.

 L9 5c+ 25m Average rock in the second part; be sure to move right after the bolt in the wall.  A small slab above leads to the top.

 

Equipment

2x50m ropes, 14 QD's, some extra slings for the belays

Route history

Michel Piola & Pascal Strappazzon in 1991

Re-equipped with a fixed stainless steel bolt by Michel Piola in 2018 with route modifications 

Arrow showing the rappel

The rappel anchor

Pilier Brand - Solalex

 Here you can find 2 quite remote and beautiful routes on a wild pillar of the South of the les Diablerets

The approach is possible from both Sion and Derborence 1464m and via Martigny, Gryon and Solalex

le Pilier to the right
Red line Tchieu c't'équipe

 From Solalex traverse the Anzeinde plateau and continue towards the Pas de Creville. A little before the col head up the scree slopes to the left towards the lowest point of the pillar on the 2464 side. The routes begins on the middle of the spur, to the left of the big dihedral. The 1st spits on both routes are quite high. To the right of the spur begins the classique "Pilier Brand"starts to the right.

The routes are true opposites regarding protection.

The new route Tchieu c't'équipe is well bolted and the classique Pilier would need a good number of cams and nuts, this one has a few bolts where needed and to show the way sort of.

I can tell it was very interesting and engaging to lead with only the bolts in place as protection...

Pilier Brand Pitch 4

Iconic run outs!!

Route description

Pilier Brand - voie classique

Engaging climbing that can be found difficult to protect well. Expect some run outs but always good belays!

L1 5b First bolt is quite high, can be difficult to see. Upwards, left / right to a good ledge.

L2 6a+ 45m Up some delicate slabs to a piton, then up the corner system with an other serie of bolts high up.

L3 6a+ Straight up some loose looking corner, stay to the right on the slabs, up to a steep section ( well protected) to a belay out to the left

L4 Good start up some beautiful slabs then a corner/layback system up to the base of a big ledge system with a lot of loose rock

Move the belay over the ledges to the single bolt

L5 Up the crack system, some loos rock 

L6 More slabs

L7 Slabs to the summit

Rappel down the same line

Equipment

2x50m Rope

8-10 QD's

Good selection of cams to BD 4

a set of mid size nuts

Anna enjoying life on "Pilier Brand"

Forcing the chimney P7 of Tchieu c't'équipe

Tchieu c't'équipe

Modern climbing, well protected

L1 6a 45 m Take the left side of a large dihedral which deviates to the left. Then cross to the right by an easy ledge between roofs to reach the belay on the spur.

L2 6A+ 40 m A little right up grooves then on the left (slabs) to the belay. In the middle of the pitch, a spit line leaves to the right to reach the path of the Brand pillar.

L3 6A 30 m Short beautiful pitch up cannelures. Belay on a ledge.

L4 6A 30 m Short pitch rightwards, belay at a small ledge below the big roofs.

L5 6b+ or 6A/A0 45 m First fairly easy on some slabs the left and then crossing right to a small arête. 

A few meters up then rightwards over the roof to arrive at the belay (A0 possible).

L6 6A 45 m Interesting and solid climbing, again well protected. 14 bolts

L7 6B 45 m grooves at the start then big crack before an extraordinary outing in opposition in a large air chimney. Optional belay to the right on the sortie of the chimney (allows you to see the second climber), Descend from here or from the descent belay on the other side, on lookers left of the chimney.

Equipment

2x50m rope

14 QD's

P6 of Tchieu c't'équipe

Take care about the cows...

 Weissmeiss Arete Nord

Approach

* From the Bergrestaurant Hohsaas (3140 m), follow the marked path that climbs towards the E along the Geissrücken. Around 3200 m the path ends; advancing as best you can in the scree (tracks, cairns), go around the upper part of the Geissrücken on the right (S slope). Set foot on the glacier around 3300 m and, via a slightly marked pass, reach the Hohlaubgletscher. Cross the rocky slope from p.3572m (cairn, not very visible at night) and, via an ascending traverse towards the NE, reach the Lagginjoch (3499 m, last meters on unstable rock). Approx. 1 hour.

* From the Weissmieshütte (2726 m), follow the path that leads to Hohsaas up to around 3000 m. From there, climb in an E direction in the scree (tracks) until reaching the Holaubgletscher, which you climb as best you can (crevasses) to the Lagginjoch (3499 m, last meters on unstable rock). 2h

N Ridge 3-5h

From Lagginjoch, attack the ridge first from the E side then follow the ridge while staying on the edge as much as possible. The slightly steep start leads to the slab in 4, protected at its foot by a piton and a bolt, in the slab there are a total of 2 bolts, a bar and a red friend stuck in a crack 1 m to the right of the edge. You then easily reach a antecime from which the ridge becomes more tapered. 

Start of the Arete

The route is still long and the climb remains steep, many passages from III to III+, often on small exposed slabs. Follow the ridge as easy as possible or go around certain teeth, several descents equipped with rings (useless rappels). The crampon marks help to remove doubts about the route. With the IV slab at the beginning, only one other passage is equipped, a sort of 1 meter wide slab (2 bolts) which leads to the top of a small tooth, 2 pitons at the back of this summit (observations of 12.09.22). Finally we reach the snowy ridge which we follow without difficulty to the summit.

Approche

* Du Bergrestaurant Hohsaas (3140 m), suivre le sentier balisé qui monte vers l'E le long du Geissrücken. Vers 3200 m le sentier s'arrête ; en avançant au mieux dans les éboulis (traces, cairns), contourner la partie supérieure du Geissrücken par la droite (versant S). Prendre pied sur le glacier vers 3300 m et, en passant par un col peu marqué, atteindre le Hohlaubgletscher. Franchir la côte

 rocheuse issue du p.3572m (cairn, peu visible la nuit) et, par une traversée ascendante vers le NE, atteindre le Lagginjoch (3499 m, derniers mètres en rocher instable). Env. 1h.

* De la Weissmieshütte (2726 m), suivre le sentier qui mène à Hohsaas jusqu'à environ 3000 m. De là, monter en direction E dans les éboulis (traces) jusqu'à atteindre le Holaubgletscher, que l'on remonte au mieux (crevasses) jusqu'au Lagginjoch (3499 m, derniers mètres en rocher instable). 2h

Jack Roseland on the Weissmeiss arête 

Arête N 3-5h

Du Lagginjoch attaquer l'arête d'abord par le côté E puis suivre l'arête en restant au maximum sur le fil. Le début peu soutenu mène à la dalle en 4, protégée à son pied par un piton et un spit, dans la dalle il y a au total 2 spits, une barre et un friend rouge coincé dans une fissure 1 m à droite du fil. On rejoint alors sans difficulté une antécime à partir de laquelle l'arête devient plus effilée. La course est encore longue et la grimpe reste soutenue, de nombreux passages de III à III+, souvent sur de petites dalles expo. Suivre l'arête au plus facile ou contourner certaines dents, plusieurs désescalades équipées d'anneaux (rappels inutiles). Les traces de crampons permettent de lever les doutes concernant l'itinéraire. Avec la dalle en IV du début un seul autre passage est équipé, une sorte de dalle d'1 mètre de large (2 spits) qui mène au sommet d'une petite dent, 2 pitons à l'arrière de ce sommet (constatations du 12.09.22). 
Au final on atteint l'arête neigeuse qu'on suit sans difficulté jusqu'au sommet. 

Jack Roseland on the summit after 3hours of climbing. 

Krister Jonsson
/
Alpinemadness.se

Klassiska repbroms tekniker

 Utbudet av repbromsar kan väl sägas ökat dramatiskt. Ibland till en höjd som närmast kan påstås osunt överdriven av företag som nästan anstränger sig allt för mycket. Vilket även inneburit återkallande av dessa produkter. 

BD Pilot och Mammut Smart 2.0

Själv har jag ett par favoriter, för säkring av den som följer likväl av den som leder. 

Och jag föredrar att bli säkrad pa led av en hjälplåsande sådan. Typ BD Pilot. 

Okomplicerad och lätt. 

HMS säkring med en extra karbin genom låsrepet
Med den så hjälplåser den repet

  Men, ibland blir det ju fel och ”man” åker iväg utan vare sig den ena eller andra, i ren glömska. Så då får ”man” ta till äldre beprövade lösningar. 
Som HMS och karbinbroms. 
Men en HMS tvinnar ju rep och en karbinbroms är inte helt skottsäkert att säkra den som leder. 
Så jag fördrar en karbinbroms för säkring av 2:an och en modifierad HMS för säkring av 1:an
Genom att klippa in en karbin i loopen på HMSen så blir det lättare att mata ut rep. Kan vara ett extra elände om repen är blöta. Dessutom tvinnar det mindre. 

Genom att dra ut repet genom den extra karbinen så löper repet enklare
Dessutom, twinnar mindre 

Säkring med 2 karbiner
Låt repet löpa genom båda karbinerna och tillbaka genom 
den ena så repet hamnar emellan karbinerna

Och för descenten, firningen!?

Fira på ett rep och håll det andra på sidan så dom inte infiltrerar sig. 

Även om man firar på ett tunnare twinn rep så blir friktionen nog. 

// Jag rekommenderar att träna på dessa innan i en säker miljö innan!!

the Jubilee expedition 2022

Under Maj månad 2022, över 29 dgr, gjorde vi, 6 st medlemmar i the Jubilee expedition 2022, en travers av en stor del av Svalbard på skidor. Med var sin välfylld pulka. 

Hela äventyret organiserades av @jonaspaurell och Minou Hellgren. 

En arrangemang som tagit väl sina 2 år att pyssla ihop. 

Grund tanken var att försöka upprepa den expedition som Erik Adolf Nordenskiöld gjorde för ganska precis 150 år sedan. Men på grund av de stora klimatförändringar som vi moderna människor har skapat och som så markant har tagit fart sedan industrialiseringen och som tenderar att bara öka för att rent av närmast skena. 

Detta gjorde att vi kunde inte gå hela den rutt som gjordes då. Det går helt enkelt inte att på ett rimligt säkert sätt gå över till Nordost landet på Svalbard p g a packis och öppet vatten. 

Så vi gjorde en alternativ rutt som fick justeras och uppdateras relativt frekvent. 

Vår plan och uppgift var att dels se vad som fortfarande är möjligt att göra i området samt att mäta och ta med oss viss data över ett flertal av glaciärerna. Således hade vi två forskare på området med. För att föreviga hela utflykten så deltog två filmare/fotografer, några av de mest rutinerade inom området gällande skidor, natur och kunskap i att jobba i krävande miljöer. 

Jag själv kom med för att försöka säkerställa att samtliga deltagare kom tillbaka i ett gott skick och helst utan obehagliga tillbud. 

Kartan över Spitzbergen med vår tänkta färdplan

Det blev ett ytterst inspirerande jobb som krävde en stor del anpassningsförmåga, öppenhet och känsla för vad som var möjligt. Och en rejäl dos navigering i minst sagt intressant väder. 

Som om inte havsis och glaciärer är krävande nog så tillkommer dessutom inslaget av isbjörn, som vi givetvis ville undvika konfrontation med in i det längsta. Detta bidrog också till en del justering av den ursprungliga planen. 

Under expeditionen så upplevde vi fantastiska och dramatiska vyer, enorma glaciärer som tog dagar att passera. Storslagen kyla och brutala stormar, stormar som ibland varade i flera dagar i sträck där vi endast kunde lämna tältet för att se till varandra och förbättra stormskyddet. 

Vi hade goda möjligheter att pröva och testa vår utrustning till bristningsgränsen av vilka en del helt enkelt kollapsade och slutade fungera; tält, thermosar, kök, kastrullhandtag…kläder. 

Men på det stora hela så klarade det mesta en relativt hård påfrestning. 

Vi hade bland annat behagliga nätter i våra Helsport sovsäckar. 

Mitt CRUX tält, CRUX shadow SL var mitt lilla slott och gav ett synnerligen bekvämt, om än i sin litenhet, skydd. 

Ett bekvämt skydd i väder som bjöd på vind över 25m/s och ner till -28 grader. Men även en hel dag med regn och byvindar. Vi fick uppleva att gå från full vinter till en arktisk sommar. En sommar som gjorde det helt omöjligt att gå som planerat, på skidor hela vägen ut till Longyearbyn. Istället fick vi ta oss ner till Biliefjorden och där vi dag två nere vid havsisen, kunde ropa upp en passerande båt på radion och vi fick båtluffa tillbaka sista biten ut. 

Totalt var vi ute i 29 dagar och gick från 79,8’ grader norr och nästan 300 km. 

Alla kom tillbaka oskadade, förutom några frostbett och numba fingrar och tår. 

Men en exit ut från Nordenskiölds breen som kom att ske i det sista av möjligt att göra fortsatt på skidor. Och utan att behöva bära vare sig skidor eller pulka. Något som kan beskrivas som mera tur än skicklighet. Men, det är aldrig fel med lite tur. 

Och vi kunde unna oss, vissa mer än andra, en rejäl återkomst fest bland Longyearbyens barer. 

Idag sitter jag helt plötsligt hemma och jag kan på många sätt redan sakna den fascinerande och behagliga dagsrytmen från Svalbard i den magiska midnattssolen. Dagarna fastblåst inne i tältet, natten under bar himmel nere på stranden, naturen..!

För er som vill se och ta del av allt så kommer det bl a att hållas en film- fotoutställning mars-februari 2023 på Färghuset i Stockholm. Filmvisningar kommer även att bli aktuella på ett flertal platser och plattformar. Håll utskick på #Jubilleexpedition2022. 

Tills dess, håll till godo med knappa 30minuter av bilder och film sekvenser som på sitt sätt sammanfattar detta storslagna äventyr.

Deltagare 
• jonaspaurell organisateur
• ERIK HUSS - Climat team research
• Minou Hellgren Organisateur
• Susana Hancock - Climat team research
• Martin Olson Photo & Film
• Awi Rabelista Nijhof - Photo and Film

• Krister Jonsson - IFMGA Mountain guide / chef sécurité

//

Ett utdrag ur min dagbok som jag förde under dagarna, det fanns lite tid i tältet på kvällarna...

2/5 Måndag den andra maj. Alarmet ringer på bordet bredvid sängen, taxin ut till flyget är beställd till 04:45. En taxitur på morgonkvisten ut till Arlanda. 960 spänn på knappa timman med Taxi-Torsten, därefter incheck med SAS flight till Longyearbyen via Oslo. 30 dagar arktisk vinter expedition väntar. Bref; vi flyger till Longyearbyn, landar 14:40, tar oss till Hotellet för att packa utrustning för 28 dgr i tält. Avfärd är tänkt att gå dagen efter, 3/5, med skoter ut till Åsgardfonna, en sträcka på ca 350km. Därifrån ska vi med skidor och pulkor cirkla Mosselbukta halvön på Spitsbergens nordligaste spets upp till 80:e breddgraden via Polheim och ut till Verlegenhuken för att sen försöka korsa över till Nordaustlandet. Något vi redan vet inte går då Hinlopen Stretet inte längre fryser utan är mest öppet vatten med stora mängder packis. Dvs livsfarligt att passera. Istället väntar retur. 

Allt gott så långt. 

Om inte det vore för att jag börjar morgonen med att vrida knöt ur led, en gammal skada som ibland gör sig påmind. Och det händer nu!! Brukar vanligtvis gå tillbaka om jag bara sitter ner och låter musklerna runt knät slappna av. Något som tar mellan 5min till en halvtimma, men det finns ingen tid för nu. 

Haltar halvhjälpligt runt i lägenheten ute vid Telefonplan och utan hjälp av min hustru så hade jag inte ens tagit mig till den väntande Taxi-Torsten. 

Långt senare samma dag. Det har blivit kväll. Övriga gänget flänger stirrigt runt och packar och packar om i pulkorna. 

Jag sitter lite vemodigt på hotellrummet med närmsta månadens sista öl med benet så avslappnat som möjligt. Telefonen ringer, det är min hustru. Tar en klunk, svarar och slår ett välriktat slag på utsidan knät, det hoppar tillbaka i läge!

3/5 Avförd Longyearbyen med Hurtigruten  Newton tSvalbard. 7 skotrar, 13 personer och ca 1050kg utrustning. Med min skoter chaffis Robert lämnade vi Longyearbyn 10:15, körde knappa 10 min innan vår skoter gick sönder. Snabb avkastning och retur tillbaka för byte av fordon till en ny Lynx 800. 

Korsade några magiska storslagna områden i växlande väder upp tilll dryga 1200möh och Nordensköldbreen där vi lade första depån för returen, depå lll.

Forsatt upp över Trebreepasset och ner mot Veteranen. Passerande högsta toppen på Svalbard, den 1750 meter höga Newton toppen på vägen. Där vi får resan nästa haveri. Ett kälkfäste släpper med drag, krok och båge; allt. 

Sen upp över Himinbjorgfonna och Åsgardfonna där vi 11h senare anlände läger 1. Tåbreen på 79.80:e breddgraden 

Satte upp tältläger i lätt bris, ca -10grader och lätt snödrev. 

Kvällskaffe och i säng med middag strax efter kl 00:00. 

4/5 Vaknar upp ett flertal ggr under natten, lite svårt att slappna av och sova. Går ut 2ggr för att kolla ev Björn symptom. men båda gånger bara vind och lite björn stress. Kl 04:45 blir jag väkt av Erik som hör en björn cirkulera runt tälten och morrar. Det är Jonas som underhåller med högljutt snarkande. 

Vaknar och kliver upp 09;20.

Tältdag 

-10grader och stark bris, ca 7-8m/s

5/5 Strålande väder!! 3-5m/s och -10. Planen är att förflytta oss mot Polheim, Adolf-Axel Nordenskiölds övervintring under 2 år. 

Lite inledande vapenträning och sen sen avfärd ner Tåbreen mot Mosselbukta. 

På vägen undviker jag en enorm vindkanal som bildats vid en nunatak på Östra utlöparen av Tåbreen. 

En lång platt passage tar oss över till Mosselvatnet där vi lägger L2 på 100möh. 

En magisk kväll! Vindstilla och -5

Kvällstur ner mot bukta för att spana efter säl och ev björn som båda lyser med sin frånvaro. 

Häng med!!

// 

Krister Jonsson -