Vy över Toulpagorni och Siluetten
Jeess! En bladbult glimmar till några meter upp ovanför. Lite svårt att se det svarta järnet inhamrad i den svarta klippan som dessutom är täckt med stora delar torsklav.
Efter att under ett antal höjdmeter klättrat under villfarelsen att eventuellt hamnat off le route så växer förtroendet fram igen när ett säkert spår framträder.
Efter en trevlig avslutnings middag på Kebnekaise fjellstation med en veckas alpinkurs. Som innefattat ett besök på sydtoppen såväl som Toulpagorni och en travers av södra och norra kraterkammen.
Så det kändes helt rätt att dra på sig tajts och löparskorna, stoppa ner kritpåse och klätterskor tillsammans med en goretex jacka och lite vatten i ryggsäcken och sen jogga bort till insteget på Siluett leden på Toulpagorni. En av de mest klassiska klätterturerna i Kebnekaise.
Då väderprognosen visade regn från 02-04:00 så hade jag gott om tid så länge allt löpte på. Bara att gasa alltså!
En timma bort till insteget, en knapp timma uppför de 400 höjdmeterarna till kratern och så en knapp timma hem. Med start 22:30 så ska 3h räcka och funka fint för ett natt uppdrag i det fria.
Kvällstur i midnattssol...
Klättringen uppför Siluetten är av god kvalité så länge man håller sig till rätt rutt, men med lite avsteg så blir det horribelt löst. Lite känsla av byggsats...
Insteget, kolla efter ett par avgångna kvarlämnade kallsipper
Så inget annat att göra än att klättra ner tillbaka och välja rätt!
Molnen kommer och går i form av färg och mängd, lite längre söderut har färgen gått över i lite väl mörkt och ner mot Nikkaloukta ser det ut att falla ett lätt duggregn. Från att försöka klättra snabbt och effektivt försöker jag växla upp och klättra snabbare och effektivare. Att klättra ner tillbaka står inte att tänka på liksom, naturligtvis!
Här och var så sitter det ganska tätt med gamla bladbultar, nån enstaka kil och fixad slinga. Goda täcken på att det är rätt väg, eller att tidigare försök firats av?!
Bästa tecknet är att försöka se var laven är mest bort skrapat. Av de fåtal som klättrar denna led varje år. Det är nog få dagar och tillfällen som det är kö till insteget här.
Ett omtalat parti är Svarta Väggen, som ska vara den svåraste delen på leden (förutom routefindingen) vilken jag verkar ha passerat utan att reflektera nått mera över det. För plötsligt har jag hamnat i den berömda Rulltrappan. En ohyggligt lös rullstensränna men som bara lutar ett antal grader så det gäller bara att trampa på tills dess den tar slut och sen är det några kliv uppåt till kratern, ca en replängd på brant exponerad klippa.
Rulltrappan klockan 01:00...
Utsteget, lite brant och luftigt
Sen är det dags för retur tillbaka nerför couloiren och "hem" till Fjellstationen.
Klockan 01:28 rullar jag in över sista spången framsidan av huvudbyggnaden, 2h 38 min t-o-r, inte helt illa om jag får säga det själv...
Siluetten, Toulpagorni, klättrades första gången av Hans Rosipal och Gunnar Santesson 27/8 1938
Omnämns ofta som Sveriges längsta led och Sveriges mesta klassiker, men också som en av sveriges lösaste och farligaste leder. Vilket är väldigt vilse ledande och långt från sanningen.
Vad som är säkert är dock att Silhuettleden är en upplevelse!
Längd 400m
Grad 4
Du behöver, 1x50m rep, 2 om det behövs fira av, ett set kil, ca 6-7 QD's och några mellanstora camkilar
Skickat via Blogsy
No comments:
Post a Comment