Sveriges kanske hårdaste och mest exponerade alpina klättertur?!
3km nedströms från Nallo stugan ligger denna begynnande klassiker, som skär rakt upp genom Räitatjåkkas skarpa nordsida
En klar utmaning för var och en som vill testa snö, klippa och is över en god brant samling mixedup
Vintern 2012 passerade jag Nallo stugan via en högalpin topptursvecka som jag startat från Vistas och STF stugan. En utmärkt utgångspunkt för toppturer och med ett stort utbud av vildmark och djurliv. Att se Ren och Ripa är vardagsmat här, men även ovanliga inslag som järv kan förekomma för den uppmärksamme.
Samma gäller för området kring Nallostugan, ett storslaget område på många sätt.
Men, området kräver stor fjällvana och allmänt goda kunskaper för toppturer och klättring. Mobiltäckning existerar inte här, råkar ni i bekymmer så räkna med att lösa det själva!
Utifrån dessa ingångsvärden fick jag syn på en is linje som jag tyckte slog allt annat jag hitintills klättrat bland de Svenska fjällen, då jag i slutet av april anlände Nallostugan efter en topptur på Sielma tjåkka från Vistas dalen. Det var det första som fångade mitt intresse nere vid stugan och under de följande två dagarna vandrande blicken tillbaka mot denna nordsida gång på gång, många var de digitala bilderna som förevigades över Räitatjåkka dessa timmar/dagar..och planer smiddes i en flödande takt.
Att återkomma redan veckan därpå visade sig helt uteslutet då jag trots alla möjliga påstötningar ur alla möjliga vinklar alltid gick bet på att tiden finns inte eller vädret är nog inte bra nog...dagarna gick och jag plockade in andra mål att uppfylla...men nordsidan fanns där i planerna!
En ny säsong
Så, när sommaren övergick till höst och den kommande vårvintern tog sats att planeras visade sig att vi nog skulle kunna få till en vecka i mitt sedan länge favorit område.
Bara att försöka få in lite förhandsbesked om rådande förhållanden.
Och, turligt nog, en god vän visade sig vara tillsyningsman över området, bara att få honom att ta lite bilder över isen.
"Men, vilken is?"
Det finns ingen isklättring i den dalgången vad han kunde se...hmm
Olika synsätt på saker och ting, eller fanns det verkligen ingen is?!? Alls?! Bara ett sätt att få saker bekräftade, att åka dit och kolla.
Andra veckan i April anlände jag så Kebnekaise och vi började raskt med att klättra en nytur i närområdet av fjällstationen. En 8 replängders tur på Skartoaivi nordsida, Dry Martini, M5+/ED1 En fin uppvärmnings tur med klart branta inslag på både klippa och is
En modern variant med gemensam start och avslutning på den klassiska "Isfallsleden" Och betydligt mera engagerande med kul mixad klättring, dessutom bra säkrat. Inte illa alls i sammanhanget!
Att Isfallsleden var helt is lös på de första replängerna så kanske en föraning om vad som komma skulle...!
Nästa dag, upphämtade vid fjällstationen av Nikka transport och framför oss har vi ett par timmar sightseeing via Nikkaloukta och Vistas upp till Nallo stugan. Packade med mängder av klätterutrustning, ( ett helt kilset, 6 kamkilar, 7 isskruvar, ett antal bladbultar/pitonger och 10 kortslingor samt ett par stegar om det skulle bli så drastiskt ) och mat för fyra dagar
Väl framme hade vi fortfarande ett par timmar kvar av en mycket strålande fin dag så skidorna åkte raskt på och kosan styrdes mot Ceakcabakti för ett hyfsat åk ner tillbaka till stugan och kvällskaffet. Dessutom såg vi färskt rykande järvspår!
På vägen upp från Vistas hade vi passerat huvudobjektet för kommande dagar och nog såg det betydligt torrare ut än föregående år, men inte hopplöst? Samma sak, bara ett sätt att finna ut. Så på kvällen smiddes planer och genomgång av upplägg samt packning för nytur, dvs allt utom ett reducerat antal isskruvar kom med.
Det var lätt att somna trots en fullpackad stuga...
Nästa morgon, full kalabalik vid spisen, två gas plattor på 15 personer. Ett lite bister blick och någon lämplig gliring så stod espresso kokaren på ena lågan i vart fall och snart var både gröt och termos fixat. Bara att knoga iväg!
En lätt inledande anmarsch, ett par km nedströms dalen med lätt stakning. Jag har förmånen att vara utrustad med lätta Dynafit TLT5, medan Janne muntert kränger på sig ett par Phantom kängor när vi parkerar skidorna för att ge oss i kast med pulsningen upp till insteget. Fortfarande lite 50/60 om det verkligen skulle funka att klättra
Efter en tillsynes ändlös vandring så befinner vi oss endast ett femtiotal meter från väggen och sele, stegjärn samt övrig hårdvara riggas på.
Och snart står vi vid den första inledande replängden inknutna och klara för en dagsutflykt i vertikalen.
"på nått vis ska det väl gå" deklarerar jag smått övertygande innan jag börjar dra mig uppåt på obefintliga fotsteg. De första metrarna går på endast armar med lätt avlastning på frontaggarna på obefintliga steg. Snön nedanför är tillräckligt mjuk så jag räknar kallt med att få en pudderlandning vid eventuellt fall och fokuserar istället uppåt
Och se där, en kilplacering dyker upp! Strax är den dock tillräckligt långt nedanför så jag tänker pudderlandning igen, hmm. Här och var kommer dock en bra yxplacering, lite mossa, en list och det känns inte hopplöst. Men inga säkringar! Uppåt höger, långt höger, befinner mig snart på mycket höger travers bort från linjen. Ingen idé, så reverserar tillbaka, upp till en återvändsgränd men får i vart fall i en camkil som kan säkra en delikat vänster travers och se där, en kilplacering igen!
Sen blir det som vanligt, fokus på klättringen, tillräckligt högt upp för att nu spelar det ingen roll, bara att kjämpa på...och slutligen så är första replängden slut. Ett kort snöfält efter en kaminformation och jag hittar en perfekt standplats. "Kom igen"
Nästa repa är tämligen uppenbar, ser till och med välsäkrad ut. Fortfarande tveksam till utgången letar jag mig uppåt, hittar lämpliga placeringar vid givna tillfällen. Forcerar respektive problem som radas upp och snart är replängden närmast sträckt igen. Och ytterligare en utbra standplats, tack!
Och jag har god tid att kolla in kommande hinder på banan, ett bjudande tak med vad det verkar perfekt #3 Camalot placering innan cruxet, vad sker sen tro?
Med Janne installerad i standplats slingan börjar jag mödosamt att hooka mig upp efter bästa förmåga, en perfekt löst placerad sten utgör mitt bästa fotsteg för vänstern och sen är det bara att mana med #3'an gott placerad. Et blir en kort replängd och sannerligen, det känns som att det ska funka, nu står vi ju här och fortsättningen ser blandat svår ut. Isen hänger långt där uppe ännu. Förra året såg det ut att vara kanske två replängder upp till isen, nu är jag inne på tredje och...ja ja...
"Nästa replängd ser ju betydligt humanare ut" pustar Janne fram samtidigt som säkrings grejorna utbyts.
"undrar vad han baserar det på" tänker jag i mitt stillsammaste sinne innan yxorna vevas igång igen. Och snart står jag där med Klippan hängande brant och hotfull ovanför mig igen, men allt som oftast får jag i en mellansäkring och med ett "mindre än fem meter kvar" får jag till en standplats på ett knivblad och en femmans wallnut. Just som solen letar sig runt hörnet och skickar in ett antal värmande strålar och ger mig precis det positiva inslag som jag känner mig behöva. Det var rätt svårt tänker jag i mitt fortsatt stillsamma sinne där i solen.
"vad händer nu"? undrar ni vet vem...
"ja nu finns det bara en väg och det är upp"
Ett raskt överläggande om tid så borde vi vara hemma strax efter 21:00, lagom till kvällsskaffe och middag
Precis som en skönhet skall vara så släpps ingenting till gratis eller enkelt, varje kommande replängd har sina inslag och varje meter uppåt är en kamp. Replängd på replängd...
Och när vi så slutligen står där så är alternativet att gå runt tillbaka hem inte aktuellt. Vi har någon timma kvar av solljus och att fira ner tillbaka känns som ett enkelt alternativ. Bra standplatser hade vi ju, så det kommer bara att kosta lite kilar, slingor och pitonger.
Jeess, sista rycket i firningsrepet och vi står på sista snöfältet igen, bara att descendera ner till skidorna och knoga upp till stugan.
Jag hade lämnat stugvärden med orden att är vi inte tillbaka är det blir mörkt så får du komma upp och hämta oss
Efter lite spekulerande om när det egentligen blir mörkt så hade Pernilla tillsammans med lämpligt utvalda enats om att kl 22:00, då är det nog mörkt?!
Plötsligt ser jag att det går igång ett antal ljuskällor inne i stugan, sedan ute på bron. Samtidigt som jag forcerar de sista hundra talet metrarna upp i stugbacken. Pannlamporna släcks och dörren går igen igen...det är mörkt, stilla och vi har klättrat kanske Sveriges vackraste Alpina mixtur
Jan testar Ishula vid Nallo stugan, ett erkänt tekniskt problem
Praktisk info: Dry Martini M5+ 8 repl Skarrtoivi. Insteg vid Isfallsleden
Fira från Abalakov och slingor
Utr: Reducerat kilset #2-7, mellanstora kamkilar #0,5-#2 Camalot, 3-4 isskruvar, kortslingor 2x50m rep
Praktisk info: Dreamliner M8/WI4+ 9 repl Räitatjåkka 1934
Insteg ca 3km öster om Nallostugan, väl synlig linje från stugan med markant is upptill
R1/ 45m M5 R, R2/ 40m M6, R3/ 30m M7, R4/ 45m M8-, R5/ 45m M6+, R6/ 30m M4, R7/ 30m, R8/ WI4+ 40m, R9/ WI4+40m, Lättare scramling till topps...
Utr 2x50m rep,1 Kilset, 0.3-3 # Camalot, 3-4 Bladbultar/Pitonger, 8-9 Quickdraw's, 6-8 is skruvar
R1: Omväxlande sva och brant klippa med kompakt svårsäkrad klättring. Stand efter snöfält
R2: Fin sprick- och hörn klättring med lätt dragning vänster. Stand vid ett överhäng
R3: Klättra överhänget, taket, #3 Camalot användbar. Upp några meter sedan travers ut till hörnet.
Standplats upp ca 5m i hörnet
R4: Cruxreplängd. Mycket och ihållande klättring Standplats på en behaglig hylla, bladbult/kil
R5: Lätt start men blir brantare med en kort tak passage/överhäng Bra säkrat, avslutas med mixad klättring, Standplats till vänster
R6: Avtagande svårighet upp till ett snöfält
R7: Korsa snöfältet
R8: Klättra isen, Stand på is
R9: Fortsatt brant is som avtar i lutning men ökar i omfång
Fira ner samma som upp (fixade singel ankare) eller gå runt västerut mot glaciärnichen mellan 1934 och 1825
//
Bonne escalade!
Mountainpassion
No comments:
Post a Comment