Sverige på slutet av -80 talet och början av 1990

Strömmarna av asylsökande ökade lavinartat. Ryktet om den svenska generositeten spred sig över världen. Hösten 1989 hade det gått så långt att Invandrarverket tvingades sätta upp tältläger för att kunna bereda plats för alla. Situationen hade blivit ohållbar. I december 1989 tog den socialdemokratiska regeringen det stora steget att stänga Sveriges gränser för asylsökande, utöver dem man var skyldiga att ta emot enligt Genéve konventionen samt personer med ett särskilt starkt behov avskydd. Det så kallade Luciabeslutet. Det fanns inte resurser att ta emot fler. Alla riksdagspartier utom Folkpartiet stod bakom. Signalerna uppfattades av omvärlden, och antalet asylsökande sjönk kraftigt


I januari 1991 är de borgerliga partierna fortfarande i opposition och hoppas, utan att ha en aning om, att de ett drygt halvår senare ska bilda regering. En grupp inom moderaterna med Carl Bildt i spetsen skriver en motion som i backspegeln idag ter sig tämligen intressant.

Bildt med flera har bland annat följande formulering:

"Det är viktigt att det internationella samfundet angriper grundorsakerna till varför människor flyr , tex genom utvecklingsinsatser i ursprungsländerna. Erfarenheten har visat att svåra kulturkrockar kan uppstå vid flykt till främmande länder med helt andra kulturmönster och att det troligen varit långt bättre att bistå flyktingarna i eller i närheten av deras hemländer, tex genom näringslivs eller bostadsprojekt, Ökande ansträngningar bör också göras när det gäller invandrares repatiering, då förhållandet i deras hemländer förbättras"

Moderata samlingspartiet anser att vissa ekonomiska resurser för flyktingmottagande och utvecklingsbistånd istället bör omfördelas till förmån för insatser i fattigare länder för att förebygga flyktingströmmar

I motionen konstaterar man att andelen asylsökande som får stanna efter det socialdemokratiska Luciabeslutet minskat till cirka 50 procent jämfört med 80 procent tidigare. Carl Bildt och de övriga tolv moderata motionärerna är nöjda med det socialdemokratiska Luciabeslutet och vill att det ska stå fast

I den här vevan börjar flera nya partier att röra på sig i opinionerna, bl.a. Ny Demokrati gör ett snabbt in och tack för det, även utträde från den svenska riksdagen. Många av oss minns säkert, numera med skam, en viss monsieur Westerbergs dramatiska utträde från TV soffan. Lämnandes bakom sig ett antal förvirrade högerpolitiker som oroligt skruvade på sig utan att veta varken bak eller fram. Dessutom kommer Kristdemokraterna in för första gången i riksdagen. En milstolpe i svensk politik!

Ett annat parti som börjar göra väsen av sig är det numera tragiskt nog, än mer bekanta SD eller Sverige Demokraterna. För att påminna så kanske vi kan dra oss till minnes de kravaller som härjade under början av 1990 talet samt den politiska oro som spred sig inte bara i Sverige. Då med en arbetslöshet på ofattbara 3.5%!

Antirasistisk märkesdag i Lund

1853 kommer en silleblixt upp att minnet av Karl XII:s dödsdag borde högtidlighållas i Lund. Då denna under två år haft just Lund som sin residens stad, 1716-1718.

Ett firande som med vissa smärre avbrott hållit i sig genom åren, bl a på grund av två styckna världskrig. 1991 så avsåg en koalition av antirasistiska grupper att stoppa detta jippo (som under årens gång samlat på sig en allt större skara av högerextrema grupper och skinnheads) och genomförde en blockad på Stora Södergatan mot fackeltågets marschriktning, med barrikader och tillresta aktivister från bl a Danmark. Polisen gav upp och fackeltåget inställdes. Detta blev i praktiken slutet på Karl XII-firandet den 30 november som numera istället räknas som en antirasistisk märkesdag i Lund. På platsen placerades tio år senare ett minnesmärke i form av en gatsten med texten "Här stoppades rasismen 1991-30-11"

I samband med detta så sprids rasistisk propaganda allt mer, invandrarna hamnar i ett olustigt fokus och mitt i allt ihopa så träder den som kommer att kallas för Lasermannen in på scenen. Något som i första hand ter sig tämligen harmlöst då en yngre person ger sig till känna som just ovan nämnda och medger att han belyst personer med sin i London inköpta laserpenna, "det var liksom kul att skrämma folk"

Dessvärre tar det inte slut därmed utan det visar sig finnas en allt för uppenbar person som senare visar sig gå under namnet John Ausonius. Som slutligen grips efter att mirakulöst bara lyckats ta livet av en person, gjort en annan förlamad för livet och skottskadat ett flertal utöver detta.

I spåren av detta så träder vår dåvarande kultur minister in i handlingar under ett sedermera omtumlande möte som hålls den 5 februari i Rinkeby. Då allt fler grupper känner sig osäkra rent rättsligt och osäkerheten är av naturliga skäl stor då det för många har uppstått en situation i Sverige som drastiskt tagit dem tillbaka till förhållanden som man tidigare flytt från, nämligen våld och terror. Under den debatt som arrangerats så uppmanar kulturministern plötsligt den upprörda skaran av samlade att förenas i sången We shall overcome. Att effekten blir rätt dramatiskt är kanske inte så svårt att lista ut?

I ljuset av detta så strålar SD upp på vår politiska himmel och står där i bakgrunden med ett flertal tvivelaktiga medlemmar som huvudpersoner. Medan ett parti som Ny demokrati genomskådas och snabbt försvinner så är SD's politik dessvärre betydligt mera lågmäld och genomtänkt och tillåts leva vidare. Så till den grad att vi idag lever med den i en allt för levande vardag och utgör sig vara ett av de största partierna i Sveriges riksdag. Att delar av partiledningen kammat till sig borde väl varje modern svensk medborgare snabbt kunna lista ut och genomskåda, och därmed inse att bakom denna tragiska fasad står samma vanliga fascistiska människosyn som visat sig genom historien.

Vilket annat modernt parti skulle ha högt uppsatta medlemmar som går runt med järnrör och slänger slagord efter helt hyfsade Svenskar. Ett parti som finns representerat i vår riksdag?!

Nu har vi chansen genom ett kommande val 2014 att på ett demokratiskt och nyktert synsätt visa detta, genom att ge våra röster till de partier som förtjänar det och verkar för en långsiktig hållbarhet.

Att vi i Sverige som resten av Europa och världen behöver allas vårt engagemang och deltagande. Ett resolut sätt att visa vårt gemensamma beroende vore om alla dessa s.k invandrare under en dag lade ner sina arbeten och stängde sina butiker och verksamheter.

Inte så kul!

Vill vi stödja personer som Alsonius, ge röster till partier som SD?

Än är det inte förlorat...

 

Mountainpassion