Refuge de Plan des l'Aiguilles håller hög standard och ligger perfekt placerad som utgångspunkt för klätterturer på plan du Aiguille. Här är det inte frågan om några torra brödskivor till frukost, vi serveras stora mängder kaffe och te, färskt bröd/ost och müsli. Lika storslagen som den tidigare serverade middagen med efterföljande dessert...! Rena hotellstandarden!
Solnedgång över Chamonix dalen
Aig des Pélerins, Beyond good and evil är den tunna isstrimman i center nånstans
Första replängden har ett delikat och markant crux men strax innan går det att stoppa in en perfekt kamkil, sen är det bara att plantera Alloyerna så solitt som möjligt och kliva på...
En sträckt replängd tar mig 50 meter upp till första standplats, verkar lovande. Per erik följer strax efter, kämpar på friskt och jag inser att inte vara själv om att tycka det är minst sagt toppen. Väldigt kul grej att guida någon och som dessutom inser lyckan med att en sådan tur av denna dignitet är i skick att klättra. Kanske inte så konstigt att vi är själva heller;
1/ den är rätt svår
2/ det är en tisdag i slutet av oktober
3/ det är kallt
4/ det andra replaget fick vända tillbaka då ett av deras Petzl stegjärn gick i fler bitar än originalet
Nästa och de tre följan de replängderna är rätt moderata, lätta i jämförelse. sen kommer det några crux repor...
Plötsligt så ser det lite bistrare ut, isen tunnare och lutningen brantare, en fin kombination!
Ja, vad säger man?!
Men då vi står där i skuggan så är det ingen idé att stå och hänga utan det är med iver och rätt stor koncentration jag svingar mig uppåt med siktet inställt på granit hörnet. Avlägset hör jag Per-Erik fråga gällande strategi för att ta sig upp, det nervösa inför kommande replängd tar sig formen av många ord i en jämn ström utan möjlighet att ge ett enda svar av relevans. Så jag väljer att inte förstå och ger mig istället av uppåt
Kopplar i några lämnade bladbultar som jag länkar ihop, kollar in att P-E är med och håller i trådarna och så är det bara att mixa mig uppåt. Perfekta lägen för yxorna gör att avsaknaden av regelrätt is inte gör så mycket. Det går dessutom att pressa in en enstaka kil här och var och så kan jag glida runt hörnet till ett utbra läge för standplats. Upp med slackrepet och så är det P-E´s tur att få sitt roliga. Och kul verkar han ha, lite stånkande men glad i hågen glider han in bredvid på stand, med lite längre armar?!
Inte bara snörök efter P-E, en rejäl lavin utlöst av serac ras över "stigen"
Is kvaliteten blir betydligt bättre och det är påtagligt att förra veckans värme inte påverkat lika mycket på höjd.
Tiden rinner iväg i samma fart som svetten droppar från pannan och för att ha någon chans att hinna sista liften beslutar vi oss att fira av utan de sista replängerna, vissa utger sig för att ha ett mera normalt kontors jobb som måste utföras följande dag...ursäkter...
Promenaden tillbaka till station du Plan saknar gårdagens utmaning i form av att det nu bara är nedför, mestadels i vart fall. Arêten upp till Midi ger alltid ett visst motstånd på nått vis...
Med dryga timman till godo på sista liften ner åker vi ner till Café du Midi och en espresso dubble!
En storslagen tur som inte klättras så ofta och långt från varje år...
Utrustning
2x60m rep (vi använde 50m men det blir lite knepigare vid firningen ner tillbaka), 2-4 iskruvar, Grön/gul/röd Alien, 1-2 Camalot, ett parti mellanstora kilar och 5-8 kortslingor
//"Bara dom som klättrar i bergen får njuta utsikten"
Skickat via Blogsy
No comments:
Post a Comment