Central Asiens väg

 

Tadzjikistan är den fattigaste republiken i före detta Sovjetunionen, men dess huvudstad, Dusjanbe, är full av pengar, flådiga byggnader och flashiga bilar. Det är ganska lätt att gissa varifrån pengarna kommer ifrån. Tadzjikistan har väldigt liten industri, men med en 1300km lång gräns mot Afghanistan, så ligger det bra positionerat i hjärtat av en mång miljard industri i ett nätverk för smuggling av heroin. Bisarrt men till skillnad från andra transitländer som Mexiko, ser Tadzjikistan lite narkotikarelaterade våld. Heroinet anses istället bidra till att stabilisera området.

FN: s kontor för narkotikakontroll uppskattar ca 30% av afghanska opiater-exklusive 90 ton heroin per år, passerar genom Centralasien på väg till Ryssland. De mesta av dem genom Tadzjikistan. Människohandel och smuggling gör att vägen är landets mest värdefulla resurs. Undersökningar visar att branschen uppskattas motsvara upp till 50% av Tadzjikistans BNP. Men tjänstemän från Nato som försöker att extrahera sig från regionen, och säger att de har för avsikt att rubba balansen.

De första fem åren efter Tadzjikistans självständighet 1991 härjades landet av inbördeskrig. Efter det konsoliderade president Emomali Rakhmon sin makt genom beskydd och pengar. Utländska diplomater säger att de har bevis för att han är inblandad i narkotikahandel, men påpekar att smugglinglarna i utbyte mot statens "hands-off strategi" i gengäld upprätthåller lokal säkerhet.

För de flesta tadzjiker, är alternativet så skrämmande att de är glada att titta åt andra hållet. Om högre tjänstemän sitter fastklämda i handel med heroin, skulle de behöva arrestera kraftfulla politiker. Eller som David Lewis på Bradford Universitetet, Storbrittanien skriver; det skulle kunna trigga igång våldsamma effekter relaterade till droghandeln i landet.

Siffor från Tajikistan's Drog kontroll enhet DCA, visar en minskning på 80% av opium handeln sedan 2001. Under samma period visar FNs statistik att produktionen nästan fördubblats i Afghanistan. Det betyder att endast en minimal del av smugglingen genom området har stoppats. Även om det är regelbundna tillslag och gripanden, men dessa är oftast långt ner ikedjan som inte har någon större effekt. Politiker och tjänstemän skyddar sina egna nätverk och mindre spelare plockas snabbt bort från en luckrativ marknad.

Utländska donatorer har bidragit med hundratals miljoner dollar på gränskontroller samt olika projekt för att minska den illegala handeln och öka den legala industrin. Istället har dessa initiativ ofta bidragit till att radera ut rivaler och stärka en redan dominerande illegal marknad.

Givarna subventionerar grundläggande statliga funktioner, inklusive narkotikacentrum, medan de tittar på bygger Mr Rakhmon flamboyant nya palats. Han har även uppfört världens högsta flaggstång!

Utländska tjänstemän erkänner att incitamentet att utmana myndigheternas grepp om narkotikasmuggling, dessutom om en stor mängd kontanter tas ur ekonomin, kan störta landet i kaos, totalt kaos.

Det verkliga uppdraget och målet bakom många bidrag samt att omvärlden, USA's, helst tittar åt andra hållet, är att regeringen fortsätter att hjälpa Natos krigsinsatser i Afghanistan. Varje amerikansk soldat på väg mot till Afghanistan flyger över Tadzjikistan. Skulle USA äventyra det? Inte en chans!

En europeisk tjänsteman säger människor som gör handeln är samma personer som sköter gränskontrollerna. "Vi ger dem bilar, och de använder dem till att transportera narkotikan - titta bara på deras hus" säger han om herrgårdar dyker upp runt staden. Landet toppar dessutom listan för mest korrupta länder enligt Economist lista på korrupta länder, i botten med grannlandet Kyrgizistan och Sudan.

Mina egna upplevelser i form av väldigt byråkratisk polis som gärna ser dollar sedlar instuckna i dokument, pass och ansöknings papper. Lastbils chaufförer som får sina fordon satta under körförbud av outgrundliga anledningar och en militär som agerar ytterst korrumtivt. Och gärna förser sig med diverse gods i meningen att det är "gåvor". Trallande på "happy birthday to you" när han vandrar tillbaka till skrivbordet. Däremellan fins det sakliga personer som under strävan försöker göra rätt och visa på ett korrekt agerande, en svår pusselbit.

För den genomsnittliga tadzjiken förblir livet en kamp. Tajikistan är det land i världen som är mest beroende av bidrag. 45% av BNP kommer från Tadjiker som lever utomlands och skickar pengar hem till släktingar. Fattigdomen är vida utbredd: av landets 7.7milj innevånare lever halva befolkningen påmindre än 2$ per dag. Under vintern har många byar högst två timmar med el per dag. Den egna säkerheten som turist i landet känns dock väldigt säker. Och landsbygden är ytters stillsam och vacker.

Men med en ekonomi så beroende av heroin så är det igen lätt utmaning att bygga upp en industri baserat på något annat. Under tiden så fortsätter lyx bilarna att glida runt i Dushbane, bilar som ofta är stulna i Europa och fungerat som handelsvara lägst Silkes vägen.

 

Mountainpassion