Lavin fara i Svenska fjällen

Ekot och sveriges Radio rapporterar idag, 12-12-26, om stor lavin fara i våra svenska fjäll

"Hård blåst och nysnö gör att lavinfaran i de svenska fjällen har ökat de senaste dygnen.


I Bydalen och Tänndalen var lavinrisken på annandagen klassad till tre på den femgradiga skalan.
Det innebär att laviner utlösta av människor är sannolika och att spontana laviner är möjliga.
– Pistade områden är säkra, men att ge sig ut i andra områden är direkt livsfarligt, där är lavinrisken mycket stor, säger Kjell Johansson på polisen i Östersund.
Lavinfaran anses stor även i Åre, som klassas som en tvåa. I Vemdalen och Ramundberget klassas lavinfaran som ett på samma skala"

Förvisso bra att lavin säkerheten påtalas och upmärksammas, speciellt under en helg som denna då det rör sig mera människor än vanligtvis i skidanläggningarna. Just när det är storhelg som påsk, sportlov och just jul.
Tyvärr kan det väl dock bli bakslag och så att folk tappar intresset om det används i allt för stor utsträckning mera som avskräckning för att få folk i gemen att hålla sig i pisterna istället för bredvid. På senaste tiden så verkar det ha gått inflation i SMHI´s vädervarningar, det hör nästan till vardagen att det ligger en klass 2 eller i vart fall klass 1 varning ute gällande rådande och kommande väder.
Kan det vara så att det helt enkelt har införts ett lägre gränsvärde för vad som klassas som så pass extremt väder att det för en generell varning!?
Eller har vi verkligen fått så pass mycket sämre väder så pass ofta?


Om det faller sig så att det blir ett symbios mellan helgledigt och hög lavinfara så finns risken att den senare får en dalande uppmärksamhet och vi får se motsatt effekt när det inte finns något att varna med

I Östersunds posten stod följande att läsa:

– Det har blåst och kommit nysnö och drivit ihop. Det är då hängdrivorna bildas, säger det länsvakthavande polisbefälet Johansson.

Vid klart väder ser han Bydalsfjällen från hemmet i Oviken. Men när han vid 05.30-tiden på onsdagsmorgonen körde bil till jobbet i Östersund så snöade det kraftigt, vilket ytterligare kan öka lavinrisken. Slut citat

Ja, tillbaka till grundkurs 1 i lavinskolan. Snö = höjdlavinrisk = sant, hängdrivor = höjd lavinrisk = Osant (inget med varandra att göra ens)

På senare år har det skett en rejäl uppryckning bland den svenska fjällanläggningarna, på de större i vart fall. Och från att det tidigare skyltats från Polisen gällande "Varning Lavinfara" under vinter som sommar utan anpassning till verkligheten så har trenden varit mot det positiva hållet. Och det har känts lite mera aktuellt och skyltarna har t-o-m plockats ned under sommar halvåret!
Men om trenden blir att lägga ut generella varningar så fort det blir helg och ledigt så finns nog risken att intresset svalnar bland åhörarna.
En vedertagen Trea på lavinskalan är förvisso ganska högt och något som ska beaktas vid offpist åkning. En Tvåa på samma skala kan dock inte anses som speciellt alarmerande. Men rent krasst så är det ju så att så fort det finns snö finns en lavinrisk!
Enligt statistik från Fjällsäkerhetsrådet omkommer 6-10 Svenskar i lavinolyckor varje år, 90%+ av dem sker utanför Sverige.

*) Lavinterräng är branta sluttningar och platser med ovanliggande branta partier
Bedömningen gäller för det område som kan nås genom att glida från en öppen lift, och varifrån utförsåkaren sedan kan glida tillbaka till en lift eller nedfart, om inte anläggningen angett annat

Håll koll på väderrapporter och anläggningens lavinskala, åk aldrig ensam och var alltid utrustad med spade och sond och transceiver. Och lär er hur dom ska användas!!!
Och känner ni er osäkra (eller om det ser för bra ut), lämna det till senare. Att det finns spår sedan tidigare betyder inte att det är 100%

Några bra länkar
Öppna skidanläggningar; Snörapporten
Svenska liftanläggningars Organistaion; SLAO
Om det ändå händer; Freeride

//



 

Mountainpassion

Christmas foehn

...long away from fun...

After some mega dumps of snow and cold weather the Alp range has suffered from a period of spring conditions, with as today more like late spring skiing. Long gone is the great fluffy poudreuse. And back is the unwanted foehn

And the next days dosnt look much better...but I guess some of the Christmas piste fighters isn't to disappointed.

It is with sadness to see all the nice built up ice routes slowly disappearing again. But with last year fresh in memory it's not over yet. Late January suddenly changed the ice situation to a mega situation with routes forming that hardly ever had before. It was close to that even the giga waterfall down in Vallèe l'Arve was formed and I was really close to give it a try...

At least in the north facing slopes the ice is still ok, and if the wind just drops enough so the Midi lift will open hopefully the mixed routes would be in still up there!?

Just to keep the tools swinging I made my way up to the base of Aig d'armancette today and climbed the standard route le Cascade, which is in ok shape but a lot of water running under the ice cap. So some passages felt like creux.

 

Since the day was nice I continued upwards after the last pitch, I didnt anyhow find the upper anchours. The distans up to the summit of Dome don't look to far a close distans, but the last slug up isn't that close ones there. And with the whipping wind the last bit dosnt feel worth it this time. So heading down back to Santa instead.

 

Finally down after a couple of offset rappels and snow plodding the remaining skiing does just that, remain!

 

//Styrkan his en fågel sitter i vingarna, hos människan finns den bland sina vänner.

God jul önskas och tack för att ni följer mig via mountain passion

 

Mountainpassion

Sverige på slutet av -80 talet och början av 1990

Strömmarna av asylsökande ökade lavinartat. Ryktet om den svenska generositeten spred sig över världen. Hösten 1989 hade det gått så långt att Invandrarverket tvingades sätta upp tältläger för att kunna bereda plats för alla. Situationen hade blivit ohållbar. I december 1989 tog den socialdemokratiska regeringen det stora steget att stänga Sveriges gränser för asylsökande, utöver dem man var skyldiga att ta emot enligt Genéve konventionen samt personer med ett särskilt starkt behov avskydd. Det så kallade Luciabeslutet. Det fanns inte resurser att ta emot fler. Alla riksdagspartier utom Folkpartiet stod bakom. Signalerna uppfattades av omvärlden, och antalet asylsökande sjönk kraftigt


I januari 1991 är de borgerliga partierna fortfarande i opposition och hoppas, utan att ha en aning om, att de ett drygt halvår senare ska bilda regering. En grupp inom moderaterna med Carl Bildt i spetsen skriver en motion som i backspegeln idag ter sig tämligen intressant.

Bildt med flera har bland annat följande formulering:

"Det är viktigt att det internationella samfundet angriper grundorsakerna till varför människor flyr , tex genom utvecklingsinsatser i ursprungsländerna. Erfarenheten har visat att svåra kulturkrockar kan uppstå vid flykt till främmande länder med helt andra kulturmönster och att det troligen varit långt bättre att bistå flyktingarna i eller i närheten av deras hemländer, tex genom näringslivs eller bostadsprojekt, Ökande ansträngningar bör också göras när det gäller invandrares repatiering, då förhållandet i deras hemländer förbättras"

Moderata samlingspartiet anser att vissa ekonomiska resurser för flyktingmottagande och utvecklingsbistånd istället bör omfördelas till förmån för insatser i fattigare länder för att förebygga flyktingströmmar

I motionen konstaterar man att andelen asylsökande som får stanna efter det socialdemokratiska Luciabeslutet minskat till cirka 50 procent jämfört med 80 procent tidigare. Carl Bildt och de övriga tolv moderata motionärerna är nöjda med det socialdemokratiska Luciabeslutet och vill att det ska stå fast

I den här vevan börjar flera nya partier att röra på sig i opinionerna, bl.a. Ny Demokrati gör ett snabbt in och tack för det, även utträde från den svenska riksdagen. Många av oss minns säkert, numera med skam, en viss monsieur Westerbergs dramatiska utträde från TV soffan. Lämnandes bakom sig ett antal förvirrade högerpolitiker som oroligt skruvade på sig utan att veta varken bak eller fram. Dessutom kommer Kristdemokraterna in för första gången i riksdagen. En milstolpe i svensk politik!

Ett annat parti som börjar göra väsen av sig är det numera tragiskt nog, än mer bekanta SD eller Sverige Demokraterna. För att påminna så kanske vi kan dra oss till minnes de kravaller som härjade under början av 1990 talet samt den politiska oro som spred sig inte bara i Sverige. Då med en arbetslöshet på ofattbara 3.5%!

Antirasistisk märkesdag i Lund

1853 kommer en silleblixt upp att minnet av Karl XII:s dödsdag borde högtidlighållas i Lund. Då denna under två år haft just Lund som sin residens stad, 1716-1718.

Ett firande som med vissa smärre avbrott hållit i sig genom åren, bl a på grund av två styckna världskrig. 1991 så avsåg en koalition av antirasistiska grupper att stoppa detta jippo (som under årens gång samlat på sig en allt större skara av högerextrema grupper och skinnheads) och genomförde en blockad på Stora Södergatan mot fackeltågets marschriktning, med barrikader och tillresta aktivister från bl a Danmark. Polisen gav upp och fackeltåget inställdes. Detta blev i praktiken slutet på Karl XII-firandet den 30 november som numera istället räknas som en antirasistisk märkesdag i Lund. På platsen placerades tio år senare ett minnesmärke i form av en gatsten med texten "Här stoppades rasismen 1991-30-11"

I samband med detta så sprids rasistisk propaganda allt mer, invandrarna hamnar i ett olustigt fokus och mitt i allt ihopa så träder den som kommer att kallas för Lasermannen in på scenen. Något som i första hand ter sig tämligen harmlöst då en yngre person ger sig till känna som just ovan nämnda och medger att han belyst personer med sin i London inköpta laserpenna, "det var liksom kul att skrämma folk"

Dessvärre tar det inte slut därmed utan det visar sig finnas en allt för uppenbar person som senare visar sig gå under namnet John Ausonius. Som slutligen grips efter att mirakulöst bara lyckats ta livet av en person, gjort en annan förlamad för livet och skottskadat ett flertal utöver detta.

I spåren av detta så träder vår dåvarande kultur minister in i handlingar under ett sedermera omtumlande möte som hålls den 5 februari i Rinkeby. Då allt fler grupper känner sig osäkra rent rättsligt och osäkerheten är av naturliga skäl stor då det för många har uppstått en situation i Sverige som drastiskt tagit dem tillbaka till förhållanden som man tidigare flytt från, nämligen våld och terror. Under den debatt som arrangerats så uppmanar kulturministern plötsligt den upprörda skaran av samlade att förenas i sången We shall overcome. Att effekten blir rätt dramatiskt är kanske inte så svårt att lista ut?

I ljuset av detta så strålar SD upp på vår politiska himmel och står där i bakgrunden med ett flertal tvivelaktiga medlemmar som huvudpersoner. Medan ett parti som Ny demokrati genomskådas och snabbt försvinner så är SD's politik dessvärre betydligt mera lågmäld och genomtänkt och tillåts leva vidare. Så till den grad att vi idag lever med den i en allt för levande vardag och utgör sig vara ett av de största partierna i Sveriges riksdag. Att delar av partiledningen kammat till sig borde väl varje modern svensk medborgare snabbt kunna lista ut och genomskåda, och därmed inse att bakom denna tragiska fasad står samma vanliga fascistiska människosyn som visat sig genom historien.

Vilket annat modernt parti skulle ha högt uppsatta medlemmar som går runt med järnrör och slänger slagord efter helt hyfsade Svenskar. Ett parti som finns representerat i vår riksdag?!

Nu har vi chansen genom ett kommande val 2014 att på ett demokratiskt och nyktert synsätt visa detta, genom att ge våra röster till de partier som förtjänar det och verkar för en långsiktig hållbarhet.

Att vi i Sverige som resten av Europa och världen behöver allas vårt engagemang och deltagande. Ett resolut sätt att visa vårt gemensamma beroende vore om alla dessa s.k invandrare under en dag lade ner sina arbeten och stängde sina butiker och verksamheter.

Inte så kul!

Vill vi stödja personer som Alsonius, ge röster till partier som SD?

Än är det inte förlorat...

 

Mountainpassion

Poudreuse

Finally, mr Santa is heading towards the Alps so the lifts are opening!

Didn't see any les reine du père noel. But I had a couple of turns with the local rabbit at les Contamines made the day, outruned for sure...

 

//En deladupplevelse betyder inte att man delat samma upplevelse

 

Mountainpassion

Lära oss sticka och skicka CV

Måste erkänna att detta återkommande tjat om krisen i Europa börjar kännas tämligen utstuderat som återkommande källa för tillflykt

Detta är det mest konkreta som Alliansen och dess partier har åstadkommit vid makten, "...det är ju krisen i Europa"

Så fort det dyker upp något som stavas kris så hänvisas till just detta, samtidigt som man försöker få oss här i Sverige att tro att dom är det självbärande partiet som fixat den här ekonomin. Så lätt lurade kan vi väl inte vara!?

Men det är som det i sammanhanget största partiets egen historiebeskrivning, blaha blaha...

På dessa 6 år har vi sett s.k Coacher som dykt upp både här och där, via vilka folk får lära sig både sticka och skicka CV.

Sedan har vi vuxendagiset FAS 3, inte att förglömma! Där deltagarna har ett stort gemensamt, arbetslös i minst 450dgr och en fantastisk inkomst källa för "anordnare". För fram detta i argumentationen för det är ju närmare sanningen. Stolt skulle jag knappast vara i era skor.

Men skattebetalarna är säkert nöjda med vad Arbetsförmedlingen och coacherna åstadkommer?

Hänvisa inte bara till Europa krisen! visa i stället lite kurage och gör något åt eländet.
Och den som händelsevis funderar över den moderna påfunna moderata historien kan ju länka in sig här

Fas 3 pyssel...

 

Det låter lika tappert tomt som detta

"I vår sjunde gemensamma höstbudget presenterar vi i Alliansen satsningar för stärkt tillväxt och konkurrenskraft...Alliansens forsknings- och innovationssatsning syftar till att skapa bättre förutsättningar för världsledande forskning och till att idéer omsätts till produkter i svenska företag. Ett starkt forsknings- och innovationsklimat och sänkt bolagsskatt bidrar till växande företag och nya arbetstillfällen i Sverige i den knivskarpa internationella konkurrensen"

 

Ja håll i hatten för denna dubbelmoral saknar närmast motstycke i modern svensk historia!

// Förneka aldrig dina egna övertygelser bara för att få lugn och ro

 

Mountainpassion

Cogne, an ice story

Big loads of fresh white powder all over the Alps made our front forward plans for some stunning Alpine ascents totally out of the question. After some depressive hours of modern small talk and new planning (read SMS and mail en masse) we headed for an afternoon work out in le Parc Thermal in Fayet which always tend to keep its quality high. Specially regarding the involved access question and it's exposed terrain...!

Boys with toys...Parc thermal a Fayet

Next morning we had our heads turned south and direction Italy and the ice safe Vallèe d'Aoste and Cogne as final destination. Didn't make us disappointed this time either, the high quality espresso, great jambon cru and the Aosta wine... And, there was also ice! But no one to share it with, so we had to do all those number of ice routes just by our self, with out the later in season crowds. And to add to the plus the cold keept us going as well... Arriving at perfect espresso time around 09:30 the temp was around -5 but the next days we had well below -15C

Since both of us are very much into snow plodding we picked the Lillaz Gully route as a prémiere choise. Unfortunate we found an old track going up the hill so it wasn't as bad as hoped for, still enough to keep us waiding up to our waist here and there but mostly not deeper than up to Erik's knees. Which is about up to the hips on me, sort of

View over Lillaz Gully from the parking

Finally at the base of the gully, I warm my toes for a while, getting them heated up and during the time start rigging the gear, asking Erik to hand out the rope. Then he pics up this unsure face, staring to look around and finally admit that it's not here...most have come off during the walk up...

Well, I could make out that he wasn't kidding about this so what to do

Back down the hill, at least now I can work the heat back to the toes. And after a couple of 100rds meter down I see la corda laying nice and neat just before the ski track. And, after some more plodout we are ready to continue with todays goal, climb something. And if that wasn't enough we even had it on film with me behind the camera, what a comic!

Note the rope drop...!

Lillaz Gully

And to my realif the climb is worth every bit of sweat. A nice thin string of ice takes me up the first pitch, never desperate but just takes a bit of cautioun. The route is devided between some steeper ice and mixed parts and some snow filled up in the colouir. but overall a nice 6 pitch climb.

Erik Neergaard at work

Arriving at the what would be the crux pitch, second last one. It looks fairly dry but a nice crack on the left gives good support, backed up by an ice screw at the bottom. With the crack crux fresh in mind the last pitch should be a runner, but some most interesting spindrift makes it harder then suspected. Adding a bit more alpine feeling to the climb.

Topping a dinner at Bon Bec, Cogne, with some fromage d' local

Next day we are back in Lillaz Riva again. With no special goal, just looking what seems to be in condition. And trying to stay as warm as possible in the freezing temperature, which is well below -15C

First choise is a nice looking ice wall that goes over to a steep chandelier, which we with great interest start swinging our axes into. Back home it turns out to be "Stella Artice" WI5 that we had been knocking a fair amount of ice off.

Next goal is on the opposite slide of the valley and "Candelabro del Coyote" WI4/5, 4 pitches

Del Coyote is the route to the left, Tuborg to the right

Again looking much easier from distans but once on it, the cold dry ice gives a fair amount of resistance, hard to protect and difficult to get bomber if any placements on. A workout!

Click



Next morning we take it a little slower letting the sun do some work on the air temp. Loading up the car and preppering the skis with skins before departing. Jumping into the car it feels very "stiff" and tired. And turning the key it gives the answer, a quiet click is all that is heard. The fan whistling in the back ground but no life to the engine. The diesel has frozen solid!

As always the local Italians are more then helpful, and Monsieur Herren from la Barme are soon there to help us pulling the van to the local garage. Not to surprised that a diesel dosnt start on a day like this.

-We had -19 at Valnontey this morning, so not a good night for a clean diesel engine, we have this problem all the time here. I belive him! A know fact with the new clean diesel

With the Mercedes safe and secure in the garage we were keen to get going to get cold ourselfs. So a lift up to Valnontey, since we heard it was the coldest place at the time. And then up to first obvious icefall, just to get some climbing done. And aiming for "Ingnegneria" ll WI4/5

The ice has this perfect looking shape, with the first pitch not just step but a bit tricky as well on the upper chandelle. Two good ice screws and a good belay later I take of for next pitch, which soon sends me a big piece of ice on my cheek. A bit of cussing back on it I continue the climb. But when Erik arrives he looks a bit concerned and drops the news that "that should probbobly been sewn, your bleeding quite a lot"

A handful of snow trying to clean up the face turns it very red, and with something hanging loose on the side I must agree to call it the day. Back down to the village, find some water to clean up and at least put some sport tape on it...what a day indeed!

Fixed up!

Pow pow Stoked
Time to park the axes in tha back of the car and get some skis under the feets before this take a really bad turn. And taking about that it turns out to be a decision of the week, with a big load of fresh cold powder arriving we got more then Stoked on a pow pow day on Helbronner, Courmayeur.

Vallèe d'Aosta, Cogne

It is one of 3 valleys on the North side of Gran Paradiso, which also is the name over Italy's highest peak with the same name (the highest peak which hasn't any borders or shared with France or Switzerland)

The area is famous for the ice climbing but also the cross country skiing and ski touring and in summer it's a lot of people trekking

Aosta is the closest bigger city and the closest airports are Milano, Turin and Geneve

During December and January it can be quite cold since the village is suited at over 1300m, but later on it is often crowded with climbers. So be early specially in the weekends.

It is a lot of different places to stay but on of the nicest is hotel la Barme in Valnontey. Which also has quick access to the climbs up in that valley.

Chateau Royal in Cogne is an other good option

Equipment
The area is divided in to valleys, Lillaz and Valnontey. With ice falls and mixed routes up to 600m in length. The belays are fixed in general with good bolts
6-10 ice screws, 7-10QDs, a couple of mid size nuts and cams can be useful
2x50m ropes

Info about ice conditions via Ice climbing Cogne Not so easy to read though

There is a topo from 1999 "Cascades autour du Mont Blanc"

/Bonne chance

Mountainpassion

Central Asiens väg

 

Tadzjikistan är den fattigaste republiken i före detta Sovjetunionen, men dess huvudstad, Dusjanbe, är full av pengar, flådiga byggnader och flashiga bilar. Det är ganska lätt att gissa varifrån pengarna kommer ifrån. Tadzjikistan har väldigt liten industri, men med en 1300km lång gräns mot Afghanistan, så ligger det bra positionerat i hjärtat av en mång miljard industri i ett nätverk för smuggling av heroin. Bisarrt men till skillnad från andra transitländer som Mexiko, ser Tadzjikistan lite narkotikarelaterade våld. Heroinet anses istället bidra till att stabilisera området.

FN: s kontor för narkotikakontroll uppskattar ca 30% av afghanska opiater-exklusive 90 ton heroin per år, passerar genom Centralasien på väg till Ryssland. De mesta av dem genom Tadzjikistan. Människohandel och smuggling gör att vägen är landets mest värdefulla resurs. Undersökningar visar att branschen uppskattas motsvara upp till 50% av Tadzjikistans BNP. Men tjänstemän från Nato som försöker att extrahera sig från regionen, och säger att de har för avsikt att rubba balansen.

De första fem åren efter Tadzjikistans självständighet 1991 härjades landet av inbördeskrig. Efter det konsoliderade president Emomali Rakhmon sin makt genom beskydd och pengar. Utländska diplomater säger att de har bevis för att han är inblandad i narkotikahandel, men påpekar att smugglinglarna i utbyte mot statens "hands-off strategi" i gengäld upprätthåller lokal säkerhet.

För de flesta tadzjiker, är alternativet så skrämmande att de är glada att titta åt andra hållet. Om högre tjänstemän sitter fastklämda i handel med heroin, skulle de behöva arrestera kraftfulla politiker. Eller som David Lewis på Bradford Universitetet, Storbrittanien skriver; det skulle kunna trigga igång våldsamma effekter relaterade till droghandeln i landet.

Siffor från Tajikistan's Drog kontroll enhet DCA, visar en minskning på 80% av opium handeln sedan 2001. Under samma period visar FNs statistik att produktionen nästan fördubblats i Afghanistan. Det betyder att endast en minimal del av smugglingen genom området har stoppats. Även om det är regelbundna tillslag och gripanden, men dessa är oftast långt ner ikedjan som inte har någon större effekt. Politiker och tjänstemän skyddar sina egna nätverk och mindre spelare plockas snabbt bort från en luckrativ marknad.

Utländska donatorer har bidragit med hundratals miljoner dollar på gränskontroller samt olika projekt för att minska den illegala handeln och öka den legala industrin. Istället har dessa initiativ ofta bidragit till att radera ut rivaler och stärka en redan dominerande illegal marknad.

Givarna subventionerar grundläggande statliga funktioner, inklusive narkotikacentrum, medan de tittar på bygger Mr Rakhmon flamboyant nya palats. Han har även uppfört världens högsta flaggstång!

Utländska tjänstemän erkänner att incitamentet att utmana myndigheternas grepp om narkotikasmuggling, dessutom om en stor mängd kontanter tas ur ekonomin, kan störta landet i kaos, totalt kaos.

Det verkliga uppdraget och målet bakom många bidrag samt att omvärlden, USA's, helst tittar åt andra hållet, är att regeringen fortsätter att hjälpa Natos krigsinsatser i Afghanistan. Varje amerikansk soldat på väg mot till Afghanistan flyger över Tadzjikistan. Skulle USA äventyra det? Inte en chans!

En europeisk tjänsteman säger människor som gör handeln är samma personer som sköter gränskontrollerna. "Vi ger dem bilar, och de använder dem till att transportera narkotikan - titta bara på deras hus" säger han om herrgårdar dyker upp runt staden. Landet toppar dessutom listan för mest korrupta länder enligt Economist lista på korrupta länder, i botten med grannlandet Kyrgizistan och Sudan.

Mina egna upplevelser i form av väldigt byråkratisk polis som gärna ser dollar sedlar instuckna i dokument, pass och ansöknings papper. Lastbils chaufförer som får sina fordon satta under körförbud av outgrundliga anledningar och en militär som agerar ytterst korrumtivt. Och gärna förser sig med diverse gods i meningen att det är "gåvor". Trallande på "happy birthday to you" när han vandrar tillbaka till skrivbordet. Däremellan fins det sakliga personer som under strävan försöker göra rätt och visa på ett korrekt agerande, en svår pusselbit.

För den genomsnittliga tadzjiken förblir livet en kamp. Tajikistan är det land i världen som är mest beroende av bidrag. 45% av BNP kommer från Tadjiker som lever utomlands och skickar pengar hem till släktingar. Fattigdomen är vida utbredd: av landets 7.7milj innevånare lever halva befolkningen påmindre än 2$ per dag. Under vintern har många byar högst två timmar med el per dag. Den egna säkerheten som turist i landet känns dock väldigt säker. Och landsbygden är ytters stillsam och vacker.

Men med en ekonomi så beroende av heroin så är det igen lätt utmaning att bygga upp en industri baserat på något annat. Under tiden så fortsätter lyx bilarna att glida runt i Dushbane, bilar som ofta är stulna i Europa och fungerat som handelsvara lägst Silkes vägen.

 

Mountainpassion

Mont Blanc den långa vägen

En tanke som jag gått och funderat på rätt länge. Le Fayet till toppen av Mont Blanc på en dag. Det får väl antas som den mest naturliga startpunkten, vid basen av massivet liksom. Chamonix visst, men då järnvägen, Tramway du mont blanc, upp till Nid d'Aigle invigdes 1909 så hade säkert ingenjörerna sökt den naturligaste vägen upp mot toppen. Mt Blanc var målet men ett stort krig kom emellan och sen tog pengarna slut vid 2380mts. Och då Frankrike dras med fortsatt budget underskott och sviktande industri så är det väl rätt osannolikt att det nånsin kommer att stå klart. Tyskarna hade däremot intresse av järnvägen under en period för att pröva ut sina, på den tiden, långdistans missiler. Vid Mont-Lachat, 2115 m där ansågs förutsättningarna ypperliga för att bedriva den delen av andra världens krig. I dagsläget så är Mont-Lachat slutstationen för turist tåget som med hjälp av Jeanne, Marie och Anne tar mängder av randonnéerare ut i bergen och en given start för flertalet Mont Blanc bestigare via route de Gouter. Tjej namnen på tågen kommer för övrigt från familjens grundare och hans tre döttrar.

Två pärlor, le Orage och massif du Mont Blanc

 

Hur som, den här tiden på året går inte tåget och ingen annan lift heller för den delen. Vilket reducerar antal folk avsevärt som i sin tur betyder många saker, bland annat att det inte finns något väl upptrampat spår, ingen att ta rygg på och relativt korta dagar. Uppe vid Gouter råder dock viss aktivitet i form av byggande på nya refugen, helt bankrutt är inte kommunen då det lilla bygget kostar skattebetalarna en ansenlig miljon summa.

Och, en och annan som har en ren vinterbestigning i åtanke finns alltid.

Sagt och gjort så packades en säck så lätt som möjligt. Med nån liter vatten, nått äpple och energibar samt en inspirerande morot. Dessutom stegjärn och isyxa och lite ombyte tillsammans med den obligatoriska dunjackan

Kittad för en MTB

 

Sen var min tanke att skoja till det ytterligare, då en titt på meteon visat att vi var i slutet av en längre period av très belle météo. Lite eller ingen vind låg i den framtida väder rapporten och bara sol, sol sol! Så det var ett givet läge att slå sag i saken och försöka förverkliga målet, gå från le Fayet via col de Voza till Tete Rouge, upp till dome du Gouter och Mt Blanc. Sedan flyga ner med min Aska-sport mini vinge. Allt på en dag!

le Route

Kanske en ide som ter sig kul där i soffan, lite mindre kul klockan 04:00 på morgonen då det ringer för uppstigning och betydligt mer avlägset när det börjar närma sig lunch tid för de flesta och man står där i en brant sluttning med snö upp till knäna och det bara är jobbigt. Men så är det med roliga saker att göra, det är ofta jobbigt; psykiskt, fysiskt eller båda dera. Det här var det sistnämnda...

Efter att ha vätske fyllt det sista och kollat att allt verkligen var med, passerar förrådet och hämtat stavarna slinker jag ut i natten för att konstatera att det är mörkt, väldigt mörkt. In tillbaka och hämta pannlampan. Tänkte det skulle gå utan då det en begynnande nymåne (Som dock endast lyste med sin frånvaro) och bara några timmar till soluppgång. 05:20 passerar jag grinden utanför huset och sen är det bara drygt 4200 höjdmeter kvar...och några timmars trampande

Rätt snart hittar jag en bra phase och med bara lite trevande vid en av stigarna, vänster eller höger?!, så flyter det på rätt bra upp till col de Voza där jag är samtidigt med att dagen börjar gry. Håller tidsplanen om två timmar. Sen är det bara rätt på, vägen är uppenbar. Och då jag vart på toppen 29ggr tidigare så känns det inte helt obekant:-)

Helt själv är jag inte heller, ett antal Ibex störs i sin morgon rutin och två Chamois visslar irriterat då jag dyker upp. Annars så är det lugnt i bergen förutom helikoptern som pendlar mellan dalen och bygget vid ref. Gouter. Och sannerligen, det är någon fler som hasat sig fram här så jag har ett inte så gammalt spår att följa. Uppe vid nid d'aigle tar jag en längre paus och dagens första vätska. Sen börjar backen på riktigt...

Den fruktade "döds couloiren" ligger helt stilla då den är fylld med snö och kylan håller de annars projektilande stenarna på plats varför jag tar beslutet att göra det oräkneliga som jag aldrig skulle ta mig för annars. Men endast ansvarig för mig själv och med rådande omständigheter så går jag rätt upp i rännan och upp till ref Gouter. Overkligt jobbigt! Sen flackar det ju faktiskt av och efter att ha tagit ytterligare en paus så känns det plötsligt ganska nära. Bara tusen höjd metrar kvar liksom. Dessutom har jag spåren efter några andra före mig att följa, visar sig vara fyra glada Fransmän som varit på toppen tidigare under förmiddagen

Vätske bristen och energi svinnet börjar dock att göra sig påmint och jag sjunker liksom ner i något avstängt läge där benen rör sig automatiskt, hjärnan registerar signaler runt omkring och kroppen sköter sig liksom själv. Jag hänger bara med...och slutligen ser jag att det återigen flackar av framför mig, börjar faktiskt att slutta nedåt åt alla håll och jag inser att det är över, framme, uppe...!

Det mest osannolikt jobbigaste jag vart med om på...nånsin faktiskt tror jag

 

// När lyckan är som störst är smärtan som närmast

 

Mountainpassion

Gone Hybris

Well, sunny weather, perfect friction and feeling well and healthy...why not try something hard, as in harder!


le Balme is one of my favorite limestone walls in Vallèe l'Arve, south facing quick drying, nice spotted above the valley floor, good quality routes and very easy access. Maybe not a hot shot area nowdays anymore, but on the other side that suites me just perfect as well!

Picture from Vallèe l'Arve topo over Balme

During the warmest summer months is mostly a bit to warm to go there but during this unusually warm autumn it's nice and comfortable and very empty? Just a couple of cavemen's passing but I can't say that they are making to much noise really. So after the 3 minute approach I'm at the base at the cave and todays big goal, Duel, a relaxed 8a, well why the heck not!

 

Oki, where does this pitch take me...?!




The route, nr 20 on the picture, starts nice and slow with a 6a, continues with a nice 6b before it fires up with the 8a pitch...well it hasn't got that grade for nothing so to speak and I very quick find out why. Some spectators down at the bend makes me try a bit harder but the first as well as fourth try fails, fails hard! But the bolts are close enough to pull on and I take the opportunity to do a couple of pulls and voilà, it's theerreee. Jeess! Up the edge of the roof and a big sigh.

Up struggled at the belay I rearrange the belay device and rap down the pitch, having the option to reclimb it as my own second. Trying out the holds again. Doesn't work out this time either even tough it goes a little bit easier.

Well organized at the belay, A and O in the rope solo business

Next pitch, a 7b suddenly feels much easier but still hard enough and with fingers and rest of the body totally worn out the raid is back down on the ropes. Last picht saved to next time...

Route Duel 8a

You need

2x50m rope or 1x70, 14QD and 2 free biners

// Those who try will fail but they who keep trying will make it

 

Mountainpassion

A wall of fullness

Plénitude...

Picture from Topo le Vallée l' Arve

A long way to fullness and le paroi de les Vuardes

After a looongg day driving to get us to the village magnific of Presles, we could hardly find our way out because of all the fog! The walls was more than just wet so it wasnt to difficult to change planes. And since the distance over to Tain l'hermitage and it's great wine yards isn't that great, well let's go...

Hard to reckomend something here but don't miss chapoutier, www.chapoutier.com. And Jaboulet. Their cuvée Gigondas is trés magnific

But we still had some weather mapping to do...much later in the evening the van finally rolled into Vallée l' Arve, again! Since we had some couple of drivinghours to find out new advanced planes the deal was now to head for les Vuardes and it's multi pitch routes. Not a bad choise, I can think of a lot of worse places to spend an afternoon. The route choise fell on a 3* route on the rightist side, a 8 pitches 6c. Fair enough! Well, the routes here are a bit low in the grades, read undergraded, or maybe I'm just a bit to short. Some of the hardest 6b pitches I ever tried is on this walls but anyhow the rock is superb and the vuiews excellent.

Anna on pitch one of Plénitude

 

A steep drive up to Romme-sur-Cluse is included with an 1hour plus approach, great to digestif the breakfast!

A country ain't a country without an airliner and a brewery (Frank Zappa) and a climb ain't a climb without a Chimney (Krister)

 

Le vues, magnific!?

 

Pitch three

Very airy,..,

 

Le grand Massif, vuiew over Fleine and dome du Miage, magic

 

No, it ain't my skalp, it's grass. It is grass!

Summiting a great route after a great day on le vertical. Time for a beer or two and some gnocchis and that rainy wine stuff

You need

50 m rope, 7-8 QD, a 60cm sling and 2 free biners

The route was rebolted 1997 with 10mm bolts, but there are still some 8 and 10mm from the first ascent 1985. But good equipped in general with good belay stations. A three star route out of five

// working hard all week putting beer on the table

 

Mountainpassion

La prémiere le neige

Suddenly the winter had arrived. With the snow level down to 900 meter and mornings when I felt it best to use the heater (motorvärmaren) on my car before starting it. I thought that, Jeess time to go skiing.

The day before I had been sport climbing a couple of routes at les Maladière and it looked like the upper slopes at les Carroz had some snow on it...maybe. Said and done we packed the car with skis and boots together with skins and...speed wing. Fully equipped for every possibility!

Arriving in Carroz it was just to realize that, ok my neighbor was right. There is some snow but nothing to ski on. After being "pucko" déclaré by some locals we anyway sprinted away up the hills, zig zagging between the stones

A perfect workout day, run on the skis up and...fly down, voilà!

Take off, saving the skiis

And then, when it looked like best, the föhn wind came!

Suddenly, instead it's gone in the wind. But, there will be more for sure. We just wait it out...

 

//The best time of life is living it

 

Mountainpassion

Beyond the Good and the Evil...

Alpinstarter är bra och nödvändigt när det behövs. Således kan vi ta en modernare frukost vid 06:00

Värt besväret bara för efterrätten..

Refuge de Plan des l'Aiguilles håller hög standard och ligger perfekt placerad som utgångspunkt för klätterturer på plan du Aiguille. Här är det inte frågan om några torra brödskivor till frukost, vi serveras stora mängder kaffe och te, färskt bröd/ost och müsli. Lika storslagen som den tidigare serverade middagen med efterföljande dessert...! Rena hotellstandarden!

Solnedgång över Chamonix dalen

40minuter senare traskar vi med en stinn mage iväg mot aig des Pélerins och en ultra klassiker som enligt utsago ska vara "inne": "Beyond Good And Evil" V/5/M5+ 600meter intressant mixklättring

Aig des Pélerins, Beyond good and evil är den tunna isstrimman i center nånstans

Efter 1 1/2h marscherande står vi vid insteget och kan konstatera att vi återigen är själva och turen är med oss även i form av skick på "turen"! Jeess!!

Första replängden på beyond

Första replängden har ett delikat och markant crux men strax innan går det att stoppa in en perfekt kamkil, sen är det bara att plantera Alloyerna så solitt som möjligt och kliva på...

En sträckt replängd tar mig 50 meter upp till första standplats, verkar lovande. Per erik följer strax efter, kämpar på friskt och jag inser att inte vara själv om att tycka det är minst sagt toppen. Väldigt kul grej att guida någon och som dessutom inser lyckan med att en sådan tur av denna dignitet är i skick att klättra. Kanske inte så konstigt att vi är själva heller;

1/ den är rätt svår

2/ det är en tisdag i slutet av oktober

3/ det är kallt

4/ det andra replaget fick vända tillbaka då ett av deras Petzl stegjärn gick i fler bitar än originalet

Nästa och de tre följan de replängderna är rätt moderata, lätta i jämförelse. sen kommer det några crux repor...

Plötsligt så ser det lite bistrare ut, isen tunnare och lutningen brantare, en fin kombination!

P-E följer raskt efter och inser situationen också, tystnar i ca 1 sekund och sen kommer ett par rätt träffsäkra kommentarer. "Det ser rätt tunt ut, och lika brant eller brantare än från distans..."

Ja, vad säger man?!

Men då vi står där i skuggan så är det ingen idé att stå och hänga utan det är med iver och rätt stor koncentration jag svingar mig uppåt med siktet inställt på granit hörnet. Avlägset hör jag Per-Erik fråga gällande strategi för att ta sig upp, det nervösa inför kommande replängd tar sig formen av många ord i en jämn ström utan möjlighet att ge ett enda svar av relevans. Så jag väljer att inte förstå och ger mig istället av uppåt

Kopplar i några lämnade bladbultar som jag länkar ihop, kollar in att P-E är med och håller i trådarna och så är det bara att mixa mig uppåt. Perfekta lägen för yxorna gör att avsaknaden av regelrätt is inte gör så mycket. Det går dessutom att pressa in en enstaka kil här och var och så kan jag glida runt hörnet till ett utbra läge för standplats. Upp med slackrepet och så är det P-E´s tur att få sitt roliga. Och kul verkar han ha, lite stånkande men glad i hågen glider han in bredvid på stand, med lite längre armar?!

Inte bara snörök efter P-E, en rejäl lavin utlöst av serac ras över "stigen"

Sen följer ytterligare en brant replängd, men med betydlig bättre isläge. Innan det brantar av och blir enbart trivsamt igen....

Is kvaliteten blir betydligt bättre och det är påtagligt att förra veckans värme inte påverkat lika mycket på höjd.

Tiden rinner iväg i samma fart som svetten droppar från pannan och för att ha någon chans att hinna sista liften beslutar vi oss att fira av utan de sista replängerna, vissa utger sig för att ha ett mera normalt kontors jobb som måste utföras följande dag...ursäkter...

Promenaden tillbaka till station du Plan saknar gårdagens utmaning i form av att det nu bara är nedför, mestadels i vart fall. Arêten upp till Midi ger alltid ett visst motstånd på nått vis...

Med dryga timman till godo på sista liften ner åker vi ner till Café du Midi och en espresso dubble!

En storslagen tur som inte klättras så ofta och långt från varje år...



Utrustning

2x60m rep (vi använde 50m men det blir lite knepigare vid firningen ner tillbaka), 2-4 iskruvar, Grön/gul/röd Alien, 1-2 Camalot, ett parti mellanstora kilar och 5-8 kortslingor

//"Bara dom som klättrar i bergen får njuta utsikten"

Skickat via Blogsy